ancibloggar

Jaha, det var mina första "sjuktimmar" från jobbet på över två år... Men med migränen från det där varma stället, så kunde jag inte riktgt jobba... Eller jag hade väl kunnat vara där å fungera hyfsat, kanske med 25% av min kapacitet, men då med riskt för att morgondagen skulle vara ännu värre... Så efter att flimret gått över till en dunkande huvudvärk, jag hade hävt i mig FYRA piller mot den där smärtan och vilat på min lunch så insåg jag att jag var rätt slow... Å det är jag fortfarande! Men nu har jag i alla fall inte ont i huvudet om jag inte hoppar upp å ner eller anstränger mig på annat sätt... Jag känner mig mer inuti en bubbla...

Sååå... Jag fick vackert avboka veckans enda Sh´bam pass, för att hoppa runt med ett huvud som inte är vad det borde, kanske var lite överkurs och också förenat med viss fara för min hälsa... Kanske jag ändå blivit lite klok(are) så här långt in i livet! ;)

Men eftersom det då var rätt synd om mig som inte fick gå på favvo passet på hela veckan (åker ju till S-holm på torsdag, så det var enda chansen idag) så tog jag fram nostalgin inom mig och såg DIRTY DANCING för jag-vet-inte-vilken-gång i ordningen! Tänkte att jag måste ju ha den i färskt minne inför torsdagen... :) För det finns kanske viss risk att man har glömt bort en film som man sett minst 50 gånger sen man var 11 år gammal... Läste precis att den hade premiär i oktober 1987, så det dröjde kanske till års skiftet innan vi i byn fick chansen att se den?! :) Men jag vet att när vi gick i 6:an, på hösten 1988, hade en tjej i klassen spelat in den på Filmnet, utan svensk text, och vi fick låna den där filmen under några dagar... Jag lovar att vi satt och såg den flera gånger per dag och lärde oss replikerna utantill! Det var till och med vissa scener i filmen som sågs om och om igen! ;) Något i den där filmen värmde våra blivande tonårs hjärtan, gav oss hopp om kärleken och livet! Och fortfarande en massa år senare och framför allt en massa gånger man sett filmen senare, så vet jag exakt var i filmen jag kommer bli rörd och eventuellt fälla en å annan tår! ;) Helt stört, jag vet!!! Men det var då han var bland det snyggaste man sett, Patrick Swayze, och man hade nog kunnat dö för att få vara Jennifer Grey! :) Det satte sina spår... ;)

Kram! :)

Och på förra inläggets tema kom jag att tänka på den här dikten... Första gången jag mötte den var under min utbildning i Umeå för sisådär 13 år sedan... Den säger så otroligt mycket! Den är skriven av en mamma som fick ett funktionshindrat barn... Läs och begrunda! Livet tar sina vändningar, men det är sällan värre än att man får skaffa sig "karta och kompass" för det nya man ska utforska...

Välkommen till Holland

En dikt av Emily Pearl Kingsley

Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med
ett handikappat barn – att jag borde hjälpa dem
som inte delar denna unika erfarenhet så att de kan
förstå och föreställa sig hur det känns.
Så här är det:

Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till
Italien. Du köper guide-böcker och gör upp underbara planer
Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig.
Du lär dig några användbara fraser på italienska
Allt är mycket spännande.
Efter några månader av spänd förväntan är det äntligen dags
Du packar dina väskor och så far du iväg.
Flera timmar senare landar planet.
Flygvärdinnan kommer in och säger :
”Välkommen till Holland”

”Holland”!?!, ropar du. ”Vad menar ni med Holland?
Jag har beställt en resa till Italien!
Det är dit jag ska, i hela mitt liv har jag drömt om
att komma till Italien”

Men flygresan har ändrats, de har landat i Holland
och där måste du vara kvar. Det viktiga är att
de inte fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full
av pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda.
Så du måste gå ut och köpa nya guide-böcker,
och lära dig ett nytt språk. Och du kommer
att möta helt nya människor som du aldrig
skulle ha mött annars.

Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare
än i Italien och det är inte så tjusigt
Men när du har varit där ett tag och återhämtat dig
så ser du dig omkring……och börjar lägga märke
till att Holland har väderkvarnar …och att Holland
har tulpaner…och i Holland finns till och med
målningar av Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa
till och från Italien…och de talar vitt och brett om hur
underbart de hade där. Och resten av ditt liv kommer
du att säga ”Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det
det jag hade planerat”

Och den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att
försvinna……därför att förlusten av den drömmen
är en mycket betydelsefull förlust.

Men…..om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte
kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och
njuta av allt det sällsamma och det underbara……….med Holland.

I möten med människor möter man många livsöden... Man möter dom i sitt privatliv, man möter dom i sitt yrkesliv... Man möter dom på gatan bland främlingar... Man möter många människor varje dag och alla bär på en ryggsäck av saker som dom varit med om... Ibland kan den ryggsäcken kännas tung, ibland är den inte alls så tung... Vi har genom livet varit med om olika saker som hamnat i den där ryggsäcken. Vissa saker kan vi välja att slänga ut efter vägen, andra saker väljer vi att spara på... Och en del saker blir kvar vare sig vi vill eller inte, men det är alla dom sakerna som formar oss till dom människor vi är idag!

Det är många livsöden som människorna inte valt... Det är det dom fått som utmaningar i livet, om vi väljer att kalla dom utmaningar... Det beror på... Vi väljer inte våra föräldrar, syskon eller släktingar... Vi planerar sällan att mista ett barn, skilja oss från någon vi älskar, bli lämnade ensamma när vi planerat för en ålderdom tillsammans... Vi planerar inte att få ett funktionhindrat barn, bli uppsagdra från jobbet eller bli tvugna att flytta... Vi väljer sällan våra svårigheter, dom händer oss... Någonstans finns en plan i huvudet på varje människa för hur hon vill/tror/önskar att livet ska bli... Men vad händer när den där planen spricker, går sönder eller inte alls uppfylls...?

Det är då vi blir utsatta för dom där utmaningarna... Det sägs att ingen människa blir sänd en större svårighet än hon klarar av... Men dom som "drabbas av allt" då? Vad ska man lära sig av alla utmaningar?! Jag vet att det sällan är den första frågan man ställer sig i en livskris, men jag tror ändå att i slutändan är det meningen att vi ska lära oss något av det som sker. Vi kommer att gå starkare ur en kris, i alla fall de flesta av oss och i de flesta kriser... Vi väljer inte vad som ska "drabba" oss, men vi väljer hur vi ska hantera det som händer oss...

När man är mitt inne i att "livsplanen" gått i kras, när man inte har en aning om vart man är på väg, med vem eller varför... Då kan det räcka med att en människa förstår, lyssnar, kramar eller bara är... Att någon ställer en fråga och faktiskt lyssnar på svaret... Den där människan har sällan en aning om att det betyder så mycket som det gör, men det är dom människorna man minns genom livet.... Det kanske är den där utsträkta handen som gör att vi till slut väljer livet och att leva det levande och lyckligt... Att vi tar ett steg bort från det jobbiga och kan se lite ljus i tunneln...

Och detta djupa inlägg får avslutas med något jag hittat på Facebook....



Kram alla fina! :)

Man kan väl lite milt uttrycka det som att jag haft en ganska spännande vecka, förra veckan... Om man då bortser från förra tisdagens bravader så har jag ju gått som i väntans tider på att få veta om jag kommit in på utbildningen i Stockholm... Och i onsdags när jag kom hem från zumban låg det ett brev på hallmattan... :) J fick öppna det och läsa det först... Ett jäkla pokerface hade hon oxå! ;) Men det stod i alla fall att jag är ANTAGEN till pedagogutbildningen som Reggio Emilia Institutet håller i! Första träffen är i mitten av mars och det är sannerligen spännande och nervöst och jag vet inte allt... Tvivel på om man ska lyckas kommer smygande... MEN jag ska försöka att ta en dag i taget och tänka att om jag inte skulle ha chans att klara det, så skulle jag heller inte blivit vare sig erbjuden att gå eller antagen till utbildningen!

Idag hade det kommit ett till brev... Där det står var jag ska befinna mig och när! Och jag som egentligen sällan är särskilt bangen, får ändå en viss känsla av stress... Hoppsan hejsan, hur ska jag hitta där i storstan?! Nåja, pratade med Kusin J ikväll och tänkte att hon har ju ändå rätt bra koll på läget som den "Stockholmare" hon blivit, så jag får väl anlita experthjälp om jag "kör fast"?!

Äh! Det är ju två veckor kvar, jag ska väl inte stressa för den saken ännu! Jag ska ju liksom bege mig till Stockholm nu på torsdag... För att hänga med Bästa sortens Kusin med familj! Jag å J ska gå å se musikalen Dirty Dancing och det ser jag minsann fram emot! Har man sett filmen minst 50 gånger, så ska det bli kul å se det "live"!

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=WpmILPAcRQo

Kram! :)

Klockan hade inte blivit mer än kanske 2.35, eller nåt när den lilla prinsessan tog ett stort kliv upp i min säng... Så vi har sovit tillsammans... :) Hon brukar ju säga att hon ska sova där nere på madrassen och jag i stora sängen och när hon vaknar kommer hon till mig... Å så gör hon! :) När hon då slog upp sina ögon strax före halv sju i morse så säger hon: "Nu har nog min teckning torkat och då kan jag måla en ny till dig. Jag ska måla min madrass och din stora säng och så ska jag rita oss. Men det är svårt att rita mina tuttar. Jag kanske kan rita dom när jag blir stor." Och så var det morgon! :)

Vi har varit på en utflykt till Grodan i stadsparken och det var minsann kul! :) Vi träffade även S&R och barnen. Så vi åkte mååånga gånger! :) Vi hade nog kunnat stanna ännu längre, men tiden för lunch och sovvila närmade sig... Nu sover hon i alla fall och ska snart få vakna... Och sen kommer hennes mamma och pappa och hämtar henne... Vi har alltid så mycket vi ska göra, så det får inte dröja alltför länge till nästa gång vi ska mysa tillsammans! :)

Är det så här man ska göra för å hitta sin prins?! ;)



Kram! :)

... Är visst ett ord som fått en plats i den där akademiska ordlistan... Måste i alla fall vara ett av fredagarnas mest använda ord... Speciellt på Facebook, men det kanske håller på att klinga av lite... :)

Idag har jag i alla fall haft bästa sortens fredagsmys! Slutade tidigt å åkte och hämtade hem en av dom finaste från hennes förskola... Sen har vi varit och handlat för vi behövde ju "mjölk och fil och gurka och popcorn förståss" som hon själv uttryckte det... :) Hon fick själv köra en sådan där liten vagn och var mycket nöjd över arrangemanget! :) Sen kom vi hem och målade med vattenfärger, åt middag badade badkar och åt popcorn... Nu sover hon som den prinsessa hon är! :) Imorgon lär väl lördagsmyset börja i arla morgonstund! :)

Kanske dags för Faster att gå å lägga sig?!

Kram! :)

... om medlemsskap i "De klantigas förening"! Borde nog när jag tänker efter redan ingå i den föreningen sedan rätt långt tillbaka med tanke på allt galet som jag råkar ut för... Men... Nåja, återigen en dag i Ancis liv där klantighet fick en ganska stor plats!

Idag åkte jag med "min" grupp av barn till stan för att besöka Kulturens Hus och biblioteket... Enligt LLT´s önskemål hade vi ringt innan och meddelat att vi skulle åka med en viss buss vid en viss tid... Men när bussen anländer är den proppfull, ja, jag skulle vilja säga överfull... Jahaja... Å där kommer jag å E med 9 barn och ska på något fantastiskt sätt få plats... Det var några vänliga själar som lyfte sina bakdelar från sätena så vi kunde få de flesta av barnen att sitta i alla fall... Lite lätt stressande situation, men det är bara att hålla lugnet och andas... Och hoppas att samma 9 barn kliver av bussen med mig... :) Undertecknad kunde konstatera att det i alla fall bara fanns en dörr att gå ut genom, så ingen skulle ju kliva av på fel ställe... :) Och som genom ett trollslag har jag 9 fantastiska barn med mig ut ur bussen, alla mycket nöjda och med önskan om att dom minsann skulle få stå nästa gång... Fantastiska var ordet! :) Vi hade en mycket trevlig vistelse på Biblioteket där det lånades en cirka en meter hög trave med böcker! :) Nu ska det läsas!

Vädret blev också fantastiskt så jag beslutade mig för en lunchpromenad, ringde J som råkade vara hemma och gärna hängde med... Sen fick hon komma å se var/hur jag jobbar och äta semla med mig å E... Så jag har minsann ätit en årlig semla på denna Fettisdag... :) (okej, en halv, men det räknas också!) Sen gick vi ut med alla vacker-ungar efter mellanmålet! Kan säga att fröken A led av viss spänningshuvudvärk efter den spännande förmiddagen på stan! :) För även om barnen är fantastiska, så måste man ha en helt annan kontroll när man lämnar förskolan och det gör att man spänner sig mer än normalt... Så frisk luft var medicinen!

Hade med mig E till stägning och hon hann med att göra en massa saker som det känns som att jag aldrig hinner... (Jag tränar på att delegera!) Så skönt! Det tackar jag för! Å så knappar jag in larmet och ska låsa dörren när jag upptäcker att HOPPSAN! jag har ingen jobbnyckel! Larmet var redan igång, så man har då 45 sekunder på sig att gå ut... Kan säga att jag hade nog vunnit nåt sprintlopp om jag deltagit när jag rusade in på kontoret för att hitta en vikarienyckel! Och jag hann ut innan larmet var igång! PUH! Klantigt var ordet... Som om det hade räckt med det... NÄJ!

Kommer hem och ser att jag fått ett brev från Transportstyrelsen... Funderade lite stillsamt på vad dom kan vilja mig... Å när jag öppnar brevet så står det att dom fått in en registrering på en försäkring i mitt namn, men inte på min bil! Och när jag läser så inser jag att jag inte alls är ägare till någon Toyota Corolla! Jag hade ju för fasen bytt ut en siffra i mitt registreringsnummer när jag försäkrade bilen! Problemlösning, IGEN! Ringde försäkringsbolaget och åtgärdade problemet genast, så nu är MIN bil försäkrrad i MITT namn! Fint å bra! Som sagt, klantig var ordet!

Men jag hade en MYCKET trevlig överraskning som väntade mig hemma på köksbordet! Jag skrev ju förra veckan om den där chokladen jag ville smaka! Och vad har fina vännen C köpt till mig?! Hon är ju hos mig å lånar duschen lite då å då, eftersom hennes är under renovering, så hon hade lämnat den fina gåvan på köksbordet! ÅÅÅÅÅ vad jag blev glad! :) Och jag lovar att jag bara hade tänkt smaka EN rad... Men den var så gudomligt god, så innan jag visste ordet av hade jag ätit tre rader! Nu har jag gömt den för mig själv! Denna tillsammans med Salmiakki är mina absoluta favorit choklader! Lakrits och choklad, kan man hamna mer i himlen?!
 


Jag börjar undra om det är värt att jag gör något mer denna tisdag, för i så fall går det väl käpprätt åt skogen det med... Så jag tar det nog coolt och läser i en av mina skolböcker... Rätt bok, hoppas jag! ;)

Kram alla fina! :)

Kärlek är inte bara ord, det är handlingar också! :) Jag läste på en kompis blogg idag att dom firar 7-årig bröllopsdag... Jag var med på deras stora dag, dock mest i bakgrunden då jag stod för serveringen av mat då... Men ändå! :) När jag läste hennes blogg inlägg fick jag tårar i ögonen och rysningar! Guuuud vad det var vackert skrivet! Och så otroligt sant! :) Dom två är som gjorda för varandra och jag skulle bli förvånad om dom inte lyckades rida ut stormarna tillsammans! Det var dom som fick fyra äktenskapsråd av prästen:

Var stolt över mig
Förlåt mig
Respektera mig
Härda ut med mig

Dom funkar nog i alla relationer... :)

Igår fick jag läsa något fantastiskt fint som verkligen kan kallas kärlek! Jag är fortfarande rörd och varm i hela hjärtat! Det betyder mycket att få känna sig älskad! Och att kunna visa kärlek... Och jag lovar att härda ut, vara stolt, förlåta och framförallt respektera dig, älskade unge! ♥


När jag ska gå hem från Sst igår kväll utbrister fyra årige U, "Moster I jag älskar dig så mycket!" Bara sådär från köksbordet där han sitter med sin macka och ska kvällsfika... Då går jag fram och kramar honom och säger att jag älskar honom också, då säger han: Och jag har saknat dig! (Med tanke på att jag tillbringat hela eftermiddagen och kvällen där, så var nog saknaden hemskt stor! ;) ) Och så fortsätter han med att säga att han kommer sakna mig ännu mer när jag går! Det är väl kärlek det också?! :) Fina unge! ♥



Bilderna här nere får symbolisera kärlek! :) Det var några jag hittade "lite snabbt"... Tolkningen får väl vara rätt fri... :) Men det är vänskap, kärlek, ömhet, förtroende, förlåtelse...... Och det är upplevt! :)
  
         

Att leka är kärlek! Och att få leka med någon som man tycker om, någon som respekterar en och som gör det för att den vill! Och att få leka med det man bäst tycker om! Det är kärlek! Och hela ungen på bilden är kärlek för mig! Älskade, fina skatten min! ♥


Och med en massa kärlek i kroppen, värme i hjärtat och ömhet och respekt kan man väl känna sig ganska lycklig också?!

Ha en fortsatt bra söndag!

Kram alla fina! :)

... och inte bara där!

Sitter och läser på flera personers statusuppdateringar på Facebook om att dom ska åka till varmare breddgrader... Sitter och läser det och kastar en blick ut genom fönstret, där ute pågår en snöstorm som hållt mig vaken i natt! Näää, man blir inte alls avundsjuk! Jag unnar verkligen dom att åka och jag hade inte tackat nej om någon erbjudit mig en resa i detta NU! Så härligt att få känna sanden mellan tårna och ta ett dopp i det blå/grön/turkosa vattnet, titta på solen och känna sig levande! Och bara njuta av allt! Känna energin komma tillbaka... Och bara för att spä på den där längtan så var jag tvungen att "plåga" mig med att slänga en blick på en del foton från mina Thailands resor... Jaja, drömma kan man ju! Och jag ska ju faktiskt åka till Turkiet om bara fyra månader! ;)
   


Nu får istället snöstormen göra så jag känner mig levande! Vi hade ju tänkt ta en tripp till Ikea idag, jag å Cammo, men när vi såg att det stormade och dessutom snöade så mycket så tog förnuftet övet... Vuxenpoäng på det, kanske?! Vi tänkte att eftersom vi inte akut behövde något så var det ju onödigt att bege sig ut på vägarna... Så istället kände jag på snöstormen med att ta en dryga timmen lång promenad med L och alla hundarna... Närmare bestämt fyra stycken var dom till antalet denna dag... T var på besök med sin hund också... :) Vi såg väl ut som ett hund-dagis eller nåt?! (Det var så jag å J beskrev oss igår när vi gick med alla hundarna!) Så, ja, man fick känna sig levande! :) (Och för den som noterar att jag motionerat trots mitt träningsförbud kan jag bara meddela att jag har tagit det rätt lugnt, ingen större pulsökning! :) )

Kram! :)

Men så tokigt det kan bli! :) J har varit här i kväll och vi har ätit fisksoppa och vitlöksbröd och babblat en massa... Och skrattat! :) Det hela slutade med att jag sa en felsägning... Jag följer henne ut för att föra soporna när hon ska gå och så såg jag ett chokladpapper i trappuppgången och utbrister: "Vi bara måste testa den där nya Marlboro black!" Så går det en stund å så säger J: "Men Marlboro är ju cigaretter!" Och det var ju inte ciggen jag menade!!! Nåja vi skrattade i alla fall gått... Och kastar man om lite bokstäver när man pratar kan det ju bli hur tokigt som helst! Men det ska väl vara jag till det oxå! ;)



I övrigt har jag haft en omtumlande dag, igen! Man kan ju tycka att jag blivit omskakad så det räcker på sistone, men så länge det är positivt så ska man ju vara glad! :) Jag har idag fått ett erbjudande om att läsa en Pedagog utbildning, fördjupad sådan, på Reggio Emilia Institutet i Stockholm!!! Nu har jag skrivit ansökan, så jag har ju inte kommit in ännu, men det kändes ändå hedrande att bli tillfrågad! :) Det kan räcka så också ibland! ;) Även om jag såklart önskar av hela mitt hjärta att jag ska komma in! :)

Åååå nej! Nu är det sent igen, å jag öppnar imorgon!!!

God natt!

Kram! :)

När jag kom hem efter en lång och intensiv, men rolig, dag på jobbet väntade ett fint brev på hallgolvet... Ett brev som spred värme och kärlek i hela mig! För det första var det skrivet av världens finaste E, så redan då fick man en tår i ögat, och så var innebörden bland det vackraste man kan få höra! :) Dessutom innehöll brevet ett litet paket med ett hänge i form av en ängel där det stod "Änglar finns - du är en"... Tack, älskade fina familjen på Sst för att ni finns och förgyller mitt liv! ♥



Kram! :)

Idag var en dag ungefär som alla andra, för mig... Jag har varit på jobbet, haft kompetensutveckling på eftermiddagen då vi lyssnat på två pedagoger från Laxens förskola som berättat om deras sätt att arbeta med Språk och Kommunikation med bland annat Storyline... En mycket intressant eftermiddag.

Men för alla har inte dagen varit som vanligt... Idag fick jag veta att en gymnasiekompis mamma har somnat in från sin cancer... Jag tror att hon hamnat i himlen hos sina nära och kära och att hon kommer att vaka över dom som är kvar här på jorden... Vila i frid! ♥ Jag sänder mina tankar till S och hennes familj! Styrkekramar till er! ♥

Jag fick en annan tråkig nyhet också.... Så det känns som att jag nu ska gå å lägga mig och hoppas att morgondagen bjuder på mer glada nyheter och en massa kärlek! För det är ju alla hjärtans dag!

Kram! :)

Vilken förmån det är att få utbilda sig! Säger hon som har ett gäng poäng på universitetet redan... Vet faktiskt inte ens på rak arm hur många poäng det är, men rätt många! För CSN är inte så särskilt villiga att betala ut studiestöd till mig längre... ;) Nu har jag fått förmånen att läsa "Handledarutbildningen" på LTU, via jobbet, så att jag i framtiden ska vara en god handledare och kunna ta emot studenter från Lärarutbildningen... :) För att vi ska säkra att det även i framtiden ska finnas förskollärare. ;)

Det känns riktigt kul! Att möta nya människor med andra tankar, bara det lär man sig massor av! Och att möta kloka lärare som kan förmedla sina kunskaper... Efter två dagar i rad på universitetet, så kände man sig lagom mör i skallen... Massor av nya tankar och intryck! Det gör en faktiskt mer förvirrad först, men jag hoppas å tror (av tidigare erfarenhet) att saker brukar falla på plats och så blir man lite klokare igen! :) Ur kaos föds kreativitet och klokskap! eller nåt... :) Kul är det i alla fall och sannerligen utvecklande! :)

Sen är det ju en viss stress i det hela naturligtvis, eftersom det är uppgifter som ska göras under hela kursen och sen i slutet ska vi examineras... Men jag ska försöka ta en sak i taget och inte vara lika mycket tidsoptimist som jag brukar! ;) Det kommer såklart bli bra i slutändan! :)

Kram! :)

Å så blev det fredag, så himla nice! Min fredag har varit minst sagt omtumlande... För det första var jag tillbaka på jobbet efter två dagar på LTU... Bara det var ju omtumlande! :)

Sen hade jag ju ett, vad jag trodde var, mindre bekymmer med en hårsäcksinflammation... Visade den för kollegorna på jobbet som var rätt eniga om att det inte alls såg bra ut, utan jag borde nog kontakta VC... Hmmm... Kontakta VC för en inflammerad hårsäck... Jag som tänker att det mesta ska gå över av sig själv å speciellt om jag ignorerar det tänkte att inte kan väl dom på VC vilja titta på den... Jag kan väl köpa nåt att badda med på apoteket eller nåt?! När hon från VC då ringde upp och jag förklarade att området runt den där "pricken" var sisådär 10 cm i diameter och rött och svullet tyckte hon jag skulle komma å visa det för en sköterska... Okej då... Då ringde jag inte helt i onödan i alla fall tänkte jag och fraktade mig dit till den bokade tiden... När sköterksan ser mitt ben säger hon genast att hon vill att en läkare ska titta på eländet... Jaha... Som sagt tänkte jag återigen att jag då inte gått dit i onödan i alla fall... Känns ju löjligt att ta upp tid i sjukvården för en inflammerad hårsäck... Men tydligast var det inte i onödan... När läkaren ser mitt smalben i sisådär två sekunder säger hon, du måste äta penicillin! Hoppsan! :O Hon sa att om jag gått med det ett tag till hade jag kunnat få rosfeber och bli riktigt sjuk! Hoppsan! Då säger jag lite sådär halvt nonchalant att visst kan jag väl träna ändå?! NÄJ! Säger hon, om du tränar med en sådan inflammation i benet kan du åka på blodförgiftning! HOPPSAN! IGEN!!! Å jag då som känt mig "hängig" i veckan tänkte att det är väl nån förkylning på G... Men det är nog mitt inflammerade ben som spökat... Så där fick jag för min inflammerade hårsäck! Penicillin i 10 dagar fyra gånger per dag och träningsförbud... Tänk vilken himla tur att jag har omtänksamma kollegor som tänker mer på mitt bästa än jag själv! :) TACK!

Men, det var inte bara tråkiga saker med denna fredag... Jag blev också omtumlad av erbjudandet att få åka till Turkiet med "min familj" på Sst! :) Så det lutar åt att det blir en resan tidigt i sommar! :D Efter att mitt stägnings skift var slut på jobbet gick jag till Sst och åt middag å så hann vi samtala om saken bättre! Å så var M förbi och det var så länge sen jag såg henne, så det var också trevligt minsann! :)

Nu är jag djupt nedsjunken i soffan å ser på QX galan och funderar på att förflytta mig till sängen... Å vila det här eländiga benet! För när jag då erkänner för mig själv att det kanske var mer allvarligt än jag ville tro, så gör det ju faktiskt ont oxå......

Trevlig helg! ♥

Kram! :)

Ge mig energi, någon! Kan det bero på att det är så in i h-vete kallt så allt går segt som man själv också går segt? Eller är det fullmånen som stör sömnen igen? Trött är jag i alla fall å känner mig liksom energi fattig... Men det ska väl ordna sig... Nu när man faktiskt känner att solen värmer när den är framme, då är väl inte våren såå långt borta?! Med våren kommer ju också mer energi, i alla fall för mig! :) Men det är lite svårt att tro att våren är nära, när det temperaturen ligger på under minus 25 i en så lååång tid... Men nu var det "bara" minus 20, så det är ju nästan rena blidan! ;)

Kvällen har gått åt till att vara på Nätverksmöte och fått utbyta erfarenheter med andra pedagoger...

Imorgon är första dagen på universitetet i Handledarutbildningen! Ska bli både spännande, roligt och utmanande! Så jag hoppas det känns lika bra imorgon! :)

Nu ska jag försöka sova och hoppas på mer energi imorgon!

Kram! :)

Hittat på facebook igen... :) Det kändes så sant, så jag var tvungen att sprida det på bloggen...

Håll fast vid dem som du har, man vet aldrig vad som händer eller vilken dag som är den sista! Älska till sista andetaget, håll hårt och berätta varje dag hur mycket du bryr dig! Undvik onödiga gräl och elaka meningar! Lägg gärna detta på din "vägg" om du älskar människorna du har runt dig ♥♥♥

Har nyss kommit hem från bion. Jag å J var och såg "En gång i Phuket"... Och som vi har skrattat! Jag var lite så där lagom trött också så jag skrattade nog extra mycket bara för det! :) Men den är klart sevärd! Man behöver ju inte nödvändigtvis se den på bio för att den ska vara bra, men skratta får man! I alla fall om man har lite små galen humor! :)



Inte nog med att filmen var rolig... Jag fick en GALEN längtan efter att åka till Thailand! Å eftersom jag är helt inställd på att det inte kommer att ske denna vår, så blev ju längtan ännu större.... Men, den som väntar på något gott..... ;)

I övrigt har denna söndag bestått i en kall promenad där jag råkade möta L och hundarna och fick trevligt sällskap! Så en promenad som jag tänkt inte skulle bli så lång slutade på en bra bit över en timme! Så kan det gå! Det var friskt och kallt, och dessutom blåste det, men vi gick mer i skogen, så då klarade vi oss hyffsat från vinden... När jag kom hem tvättade jag alla kläder och skrev lite på dom där uppgifterna till skolan... :) Och sen bio då! Och sen gick jag å J hem i kylan, så jag har då fått min dos av FRISK luft idag! ;)

Nu är det inte mycket mer att göra än att ladda för den kommande veckan... Ny dag - nya tag! Och ny vecka - nya möjligheter!

Kram! :)

Just exakt nu så BORDE jag skriva kursuppgifter till handledarutbildningen som börjar på onsdag... Just nu borde jag... Exakt just så! Men vad gör jag istället?! Jag surfar på internet, kollar lite facebook, läser mail, spelar wordfeud... :) Exakt det där som man absolut måste göra nu! Jag tror jag letar inspiration till att skriva... ;) Ett av mina problem är att jag inte fått litteraturen som ska vara till kursen, svårt att läsa något som inte finns... Däremot kan jag ju skriva lite... Det kommer nog vara en del att göra i den här utbildningen, det kommer i alla fall kännas eftersom man jobbar samtidigt... Det är 5 kursuppgifter med flera delar som ska göras och sen en examinationsuppgift... Men det blir nog bra! Skriva är ju min starka sida... Resten löser sig när man väl börjat... :)

När jag då ändå fördriver tiden här på bloggen kan jag ju skriva lite till. :)

Jag ska ju då erkänna att jag fortfarande idag på vattengympan kände av en "trötthet" i benen efter onsdagens IW-pass, så nog fasen var det effektiv träning! :) Jag spädde ju på lite med att vara på Sh´bam på torsdag... Å då kändes det sannerligen att man tränat i onsdags... 

Jag hade stägning på torsdag och hade barn till 18, så jag hann inte ens hem innan det var dags att träna... Passade på att skriva klart en av kursuppgifterna innan jag åkte mot Helex... Efter Sh´bam passet åkte jag å J och tankade min bil (för första gången!) och sen satt vi på MAX och drack kaffe! :) En massa skratt och babbel senare åkte vi hem och då var det bara å duscha å sova!

Igår var det en välkommen fredag! Jobbade rätt sent och sen kom lilla Lillebror hit och åt middag med mig... Sen såg vi "The town" på DVD... Faktiskt en riktigt bra film...


Och dagen idag har börjat med träning på Helex, lunch å fika på stan med Bästa sortens Cammo och lite koll i butiker... Det kändes som en halv evighet sen vi sågs... Och senast var på Nyår, så det är verkligen länge sen!!! Förb----- vad tiden går! Och vi med den tydligen... När jag kom hem har jag i alla fall påbörjat en till av kursuppgifterna! :)

Nu är det dags för middag i magen! Och ikväll kan man ju inte missa "Mello"! :)

Ha en fin lördag kväll!!

Kram! :)

Idag har jag för första gången varit på ett Indoor Walking pass... Första gången någonsinn! Och jag ska ärligt erkänna att jag börjar fundera på om jag är lite lätt självmordsbenägen?! Eftersom jag ändå har rätt starka ben, så tyckte jag det där passet var helt okej i början, hade nog rätt tungt motstånd... Vad jag inte visste då var att jag borde ha lagt nivån betydligt lättare... :) När man aldrig varit på ett pass, så vet man liksom inte vad som kommer att hända... Så... När jag hade varit där lite mer än halva passet tänkte jag att NU går jag ut, eller så DÖR jag! Jag lever som synes ännu och jag är alldeles för tjurig för att ge upp!! Så jag härdade ut hela passet! Och jag fick nog rätt bra träning också! ;) Så hur mina ben mår imorgon, det återstår att se!! (Eller känna är väl ett mer rätt använt ord i sammanhanget!) Inte nog med att jag då självplågat mig där på crosstrainer-maskinen i 45 minuter, näää, då hade jag bokat ett CxWorx pass direkt efter det! Sååå, jag kommer inte bara ha träningsvärk i benen, MAGEN fick sig en rejäl omgång oxå! Vi får väl se i vilket skick hon kommer vara när hon vaknar imorgon, eller risken är ju stor att det är ännu värre dagen efter.... :)


Men jag har sagt det förr å säger det igen, den enda värken som faktiskt kan kallas skön, det är träningsvärken...

Nu ska jag försöka förpassa mig till sängen i någorlunda bra tid!

Kram! :)

Det stod på gårdagens agenda på jobbet... Medarbetarsamtal... Jag tycker ju ändå att sådana samtal oftast för med sig något bra, man får sitta i lugn och ro och prata om sin arbets situation... Jag trivs på mitt jobb, med mina kollegor... Är det kanske därför det är lätt att sitta på det där samtalet? Det svåra med sådana samtal tycker jag är att förklara varför man gör ett bra jobb.... För det gör vi allihop! Men utan varandra skulle det ju inte bli bra... Om det fattas en pusselbit i arbetslaget så innebär det att pusslet inte är helt... Det bygger på ett samarbete! Hur ska man då framhäva sig själv och berätta att man gör ett bra jobb? För utan den ena eller den andra, så skulle ju inte den första kunna göra det... Så är det när man jobbar i arbetslag... Mitt fokus ligger ändå på barnen... Om dom tillsammans med sina föräldrar trivs, då gör vi ett bra jobb!

Kanske man ska öva ÄNNU MER på att försöka berätta varför man är bra... Jag har ganska lätt för att berätta för andra att dom är bra och att dom gör ett bra jobb... Jag har lättare för att berätta något positivt än att säga något negativt... Oftast blir livet roligare om jag får veta att jag är bra på något, men när man tänker efter en extra gång, så är det kanske inte så ofta som det där negativa ger något... Är det konstruktivt, då är det bra, för då kan man förbättra... Men jag tror ändå på att "höja" människor istället för att "sänka" dom! :)

Kram! :)