ancibloggar

Idag är årets sista dag och vi kan alla minnas tillbaka på det som varit. Att skriva att något är "sista" får mig att bli lite lätt nostalgisk och minnena far genom huvudet... :)

 

Vad har egentligen hänt under detta år, 2012? Massor... Jag har garanterat blivit lite klokare än jag var för ett år sedan, det har vi alla blivit.

 

Jag har avslutat jobbet på en förskola, som vi flyttat till en ny. Jag har varit med om något som inte liknar något annat i jobb väg... Jag har varit med och startat upp en helt ny förskola. Det har varit bland det tuffaste jag varit med om, men också väldigt roligt, utmanande och lärorikt. Hade jag vetat det jag vet idag, hade jag valt att göra vissa saker annorlunda, för min egen skull, men tillsammans har vi ändå lyckats med lite av ett underverk. Jag har sagt "hejdå" till gamla kollegor och jag har fått nya, fantastiska sådana. Jag har lärt känna många nya fantastiska pedagoger, genom min utbildning i Stockholm som har gett mig massor av energi och faktiskt fått mig på benen när jag känt att jag håller på att falla...Jag har sett "min unge" ta studenten och gått på stapplande ben in i vuxenvärlden, jag har avslutat mitt uppdrag som handledare och jag hoppas jag gett henne en bra tid och en bra start på livet som vuxen. :)

 

Jag har skrattat och gråtit, jag har stöttat och fått stöd. Jag har fått vara med fina fantastiska personer som förgyller mitt liv och fått ta del av deras. Jag har fått resa till Turkiet med fina vännerna och fått en fördjupad vänskap med M som också är en kollega.

 

Jag har sprungit på kärleken och dessutom fått två bonusbarn i mitt liv. Jag har tagit steget att bli sambo och ganska snart in på det nya året ska vi flytta till en gemensam lägenhet. Jag har blivit faster igen till en liten prinsessa, så nu har jag två älskade brorsdöttrar i mitt liv. Jag har fått vara delaktig i fina vännernas bröllopsfest och jag har varit på många kalas! :)

 

Jag har rivit ut en visdomstand (!!) och opererat synfelet i mina ögon, två saker som jag var livrädd över, men som gick bra! annars har jag fått vara ganska frisk, om man bortser från någon förkylning och någon magsjuka, men det är ju inget dödligt...

 

Så, ska man sammanfatta 2012, så har jag lärt mig massor, jag har förstått att jag är en lyckligt lottad person (återigen) och jag tänker ta med mig det som gjort mig klok! Jag tänker lämna det tråkiga och gå in i 2013 med ett leende på läpparna! Kan hända att jag nu i brådrasket glömt saker som faktiskt påverkat mig, men dom finns ändå med mig i min erfarenhets ryggsäck och i min kropp och mitt minne. :)

 

Jag ska inte lova något, för dessvärre bryter jag oftast mina löften till mig själv... MEN det jag ska hålla är att jag ska fortsätta försöka göra varje dag till en dag som gör livet ännu mera värt att leva! Jag ska försöka fånga dagarna, även dom mindre bra dagarna och göra det bästa av situationen...

 

Skickar med lycka och välgång till er alla läsare inför 2013. Var rädda om varandra och tänk på att ni alla är värdefulla! <3

 

KRAM! :)

 

VÄLKOMMEN NYA ÅR!

 

 

Så dåligt som jag just nu ser och som jag sett de senaste dagarna, så dåligt har jag nog aldrig sett... Men jag känner att det sakta men säkert blir allt bättre, så det är bara att härda ut... :) Därför säger jag redan nu att jag reserverar mig för alla eventuella felskrivningar i denna text. ;)

 

I torsdags gjorde jag en laseroperation, LASEK, för att i framtiden helt vara utan glasögon och linser. Jag ser fram emot det! Det ska bli skönt att slippa! Men just nu ser jag inte nog bra... Jag är ljuskänslig och det känns som om jag är dimmig i ögonen, men det blir som sagt hela tiden allt bättre, så jag har hopp om att inom en snart framtid kunna se på TV som vanligt och kunna köra bil! :)

 

När man blir utan sin syn, den man, trots vissa hjälpmedel, alltid varit van att ha, då blir man rätt hjälplös. Att känna sig blind och famla fram för att man inte kan öppna ögonen... DÅ uppskattar man synen! Man är glad att man har den och att man kan skaffa sig hjälpmedel som gör att man inte är handikappad trots sämre syn!

 

Jag har nu kunnat lämna mina solglasögon inomhus i alla fall (om jag inte vistas i hemskt ljusa miljöer eller ser på TV), men utomhus måste jag ha dom ett tag till... Känns aningens märkligt att gå omkring med solglasögon inomhus och även utomhus när det knappt finns dagsljus! ;) Jag har känt mig som en mullvad, en närsynt sådan som i mörkret fått famla fram och fått stå några centimeter ifrån för att se ordentligt! ;) Den bjuder jag på! Jag ska ju få 100% syn snart! :)

 

På julafton sitter jag och ser Kalle Ankas jul med solglasögon, då tar fina treåringen fram sina och håller mig sällskap! :) Barn undrar lite, men accepterar sen... Okej, det är så det ska vara... :)

 

Jag är tacksam för all omtanke som jag fått via telefonsamtal, sms och på Facebook. För hur det än är, så var jag livrädd! Jag hatar ju alla ingrepp som jag inte har kontroll över, så livrädd det var ordet för torsdagens ingrepp. Men jag har inte haft ont, har mer känt en obehagskänsla i ögonen... Och så har jag blivit galet förkyld och fått feber... Tydligen inte helt ovanligt det heller...  Jag vet inte hur det hade gått om inte J varit som en hemsamarit till mig... ;) Men på något sätt överlever man det mesta och ställer sig in på de förutsättningar man har... :) Och jag har sovit, tror att jag kan räkna timmarna jag varit vaken från torsdag kväll till söndag morgon till färre än tio... ;) Ja, inte då många fler än så... Men det är väl det kroppen gör med en så man ska läka ordentligt, den lägger en ner och ser till så man sover! ;)

 

Nu har jag sedan julaftons kvällen varit i byn, och jag tar det lugnt (som man ska göra efter en operation) och lyssnar på ljudböcker. :) Det är ett fiffigt påfund minsann för en som blir trött i ögoenen av att läsa! :) På kvällen känner jag i ögonen att dom fått jobba en hel dag, men som sagt, så blir det allt bättre... :)

 

Så, var rädda om varandra och upskatta det ni har! :)

 

Kram! :)

 

Helgen gick som vanligt i en rasande fart! Men jag är ändå hunnit med en hel del måste jag säga! ;)

 

Fredagskvällen började med att en stolt storasyster fick se sin lilla Lillebror ta examen från sin YH utbildning... Därefter åkte jag genast på glöggkväll med några brudar från S-by tiden. Åååå vad trevligt det var att träffas, kändes som om det var ljusår sen sist, å det var det nästan oxå! ;) Efter att ha blivit upplockad av min fina kille, så gick vi över till en granne och surrade över någon öl...

 

Lördag morgon startade med att vi hämtade killarna från deras mamma, sen har vi lekt i snön (och den råder det ingen brist på...), skottat fram bilen, bakat chokladmuffins och myst... Sen blev det en rätt tidig kväll...

 

Söndagen har bestått av Julkalender i stadsparken, middag på MAX, besök hos barnens farfar och sen var det kväll igen... Nu sitter jag här och försöker fatta att jag ska gå å lägga mig för att jag börjar kl. 06.00 imorgon...

 

Imorgon är det en LÅÅÅÅNG dag! Arbete från 06.00-17.00 och efter det julfest på jobbet... :) Sen ska jag bara jobba några dagar till för på TORSDAG ska jag operera ögonen (och ja, jag är toknervös inför detta ingrepp!!!) och sen blir det "jullov" för min del... Ska minsann vara ledig ända till den 7 januari om man bortser från att jag måste in på en gemensam planeringsdag den 3 januari... Så kanske man kan vila sig i form då?!

 

Ha en fin vecka alla läsare och stressa inte ihjäl er inför jul... Det viktigaste med julen är ju ändå att få känna gemenskap med någon, inte vad man får i paketen...

 

 

Kram! :)

Enda gången man själv kommer få vara med om det magiska datumet 12-12-12 och klocktiden 12:12 har passerat... Nästa gång det händer är ju om hundra år och jag gissar att jag inte ens med den starkaste viljan lever kvar på jorden då... ;) Men om jag nu ändå lever riktigt länge så kan jag ju uppleva 01-01-01 om sisådär 88 år... Men inte ens det är särskilt troligt. ;)

 

Sen är det ju tydligt att vi överlevde det datumet, även om vissa var oroliga... Men det sägs ju att det är den 12-12-21 som det är riktigt farligt för jordens existens, så om så är fallet har vi bara fem dagar kvar att leva... LEV dem väl! ;)

 

Vad jag gjorde detta magiska datum på den magiska klocktiden, det var att jag klädde på mig för att gå ut och leka med barnen i snön... Ja, det snöade då och det snöar idag fyra dagar senare, så någon brist på snö råder inte i denna del av landet. ;)

 

 

Kram! :)