ancibloggar

Vem ska man tro på, tro på, tro på... som Di Leva sjunger...

Jag tror på godhet och på att det du sänder ut kommer åter till dig... Jag tror på kärleken och livet... Jag tror på att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad... Jag tror på frihet... Till exempel frihet att välja själv...

Jag tror på "spöken" och jag tror inte att livet tar slut när vi dör... Jag tror på ödet och att det finns något större som vi inte riktigt förstår... Om det är en slags "Gud" eller något annat, det vet jag inte...

Jag tror att människan utvecklas tillsammans med andra, ensam är inte alltid stark... Jag tror på sociala skyddsnät och att man ska ställa upp för varandra....

Jag tror att om jag ger lite av mig själv så får jag tillbaka så himla mycket mer!

Det är inte så lätt att på en kort stund skriva ner vad man tror på... Det kan vara så mycket... Samtidigt är det ju grundvärderingen, den som sitter i "ryggraden" som man först kommer att tänka på.... :)

Kram! :)

Och vilket ska man välja?! Det finns ju många ögonblick i livet som påverkat en och som senare också visat sig vara viktiga för ens val i livet... Nu ska jag välja ett ögonblick och det var inte det enklaste....

Men jag väljer.....

Resorna... Alla resor har ju satt sina spår på ett eller annat sätt! Och dom har medfört massor med glädje att leva länge på!

Ett ögonblick som jag minns tydligt är när jag åkte till Thailand första gången och slogs av värmen som kommer emot en när man kliver av flygplanet! Det är en härlig känsla som man nästan kan återskapa med tankens kraft! Helt underbart!! Även om jag upplevt det flera gånger efteråt, så är det en speciell känsla första gången! :)

Kram! :)

(skulle ha skrivits igår, men det hanns inte riktigt med...)

Jag har många väldigt bra vänner och det är svårt att säga vem som är just bäst! Alla behövs i mitt liv, de har alla olika bra egenskaper som gör att dom är viktiga för mig! Några kommer att bli omnämnda, men dom som inte blir det finns ändå i mitt hjärta! Ingen är sämre eller bättre än någon annan.... Många resor har vi varit på tillsammans, men aldrig alla tillsammans! :) Vi har gjort så mycket skoj ihop! Vi har delat glädje och sorg och även om det kan gå långt mellan gångerna när vi hörs, eller ses, så vet vi ändå var vi har varandra! Det är riktig vänskap det! :)

L är den som alltid funnits i mitt liv, i alla fall från det att jag skulle fylla 3... Hon känns som en självklar del av mitt liv och är mer som en syster... Vi har delat många av barndomens dagar tillsammans och varit på en massa resor tillsammans som barn... Och som vuxna... Jag är gudmor till hennes dotter... Jag kan inte tänka mig ett liv där inte L finns med....

Kusin J är också en självklar del av mitt liv... Hon har också funnits med så länge jag kan minnas! :) Det är exakt ett år i ålder som skiljer oss åt... Vi har delat bostad i Umeå och idag är jag gudmor till hennes äldsta son. Även om vi bor en bra bit ifrån varandra, så känns det ändå som om det var igår vi sågs när vi träffas!

Cammo den som alltid "säger sanningen" även om den inte alltid är rolig att höra! Hon är en otroligt viktig person i mitt liv. Hon är nog den som alltid vet allt om mig, och aldrig dömer! Cammo är den jag kan ringa mitt i natten och få ett svar... Hon är den som alltid får mig att skratta, även åt det som varit svårt...

L är min trolovade. Vi har varit förlovade i 15 år, och vi har ett "eget språk". Vi pratar på ett speciellt sätt när vi pratar med varandra och ibland behöver vi inte ens prata för att förstå vad den andra menar... L är den som alltid ser på saken från en annan synvinkel och är ett bra bollplank... Jag är "moster" till hennes barn och känns som en del i hennes familj...

A-K är arbetskompisen som blev en kompis! Hon och jag har samma humor och jag kan börja le bara genom att tänka på henne!

LR är den som varit med på alla "ungdoms synder"... Vi har gjort många saker "första gången" tillsammans! Hon är nog den som vet mest om mig genom tiderna.... :)

J är den som alltid gör att man känner sig välkommen. Man är alltid välkommen hem till henne och hennes familj. Hon är den som bjuder på sig själv och man har aldrig tråkigt i hennes sällskap!

TS, CI, MB, S, TR, J ni finns ofta i mina tankar även om vi inte hörs så ofta som vi vill! Men när vi ses är det ändå som att ta vid där vi slutade sist... Detsamma gäller mina vänner som jag träffat via jobbet i S-byn och som blivit vänner... För att inte tala om LB och AL ni har lärt mig mycket och vi har sannerligen delat jobbiga situationer med varandra! Svägerskan är också en som bör nämnas... Hon är den som kan få mig att se på saker på ett annat sätt...

Tack kära vänner för att ni är en del i mitt liv! ALLA mina vänner! Älskar er!

Kram! :)

Och på självaste julafton fick jag den utmaningen! Ocn nu när julafton övergått i juldagen, så kan jag sammanfatta min dag...

Om jag ska räkna från det julaftons dygnet började, så...

Ca 00.15 står jag å större delen av familjen och provsmakar skinkan som äntligen blivit klar! :) Sen lite dator och läsa "Dyngkåt och hur helig som helst"... Somnade väl efter 1 nån gång...

Vaknade ca kl. 8 och gick ner... Då var det bara att bygga Duplo med Prinsessan... :) Åt en lax-macka och drack kaffe innan jag vid 9-tiden gick ner i bastun...

Eftersom Lillebror med familj skulle fira julen med E´s mormor och morfar, så var det gröt-lunch med skinkmackor vid 11-tiden... I samma veva kom även Farbror H förbi en sväng... Sen var det paketöppning... Våran lilla Prinsessa som fick de flesta paketen, var inte så noga med paketen, det viktiga var att ta reda på skräpet som blev av pappret... Och skräpet ska slängas i soporna! Så det tog en stund för henne att få upp sina paket! :) Söt-ungen!

När Lillebror med familj åkte vid 11.45, så började jag å lilla Lillebror å skrapa lotter som vi fått... Det var ingen större vinstutdelning på dom, men innan denna afton var över hade jag ändå lyckats vinna 125 kronor!! :) Sen drack vi kaffe och fikade med Farbror innan han åkte hem igen. Klockan 13 var det dags för "Trolltyg i tomteskogen" och efter det åkte vi till Guddottern med familj för att önska GOD JUL... Därifrån åkte vi genast mot Moster med familj... Landade där ca 15.30, så då hann vi med slutet på Kalle Anka i alla fall. :)

Hos Moster var kusin J med familj och hennes två bröder... Julfirande med god mat, fika och en massa umgänge! Som det ska vara! Det är nåt speciellt att fira jul när man har barn i huset, för precis som dom sjunger i sången, så...

Julen är här,
och lyser frid på jorden.
Glädjen är stor -
i ett barns klara ögon bor den.
Julen är här,
i våra mörka länder.
Kom låt oss ta varandra händer,
när julen är här.

Det glittrar verkligen i barnens ögon av alla paket och allt runt i kring! :)

Hemresan gick vid 22.15.... En dryg timme senare hamnade jag i gungstolen med dagens tidning... :)

Jag avslutade dagen med att äta en laxmacka (som om man inte ätit nog... ;) ) och när jag ska sätta in tallriken med laxen i kylen tappar jag den och när jag tar upp den slår jag skallen i kylskåpsdörren... Så jag avslutade julaftonen med ett blåmärke i skallen! (jag får typ aldrig bulor...)

Är i alla fall nöjd med min dag! :)

Kram! :)

Så här inför jul kanske det är lite extra lätt att skriva om kärlek?! :) Men vad är kärlek?? Jag tror att kärlek tolkas individuellt av varje person.... Kärlek är att kunna ge utan att vänta sig något åter... Kärlek finns mellan människor i olika relationer... Mellan vuxna och mellan barn och mellan vuxna och barn... Men det finns också kärlek mellan djur och människor (fast människor är väl oxå däggdjur... :) )  Kärlek är något vackert, något som man blir glad av... Men det är också av kärlek som vuxna sätter gränser och "kräver" vissa saker... Kärleken är något som "drabbar", inget man planerar... Kärlek måste man hålla levande och visa med handling, annars finns risk att kärleken dör ut... Utan kärlek kan vi inte leva, det är jag övertygad om!

Och jag hann skriva detta innan klockan passerade 24! ;)

Kram! :)

Första dagen på julledigheten har jag ätit följande... Bör väl tilläggas att jag anlänt till byn också! ;)

3 hårdmackor med gravad lax och kaffe
makaroner och köttbullar med grekisk sallad
1 julstjärna och 1 biskvikaka och 2 koppar kaffe
mos och korv och broccoli
chokladbitar från en aladdin ask
Två hårdmackor med sill
2 koppar kaffe
1 julmust

Det är nog tur man inte äter på detta viset VARJE dag! ;)

Kram! :)

Jag har världens bästa föräldrar! :) Dom har alltid stöttat och trott på mig! Mamma är född 1954 i K-vaara  och Pappa 1950 i Korpis... Dom träffades i början av 70-talet och är förlovade sen 1974... Den 12 november 1977 gifte dom sig i all hemlighet... Och jag är lyckligt lottad för dom är fortfarande gifta. Dom har tre barn, jag föddes 1976 i december, Lillebror kom 3,5 år senare och lilla Lillebror ytterligare 5 år senare. Sen 1975 har dom bott tillsammans i Byn, på lite olika adresser, men i huset har dom bott sen tidigt 1983.

Pappa jobbar idag som projektledare, men har tidigare varit linjemontör... Mamma är tandsköterska... Mina föräldrar har alltid haft oss barn i fokus... Vi har oftast ätit middag tillsammans allihop, i alla fall medan vi var små, det var en viktig stund... Vi har varit på semesterresor på somrarna, även om vi inte åkt långt så har det varit ett tillfälle för hela familjen att umgås! Under hela min uppväxt har mamma jobbat deltid för att kunna vara hemma med oss barn. Det var skönt att ha mamma hemma när man kom från skolan. Så även om jag var lite avundsjuk på en del av mina kompisar som var "nyckelbarn", så kändes det ändå bra att ha mamma hemma så pass mycket.

Pappa är en lugn tornedalning som "inte pratar i onödan", men har han nåt att säga så säger han det! Han är en "arbetare" och vill han att något ska bli gjort så gör han det. Han ställer ofta upp för andra utan att vänta sig något åter. Jag minns att pappa alltid har lekt med oss barn. Han har till exempel åkt vattenrutchkana och lekt kurragömma... På något vis har jag alltid känt att han funnits där, även om det varit i "det tysta".

Mamma är den som alltid berömt oss barn, sagt att vi gjort fina "kreationer" (som delvis fortfarande hänger uppe ;) ) och sagt att vi är bra som vi är. Mamma är den som alltid vill att alla ska ha det bra, ibland på bekostnad av henne själv. Mamma är den som "strukturerat" upp familjen, hon har alltid haft stenkoll på var alla lagt sina grejer och sett till så gympaväskor och utflyktsväskor blivit packade. Mamma är den jag fortfarande ringer till om jag blir sjuk, för att få tröst... Och hon är ofta den första jag vill berätta något "spännande" för! 

Båda mina föräldrar har påverkat mig under min uppväxt, såklart! Och påverkar mig fortfarande...

Man skulle säkert kunna skriva spaltmeter om detta ämne om jag satt och funderade ännu mer.... Men inlägget ska ju bli klart ikväll! ;)

Kram! :)

Min första kärlek träffade jag på lekis! Jag minns att vi brukade leka med varandra efter lekis och jag minns att den första kramen och pussen utdelades bakom en fotölj... :) Det var som lite spännande, minns jag! Han har varit objektet för min kärlek under omgångar under hela barndomen... :) Och det bör väl tilläggas att vi fortfarande umgås... :) Dock finns ingen kärlek där längre, bara vänskap!

Kram! :)

Det är inte så himla lätt..... Och att lyckas med att inte beskriva för mycket, det är defenitivt en utmaning för mig!! :)

Jag har nyss fyllt 34 år och under dom åren har man hunnit lära sig en hel del om sig själv... Dock inte allt! :) Jag är en tjej som är positivt inställd till det mesta! Jag tycker om när det händer saker och antar ofta nya utmaningar! Vadå, man måste ju prova för att veta om man klarar det! Jag är nyfiken på livet och på allt som händer i det! Jag älskar att resa, både långt och kort, då får man chansen att upptäcka nya saker, människor, kulturer och allt sånt. Jag är duktig på att bygga relationer till människor och de som en gång lämnat ett spår i mitt hjärta blir oftast kvar! (Beror kanske på hur djupt de trampat... ;) ) Jag är stolt Storasyster till världens bästa bröder och är lycklig över att ha dem nära! Både rent adressmässigt, men också nära i hjärtat. Jag har världens bästa föräldrar som alltid ställt upp för mig och trott på mig! Jag har många vänner, några som står mig riktigt nära och ett fåtal som "vet allt"... Många av mina vänner har funnits i mitt liv sen vi var små! Jag älskar mina vänner och min familj och skulle nog likt tigermamman göra allt för dem! Jag är "Moster", Faster och Gudmor och alla "mina" barn ligger mig väldigt nära hjärtat!

Jag är otroligt social och vill vara där det händer saker, men ibland kan det vara skönt att "bara vara" och få vara ensam med sina tankar... :) Jag är envis som synden när det krävs, men jag kan lika gärna ge mig om det inte känns nog viktigt att "vinna"... Jag har väldigt nära till skratt och försöker "fånga" varje dag. Jag tror på den "Gyllene regeln" som säger att "Som du vill att människorna ska behandla dig - så ska du behandla dem". Ibland gör alla fel, men de flesta felen går att räta till. Jag är obotlig tidsoptimist och hatar att vänta! Det hänger nog ihop... Jag tycker ju att det är slöseri med tid att vänta! :) Jag övar mig på det varje dag, så en dag kanske?! Det innebär också att jag alltid gjort alla uppgifter i skolan och liknande i "sista minuten". Jag jobbar bättre under viss press, då blir jag mer effektiv. Jag är snabb i tanke och handling och det kan såklart ibland krocka med människor som inte "tänkt färdigt". Men ju mer medvetan jag blir om mig själv desto mer kan jag förstå också! :) Jag försöker hitta något gott i varje människa och hitta ett sätt att bemöta varje individ jag möter.....

Jag är född och uppvuxen i Tornedalen och är stolt över mitt ursprung! Jag gick samhälls på gymnasiet "för att det är en bred utbildning som man kan plugga vidare ifrån" var väl argumentet till det valet... Jag var nog rätt skoltrött hela gymnasietiden, men jag tog mig igenom och tog studenten med skapliga betyg. Jobbade sen i äldreomsorgen i byn och på skolan hade jag min ungdomspraktik, trivdes hur bra som helst! Att jobba med människor har alltid varit självklart för mig! Jag jobbade också på "dagis" och med R projektet där vi jobbade natt och "vaktade" hennes respirator... Någonstans var ju alltid planen att plugga vidare, det var ju därför jag gått samhälls! :) Tog mig inte in på lärarutbildningen som jag helst ville, utan hamnade i Umeå på Sociala omsorgsprogrammet... Det var en slump som var meningen!

Flyttade dit hösten jag skulle fylla 21 och visste inte alls var jag skulle bo! Allt löste sig och med den envishet man har så skulle jag ALDRIG ge upp! Det var tufft i början och man fällde mer än en tår, men "det som inte dödar det härdar"... När Finaste Kusin J flyttade ner blev vi "sambos"! Och vi har haft otroligt roligt tillsammans! Vi kunde baka mitt i natten och man kände sig aldrig ensam! Det var skönt när man flyttade hemifrån första gången! Sen flyttade även hennes dåvarande pojkvän in, och det är en annan historia... Bodde i Umeå i 3,5 år, längst i min studentlägenhet på Nydalahöjd.... MIN lägenhet! :) Där bodde också Fina vännen L med mig en period! Umeå tiden var på många sätt fantastisk! Många av mina fina vänner hälsade på flera gånger och man träffade många nya människor! Och läste sig klokare.......

I december 2000 var det dags att säga adjö till Umeå och studentlivet... Jag flyttade 26 mil norrut! Tänk att det redan är 10 år sedan!!! Min första adress här i stan var hos Fina vännen L! Det var som att hon bedrev bostadsförmedling där ett tag, för vi var många som mellanlandade i den där lägenheten på Burströmska... Och det var sannerligen en rolig tid det med! :) Det var då vi "uppfann" Sir James bland annat!

Jobbet blev som enhetschef inom omsorgen, men då hette vi Ledare.... Snacka om att kasta sig in i verkligheten på en gång! 24 år gammal och chef.... Man kan lugnt säga att det var en utmaning! Och i vanlig ordning tar jag mig an utmaningarna och kastar mig in i dem innan jag förstått vad det handlar om... :) Det har verkligen varit en spännande tid att jobba som chef! Jag har lärt mig oerhört mycket om människor och om mig själv! Så det är ett av de val i livet som format mig...... Förutom de ställen man hade när man "täckte upp för" någon annan så har jag hunnit med att ränna runt på sex gruppbostäder och fem dagverksamheter och slutade inom psykiatrin på Mobila stödteamet... (och nu hoppas jag att jag inte glömt något) Så då kan man ju tänka sig hur många olika människor man mött!! Både personal och "brukare". Men efter drygt 6,5 år som chef tackade jag för mig.....

Mitt val att läsa till lärare kom på en resa till Thailand 2003... Då insåg jag att om jag ska fortsätta i det tempot på jobbet, så kommer jag bli sjuk. Jag har varit nära "den berömda väggen" några gånger, men tack vare människor i min omgivning och kanske mig själv, så har jag lyckats bromsa innan kraschen... Tack å lov för det!!! Under min utbildningstid jobbade jag 50% som chef och jobbade extra inom omsorgen och då läste jag 100% samtidigt! Jaa, även jag kan idag ställa mig frågan hur jag stod på benen... Men det gjorde jag och det var det värt!

Idag har jag världens bästa jobb! Jag får jobba med människor varje dag och ingen dag är den andra lik! Jag har turen att jobba med fina kollegor och underbara barn och föräldrar! Jag får vara handledare till Bästa E som får mig att tänka efter... Jag får jobba med att utveckla andra, men också mig själv. Jag blir utmanad nästan varje dag och måste fundera på varför saker är som dom är. Och det är bara en bråkdel av vad dagarna går ut på... :)

Allt det som skett och sker i livet är det som gör en till den man är... Det här är delar av det som format och formar mig.... :)

Jag avslutar detta oerhört långa inlägg med att säga att jag är en LYCKLIG människa som är lyckligt lottad på många sätt och vis!

Kram! :)