ancibloggar

Det känns ju nästan lite sorgligt att denna bloggutmaning går mot sitt slut... Nu ska jag bara skriva om ett sista ögonblick å då är frågan hur man ska tolka rubriken?! :) Ett sista ögonblick innan man ser ljuset i tunneln å lämnar jordelivet, eller ett valt ögonblick ur livet... :)

Sitter och ser Idrottsgalan där Molly Sandén sjunger "Forever young"... Do you really want to live forever, forever young...? Å det är väl så att många av dom så fantastiska ögonblicken man varit med om skett när man var (ännu) yngre... Men samtidigt ska man ju bli äldre för att kunna bli klokare! :) Vill vi vara förevigt unga? Och ju fler dagar vi lever desto fler ögonblick kommer vi att samla på oss! :)

Nåja, ett sista ögonblick var det.... Och ska man då välja ett ur "ungdomen", då när man faktiskt på riktigt skulle ta klivet in i vuxenlivet och inte veta vad som väntade efter sommarlovet... Om man ens fick ha ett sommarlov, det hade inte jag! Jag jobbade på riktigt för första gången den sommaren... Nu fattar ni ju att jag pratar om STUDENTEN! :) Det var något av ett antiklimax, på nåt vis... Där hade man väntat och längtat i veckor, månader, ja nästan år och så var det liksom över på en endaste dag... Men det var fantastiskt! Det var så kul att få sjunga om studentens lyckliga dag och stå på ett släp och skrika ut hur fantastiskt bra vi var! För vi hade ju tagit studenten! :D Det är en minnesvärd dag och jag tror man kan fråga nästan vem som helst, det är en speciell känsla det där! :)

Nu tackar jag för mig, vad gäller den här bloggutmaningen... Men jag kommer helt klart fortsätta blogga! :)

Kram å tack för att ni läser! :)

Jag är nog en rätt ambitiös människa och tar jag på mig något vill jag göra det ordentligt! Är jag handledare så vill jag vara "den bästa handledaren", fixar jag en fest vill jag att den ska bli toppen, på jobbet vill jag vara på topp och tar jag på mig en uppgift så vill jag göra den bra. Jag har svårt att göra något "bara lite" och vill ju gärna att det ska vara typ perfekt... Kan ju va lite jobbigt emellanåt... Att aldrig vara riktigt nöjd för man hade nog kunnat göra det liiiite bättre... Jag övar mig på att nöja mig och jag har ändå blivit bättre på det.... :) Men mina ambitioner... Jaaa, det är väl att leva livet på ett så bra sätt så att jag innan jag dör när jag är "100 år" kan känna mig nöjd! :)

Kram! :)

Dom människor som inte längre finns med oss här på jorden, dom kan jag sakna... Allt man hade velat fråga... Som man nu inte kan få svar på...

Frågar man mig idag vad jag saknar så är det en bokad utlandsresa... Skulle sitta fint att åka till varmare breddgrader just nu...

Ibland kan jag sakna "gamla tider", men det är nog mer minnet av det man saknar... Å minnet brukar ju välja att komma ihåg det som var bra! ;) Kanske är den där nostalgitrippen av foton som L valt att lägga ut på facebook som gör att man tänker på det... Det har varit å idag kan vi le åt minnet av det som var... :)

Klart jag kan sakna människor jag inte träffar, men dom är ju oftast ett telefonsamtal bort... :)

Känns ändå inte som om jag saknar så mycket... Vi ska väl försöka leva i nuet å ta vara på det vi har?! :)

Kram! :)

Jag är rätt nöjd var jag än är... Beror mer på med vem jag är där! Jag kan nog finna mig till rätta på ganska många ställen om jag får vara där med dom jag tycker om... 

Men klart Thailand är ett favorit ställe... Det är ju mitt paradis på jorden... Och hemma i byn är alltid hemma! "Det är hit man kommer när man kommer hem"...

Men när man varit ute och "upptäckt världen" så är det någonstans så att borta bra, men hemma bäst... :)

(detta skulle ha skrivits igår)

Kram! :)

En av dom största rädslorna jag är att jag inte ska räcka till... Att jag inte gör nog mycket för att vara tillräcklig... Det var en av svårigheterna med att jobba som chef oxå... Att man ständigt kände sig otillräcklig...

Och så är jag rädd för att det ska hända någon jag tycker om och bryr mig om något! Jag är däremot inte så rädd för att det ska hända mig själv nåt... ;) Då är jag nog mer rädd för att bli ensam kvar....

Jag är rädd för fåglar! Och speciellt duvor... Har övat mig massor på att möta dom på stan utan att skrika... :) Det är betydligt bättre nu än för några år sen. Tidigare kunde jag känna panik bara jag visste att jag skulle passera ett område där dom (äckliga) duvorna fanns... Parkeringshus där dom kan komma utan förvarning, det är hemskt! Som sagt övar jag mig på detta och försöker möta min rädsla för fåglar genom att utmana den... :)

Jag är typ rädd för att kräkas. Det känns som om jag skulle kvävas å det är en otäck känsla... Undviker att kräkas så långt det är möjligt.... :)

Jag ogillar instängda utrymmen, ska väl inte säga att jag är rädd för dom, men jag undviker dom om jag kan... Jag är ju inte direkt rädd för att flyga, men jag vill gärna känna att jag "kan ta mig ut", så att sitta innerst på ett flygplan är jag gärna utan. Det gäller även bussar, å särskilt om det är okända som "stänger in" mig... Sen kan jag inte börja fundera på att jag är "instängd", för då får jag ju defenitivt panik, man får försöka "tänka bort" det istället... Och fundera på "vad kan hända och hur vanligt är det?" :)

En rädsla jag haft sen jag var liten är att det ska börja brinna och att man ska bli innebränd... Dels vore det hemskt om hela ens hem försvann upp i rök och ännu värre om man inte kunde ta sig ut! (Kan ju också vara en del i att jag inte gillar instängda utrymmen)

Det finns nog vissa rädsor inom oss alla, vi är ju människor! :)

Kram! :)

Magnus Uggla sjunger en sång som heter Första gången och där slår han lite huvudet på spiken... Man ska ju göra allting för första gången, men när man är ung vill man att det ska hända NU... Man har inte tid att vänta... Det är något man inser ju äldre man blir att det faktiskt finns en viss tjusning i att vänta och längta...

Det är ganska häftigt när man ser på små barn. Dom upptäcker ALLT för första gången. Tänk att se färger, former och känna på allt för första gången.... Det är ju inget man minns sen, men det är kul att "studera" barn och försöka tänka sig in i världen ur deras synvinkel...

Det sägs ju att det är svårt att ändra ett första intryck.... Nu ska jag välja något som var en första... Såååå... Jag väljer FÖRSTA GÅNGEN jag såg min älskade brorsdotter! Hon var inget litet pyre, utan hon var en bebis! :) Rund å go å bland det snyggaste jag sett! Till saken hör ju att hon var oerhört efterlängtat eftersom hon lät vänta på sig innan hon "kom ut", så när hon väl kom till världen bara ville jag ju träffa underverket! Så jag såg henne när hon var ca 2 dygn, på BB... :) Finaste, finaste E i heeela världen! ♥ Sen ska ju tilläggas att alla "mina" barn har gett ett fantastiskt första intryck på mig! ;)

Kram! :)

Jag är inte en så sorgsen person, så av sorg gråter jag hemskt sällan... Men jag har ändå ganska lätt för att gråta i vissa tillfällen.....

Jag kan gråta till en film... Beror naturligtvis på vilken film å mitt humör... :) Förr kunde jag se "Dirty Dancing" om jag kände mig lite "nere" bara för att jag visste att jag skulle börja gråta vid ett speciellt tillfälle, varenda gång! :)

Jag kan gråta av glädje, som till exempel när jag klarade körkortet! :) (Men då var det nog av lättnad oxå...) Eller glädje över att ha klarat något svårt...

Jag kan gråta av stolthet... Stolthet över att våra svenska idrottshjältar klarar en prestation, stolthet över människor i min närhet som lyckats med något... Stolthet över att få vara en del av dessa människors liv...

Jag kan gråta av lycka, lycka över att vara en "lyckligt lottad" person med så mycket att glädjas åt...

Jag kan gråta på bröllop, på skolavslutningar och andra "stora sammanhang" där det känns "mäktigt" att delta...

Jag kan gråta av ilska och besvikelse...

Det finns så mycket i livet som man kan använda sina tårar till, av både glädje och sorg... Vissa perioder i livet har man väldigt extra nära till sina känslor... Det är väl dom där "livskriserna" som 18 månader, 3, 6, 9 åring och tonåren... :) Och såklart som vuxen... En del krisar jämt, andra aldrig... Men man ska inte slösa tårarna på sånt som är helt oviktigt, eller använda dom som makt, det finns bättre tillfällen! ;) Men det ska väl erkännas att det är ganska skönt efter att man fått grina lite, man känner sig lite "renad"... :) 

Kram alla fina! :)

Det finns ändå rätt mycket som får mig att må bättre... Jag är inte "down" så ofta, men om jag är det så är det här några saker som kan få mig på banan igen... :) Ibland räcker det med att man tänker på vissa saker för att bli glad igen....

* * Alla "mina" barn! Dom ger mig positiv energi! Det är nog nästan omöjligt att fortsätta vara "deppig" när man är i närheten av barn...
* Att kramas
* Att mötas av ett leende 
* Att ringa en vän, eller bli uppringd av en...
* Få (oväntad) positiv feedback
* En inbjudan till middags -sällskap, behöver inte alltid vara så att man blir bortbjuden... :)
* En resa
* En rolig fest, eller minnet av en sådan! :)
* Att dela glada minnen med nära å kära!
* En bra film
* Viss musik...
* Oväntat (eller väntat för den delen) besök
* Att få rolig post... (Det händer verkligen sällan nu när alla mailar å så...)
* Att se någon lyckas! Och speciellt om det varit svårt.....

Finns säkert fler grejer om jag funderar lite mer... Men det får duga just nu! :)

Kram! :)

Vissa dagar blir man mer upprörd än andra dagar... Vissa saker går snabbt över... Men så finns det saker som man oftast själv inte har kan påverka som man kan uppröras över...

Det som nog upprör mig mest är orättvisor...
Att barn (och vuxna) ska fara illa, att det inte finns resurser till alla...
Egoism och maktmissbruk...
Svikna löften, och när man inte kan stå för dom...

Kram! :)

Det finns många ögonblick som man minns särskilt... Svårt att välja ett... Det finns ögonblick som gjort en lessen och dom som gjort en glad... Dom som gjort en rörd och dom som gjort en arg.... Nu ska jag välja ett av alla dom fantastiska ögonblick man varit med om och då får det bli....

När jag fick äran att följa med Finaste L & P på ultraljud och när man såg lilla A i magen! Det var riktigt häftigt!! Svårt att beskriva känslan... Då kan jag bara föreställa mig hur det skulle kännas om det var ens egen bebis i ens egen mage man tittade på... :) För det var riktigt häftigt att se bebisen röra på sig i någon annans mage... :) Det ögonblicket tackar jag er för älskade vänner! ♥

Kram! :)

Det finns ju ett bra talesätt som säger att man bara ångrar det man inte gjort... Och lite så är det ju faktiskt! För när jag sitter här och funderar på vad jag ångrar, så kommer jag mest på saker som jag BORDE ha gjort... Sen är det ju så att det som passerat, har passerat och man kan inte gå omkring hela livet och fundera på det... Då slutar man defenitivt som en "bitterf***a"... Klart det finns saker jag hade velat göra annorlunda och vissa saker jag inte alls borde ha gjort, men som sagt, så går det inte att älta det... Och det man inte gjort, en del saker kan man ju faktiskt göra fortfarande, livet är ju inte slut än! :)

Det jag ångrar mest är dom gånger jag gjort någon lessen eller sårat någon... Det har sällan varit medvetet, men ibland blir det fel ändå... Och då får man hoppas att en ursäkt eller ett förlåt i alla fall kan vara ett plåster....

Kram! :)

Jag gillar ju att ha födelsedag! Tycker om att ha vänner på besök å bjuda på fika... Sen blir jag ju aldrig äldre... ;)

Om jag ska välja en av alla, så är ju 30-års festen något vi sent ska glömma! :) För det första blev jag ju överraskad av tjejerna redan innan jag fyllde år och jag tror att det är nästan ENDA gången jag blivit så överraskad! Jag var totalt borta! ;) Men kul hade vi där på Esperanza! Det lever jag länge på!! Och som om det inte räckte med dom överraskningarna som var den kvällen, nej.... På min fest hade dom ordnat så vi fick "live-musik" och så hade dom gjort en tipspromenad om mig.... Och en sång! Och mitt i natten kom även mamma å pappa å överraskade mig! Inte undra på att man till slut grinade!! :) Men av lycka!! Det var en riktigt trevlig fest med många goda vänner! Jag kan fortfarande le inombords vid tanken..... :)

Kram! :)

Oj, det var svårt! Jag har så många minnen som jag ler åt idag! Minnen med nära och kära... :) Kan väl lista upp några som far genom huvudet just NU! ;) Skulle jag plocka fram fotoalbum så skulle jag förmodligen både minnas mer och även skratta gott! Det ska jag göra nån dag..... :)

♥ Resorna till Bulgarien med tjejerna! Jag behöver bara nämna vissa saker för att få några att le.... En "temakväll" när vi bland annat åt bananer till efterrätt... ;) "Nyheter", skånska getter, Joddla med Siv, Ett eget språk... Att smörja in sig... Och MASSOR mer!

♥ Första Thailandsresan när det kändes som att jag kom till "paradiset"... 

♥ Thailandsresorna med vänner! Där finns det mycket att minnas! Jag har ju varit dit fyra gånger efter den första... :)

♥ Alla andra resor utomlands!

♥ Våra "tjej-resor" på olika "spa-anläggningar"

♥ En resa till Riksgränsen med vännen S...

♥ En kväll på en balkong för många år sedan

♥ När L & S överraskade mig i Umeå... L hade lurat in mig i en provhytt och när jag tittar ut är dom där!!! :)

♥ 14 juli 1995... :)

♥ Ett party med kusinerna i Umeå där vi hamnade i en källare på fest! :) Å för övrigt de andra trevliga Umeå-festerna oxå! :)

♥ När tjejerna överraskade mig när jag fyllde 30... och själva festen med!

♥ Studenten

♥ När vi fixade cirkusen på Lantis!

♥ En moviebag på bio... Tomten är far till alla barnen!!

♥ Sommaren 2003 har många trevliga minnen! :)

♥ Förlovningsfester å bröllopsfester för goda vänner!

♥ När jag blev faster!! Och mina andra nära vänners barn......

♥ Skolresor i ungdomen...

♥ m.m m.m m.m

♥

Många är dom trevliga saker man upplevt! Och jag väljer att minnas det som varit bra! :) Och jag hoppas kunna fylla på min minnesbank med så mycket mer roligt... Det är nåt jag samlar på... Trevliga minnen!

Kram! :)

Och det var faktiskt han som var min första kärlek som även fick min första kyss! :) Man kanske skulle rota bland sina gamla dagböcker när man befinner sig i byn för att få reda på hur det egentligen var! ;) Men jag minns att det var utomhus på väg hem... Jag var väl runt 13 år, tror jag....

Kram! :)

Vad drömmer jag om?! Det är lite som om drömmarna förändras genom livet... Vissa saker som kändes som ett "måste" när man var 16, står inte ens med på listan längre när man är 34... :) Å det är väl så det ska vara i livet! Sen är ju jag en person med mycket bra fantasi... Jag kan drömma om hur saker och ting ska bli, å det räcker med hur "morgondagen" ska bli, men sen kan jag lika gärna glömma det också eller ändra mig för den delen...

Men jag drömmer fortfarande om att resa, helst varje år och helst skulle jag ju vilja se "hela världen" innan jag dör! :)

Jag drömmer om ett hus och i ett hus bor det en "fin familj"....... :)

Jag drömmer om att få vara frisk hela livet, att alla i min närhet ska få leva länge och vara friska hela livet....

Jag drömmer om den där LOTTO-vinsten som gör mig ekonomiskt oberoende resten av livet! Då kan jag välja hur mycket jag vill jobba och vart jag vill resa och då kan jag ta med mig mina nära å kära oxå! :)

Jag drömmer om att nån gång skriva en bok... Kanske en deckare..... :)

Ibland drömmer jag "sann drömmar" och jag skulle också vilja lära mig tolka "min intuition" bättre.....

Om jag är realistisk, det vet jag inte?! Men det var ju drömma man skulle göra.... :)

Kram! :)

Lyckades ju ta mig ur pyamasen för några timmar idag i alla fall! ;) Och då hade jag på mig en svart tunika och gråa leggings... :)

Det blir från julafton till nyårsafton... :) Skulle ha publicerats igår, men jag valde att skriva det idag för att få med nyårsafton oxå...

Julafton Hade julklappsöppning redan på morgonen innan Bror med familj åkte vidare... Sen Trolltyg i Tomteskogen och besök hos Guddottern med familj innan vi åkte vidare till Moster med familj där vi tillbringade resten av dagen/kvällen.

Juldagen Middag hos Farbror med familj och sen utgång och lyssna på Raj Raj band

Annandagen Åkte tillbaka till stan med Finaste S...

Måndag Arbete med hel planeringsdag som var riktigt givande. Sen stan med Bästa Cammo.

Tisdag Arbete med väldigt få barn, sen besök på Sst hos "min familj"... :)

Onsdag Umgicks med Prinsessan och sen bio med Fina C på kvällen...

Torsdag Åkte buss till byn... Umgicks med familjen resten av kvällen...

Nyårsafton blir lite längre beskrivning då jag ännu inte skrivit nåt om den dagen... Började dagen med att agera frisör till lilla Lillebror... Han blev rätt nöjd, så det blev helt okej i alla fall! :) Sen umgänge med Prinsessan och resten av familjen innan bastu och fix för kvällen. Sen gick vi till "Röda skolan" och fixade lite, dukade och så... Maten kom ca 19.30 och vi åt efterrätt ca 21.30... :) Mycket gott alltihop! Mycket surr med fina vänner! Vi skulle också skjuta nyårsraketer, men det var uppenbarligen nåt fel på den "smällaren".... :) Det nya året började på bästa sätt! Med ett gap-skratt tog vi oss in i 2011, det måste ju vara lyckosamt! :) (kommer lite bilder när jag kommer till stan och har sladden så jag kan ladda in dom)

Kram! :)

Där finns mycket "bra å ha saker".... Jag har alltid med mig huvudvärkstabletter, näsdukar, tuggummi och bindor/tamponger... Handsprits-servetter kan också finnas där och handkräm och oftast nässpray... Och min plånbok som även innehåller busskortet. Läpp-balsam av nåt slag, kalender, ibland mascara och halstabletter... Mobiltelefonen är oftast i en ficka och det är nycklarna hem också...

Idag har jag åkt upp till byn med bussen, så då innehöll handväskan förutom det ovan nämnda även vattenflaska, en påse med godis, Mia Skäringers bok, en Amelia tidning och mitt glasögonfodral (glasögonen hade jag på mig)...

Ibland undrar jag om jag ska ha en STOR handväska, eller minska innehållet?! :)

Kram! :)

Syskon är en gåva och en trygghet! Jag har förärats med två syskon, två yngre bröder. Jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan syskon, skulle kännas ensamt.... Även om vi ibland bråkat (å det var mest när vi var barn)och man önskat att dom var på en annan planet, så skulle jag aldrig vilja vara utan dom eller byta ut dom!! ALDRIG!!! Jag och mina syskon har en nära relation till varandra och umgås rätt ofta. Jag har turen att ha dom båda i samma stad, och till och med på samma område... På mindre än fem minuter är jag hemma hos dem båda! :) Det är lycka!

Lillebror D är den som alltid ställer upp för andra, även för mig. Han finns där när man behöver honom. Han är rolig att umgås med och man har inte tråkigt i hans sällskap. D är en "praktiker" som får saker gjorda. Vi har genom tiderna delat både glädje och sorg med varandra och mycket av det som hänt har fört oss närmare varandra. Genom D har jag oxå fått Finaste Svägerskan och Prinsesssan E...

Lilla Lillebror T är den trygga, han är en av dom lugnaste personer jag känner. Han hetsar inte upp sig i onödan (om det inte handlar om hans favoritlag i sport å ännu värre om det går dåligt... ;) ). Han kan verkligen få en lugn om man känner viss stress... Han är den som har "läshuvudet" och lyckas med det han tar sig för. Vill han resa jorden runt, så gör han det! Han är den som "medlar" om någon i familjen "tjafsar" om nåt. Han är strukturerad och kan även titulera sig min "Gode man". ;)

Det var en mycket kort beskrivning av två av dom absolut viktigaste människorna i mitt liv!

Kram! :)