ancibloggar

Det är inte så himla lätt..... Och att lyckas med att inte beskriva för mycket, det är defenitivt en utmaning för mig!! :)

Jag har nyss fyllt 34 år och under dom åren har man hunnit lära sig en hel del om sig själv... Dock inte allt! :) Jag är en tjej som är positivt inställd till det mesta! Jag tycker om när det händer saker och antar ofta nya utmaningar! Vadå, man måste ju prova för att veta om man klarar det! Jag är nyfiken på livet och på allt som händer i det! Jag älskar att resa, både långt och kort, då får man chansen att upptäcka nya saker, människor, kulturer och allt sånt. Jag är duktig på att bygga relationer till människor och de som en gång lämnat ett spår i mitt hjärta blir oftast kvar! (Beror kanske på hur djupt de trampat... ;) ) Jag är stolt Storasyster till världens bästa bröder och är lycklig över att ha dem nära! Både rent adressmässigt, men också nära i hjärtat. Jag har världens bästa föräldrar som alltid ställt upp för mig och trott på mig! Jag har många vänner, några som står mig riktigt nära och ett fåtal som "vet allt"... Många av mina vänner har funnits i mitt liv sen vi var små! Jag älskar mina vänner och min familj och skulle nog likt tigermamman göra allt för dem! Jag är "Moster", Faster och Gudmor och alla "mina" barn ligger mig väldigt nära hjärtat!

Jag är otroligt social och vill vara där det händer saker, men ibland kan det vara skönt att "bara vara" och få vara ensam med sina tankar... :) Jag är envis som synden när det krävs, men jag kan lika gärna ge mig om det inte känns nog viktigt att "vinna"... Jag har väldigt nära till skratt och försöker "fånga" varje dag. Jag tror på den "Gyllene regeln" som säger att "Som du vill att människorna ska behandla dig - så ska du behandla dem". Ibland gör alla fel, men de flesta felen går att räta till. Jag är obotlig tidsoptimist och hatar att vänta! Det hänger nog ihop... Jag tycker ju att det är slöseri med tid att vänta! :) Jag övar mig på det varje dag, så en dag kanske?! Det innebär också att jag alltid gjort alla uppgifter i skolan och liknande i "sista minuten". Jag jobbar bättre under viss press, då blir jag mer effektiv. Jag är snabb i tanke och handling och det kan såklart ibland krocka med människor som inte "tänkt färdigt". Men ju mer medvetan jag blir om mig själv desto mer kan jag förstå också! :) Jag försöker hitta något gott i varje människa och hitta ett sätt att bemöta varje individ jag möter.....

Jag är född och uppvuxen i Tornedalen och är stolt över mitt ursprung! Jag gick samhälls på gymnasiet "för att det är en bred utbildning som man kan plugga vidare ifrån" var väl argumentet till det valet... Jag var nog rätt skoltrött hela gymnasietiden, men jag tog mig igenom och tog studenten med skapliga betyg. Jobbade sen i äldreomsorgen i byn och på skolan hade jag min ungdomspraktik, trivdes hur bra som helst! Att jobba med människor har alltid varit självklart för mig! Jag jobbade också på "dagis" och med R projektet där vi jobbade natt och "vaktade" hennes respirator... Någonstans var ju alltid planen att plugga vidare, det var ju därför jag gått samhälls! :) Tog mig inte in på lärarutbildningen som jag helst ville, utan hamnade i Umeå på Sociala omsorgsprogrammet... Det var en slump som var meningen!

Flyttade dit hösten jag skulle fylla 21 och visste inte alls var jag skulle bo! Allt löste sig och med den envishet man har så skulle jag ALDRIG ge upp! Det var tufft i början och man fällde mer än en tår, men "det som inte dödar det härdar"... När Finaste Kusin J flyttade ner blev vi "sambos"! Och vi har haft otroligt roligt tillsammans! Vi kunde baka mitt i natten och man kände sig aldrig ensam! Det var skönt när man flyttade hemifrån första gången! Sen flyttade även hennes dåvarande pojkvän in, och det är en annan historia... Bodde i Umeå i 3,5 år, längst i min studentlägenhet på Nydalahöjd.... MIN lägenhet! :) Där bodde också Fina vännen L med mig en period! Umeå tiden var på många sätt fantastisk! Många av mina fina vänner hälsade på flera gånger och man träffade många nya människor! Och läste sig klokare.......

I december 2000 var det dags att säga adjö till Umeå och studentlivet... Jag flyttade 26 mil norrut! Tänk att det redan är 10 år sedan!!! Min första adress här i stan var hos Fina vännen L! Det var som att hon bedrev bostadsförmedling där ett tag, för vi var många som mellanlandade i den där lägenheten på Burströmska... Och det var sannerligen en rolig tid det med! :) Det var då vi "uppfann" Sir James bland annat!

Jobbet blev som enhetschef inom omsorgen, men då hette vi Ledare.... Snacka om att kasta sig in i verkligheten på en gång! 24 år gammal och chef.... Man kan lugnt säga att det var en utmaning! Och i vanlig ordning tar jag mig an utmaningarna och kastar mig in i dem innan jag förstått vad det handlar om... :) Det har verkligen varit en spännande tid att jobba som chef! Jag har lärt mig oerhört mycket om människor och om mig själv! Så det är ett av de val i livet som format mig...... Förutom de ställen man hade när man "täckte upp för" någon annan så har jag hunnit med att ränna runt på sex gruppbostäder och fem dagverksamheter och slutade inom psykiatrin på Mobila stödteamet... (och nu hoppas jag att jag inte glömt något) Så då kan man ju tänka sig hur många olika människor man mött!! Både personal och "brukare". Men efter drygt 6,5 år som chef tackade jag för mig.....

Mitt val att läsa till lärare kom på en resa till Thailand 2003... Då insåg jag att om jag ska fortsätta i det tempot på jobbet, så kommer jag bli sjuk. Jag har varit nära "den berömda väggen" några gånger, men tack vare människor i min omgivning och kanske mig själv, så har jag lyckats bromsa innan kraschen... Tack å lov för det!!! Under min utbildningstid jobbade jag 50% som chef och jobbade extra inom omsorgen och då läste jag 100% samtidigt! Jaa, även jag kan idag ställa mig frågan hur jag stod på benen... Men det gjorde jag och det var det värt!

Idag har jag världens bästa jobb! Jag får jobba med människor varje dag och ingen dag är den andra lik! Jag har turen att jobba med fina kollegor och underbara barn och föräldrar! Jag får vara handledare till Bästa E som får mig att tänka efter... Jag får jobba med att utveckla andra, men också mig själv. Jag blir utmanad nästan varje dag och måste fundera på varför saker är som dom är. Och det är bara en bråkdel av vad dagarna går ut på... :)

Allt det som skett och sker i livet är det som gör en till den man är... Det här är delar av det som format och formar mig.... :)

Jag avslutar detta oerhört långa inlägg med att säga att jag är en LYCKLIG människa som är lyckligt lottad på många sätt och vis!

Kram! :)