ancibloggar

När är man rik och vad är man rik på? Det är en fråga man kan ställa sig så här i natten... Jag har ikväll tillbringat många timmar med goda vänner... Det är då jag känner mig rik! Jag har så många skatter i mitt liv! Och jag är glad och tacksam över att ha dom där. Jag är inte rik på pengar, men jag kan känna mig rik på kärlek! Jag är rik på kärlek från både barn och vuxna och det är den kärleken som gör att jag finner en massa glädje och lycka! Jag har många guldkorn i livet, många diamanter och sådana guldpengar som Pippi har... Men det är i form av människor... Det är människor som visar att dom bryr sig, människor som ger av sin tid och människor som jag vill ha i mitt liv och vara nära! Det är dom människorna jag väljer att vara med, för att jag vill, inte för att jag måste! TACK för att ni finns, ni gör mitt liv mer värt att leva!

Och med dom orden säger jag:

Kram! :)

Jaaa, som jag nog nämnde i ett tidigare inlägg, så har jag lite av semester på bloggen oxå! :)

Jag har det i alla fall bara fint och jag lever! :) Tar det lugnt, umgås, njuter av livet helt enkelt... Känns ju lite tråkigt att tiden ska gå så fort bara! När man har semester är det som att man lever i en bubbla där ingenting är svårt... Det är bara det att det kommer en vardag sen oxå... :) Nåja, bara att passa på att njuta medan man befinner sig i den där bubblan! ;)

Kram alla! :)

Jag är ju buzzador och har nu fått möjligheten att prova storytel i en månad. Jag får också dela ut en ljudbok till mina vänner. Så är det någon av mina läsare som är sugen på en ljudbok så här i regniga semestertider, så hör av er, så ordnar jag det. :) Som de flesta antagligen uppmärksammat, så har ju inte vädret de senaste dagarna varit det allra bästa, så jag har lyssnat rätt intensivt på en ljudbok av Katerina Janouch, "Systerskap", det var andra delen i en serie om Cecilia Lund, som är barnmorska. Det är en ganska "lättläst" bok, jag har läst första delen och nu lyssnat på den andra och nu vill jag såklart läsa de andra delarna, finns totalt fem. :) Så jag har varit rätt "uppslukad" av den här boken de senaste dagarna. :)



Jag har lyssnat när jag har diskat, promenerat eller "bara varit"... Jag är uppvuxen med att vi lyssnat på "sagoband", så inte vet jag om det hjälper mig att hålla koncentrationen även om jag inte läser själv? Men jag tycker det är rätt avkopplande att lyssna på en bok och dessutom blir inte det som är "tråkigt" lika tråkigt om man har något som underhåller en, såsom en ljudbok. :)

Nu laddade jag ner Zlatans bok, så det blir nästa projekt! ;)

Idag är ingen vanlig dag, för det är Kronprinsessans 35-års dag!  Och även min å L förlovningsdag! ;) 17 år med dig vännen, det är inte illa! Vi har varit med om mycket under dessa 17 år och mer lär det väl bli! Älskar dig min fina vän!

Nu ska jag avsluta med något klokt som Mark Levengood kläckte ur sig under firandet av Kronprinsessans födelsedag:

"Ett år går väldigt fort, livet går väldigt, väldigt fort"

Jag kan bara hålla med! Så håll i hatten (för ute stormar det!) och häng med! Livet är det som passerar hela tiden, ta vara på det och lev det skrattande med massor av kärlek! LIVE, LAUGH, LOVE (det är väl så det brukar stå?)

Nu ska jag ta min nya ljudbok och gå till sängs, frågan är hur länge jag är vaken! ;)

Kram! :)

Jaaa, det kändes som ett aktuellt ämne att blogga om, vädret... Alla pratar om detta väder och ingen kan påverka det! Det är väl i slutändan egentligen det enda vi inte kan påverka, vädret... Det mesta andra här i livet kan vi i alla fall försöka göra något åt, men inte vädret... Det enda vi kan göra åt vädret är att förhålla oss till det faktum att det växlar och sällan blir som vi vill! ;) Skratta, eller gråta, klaga eller finna sig i det... Bara att välja! :) Men jag ska också erkänna att jag känner mig aningens less på att det inte blir sommar och sol och härligt badväder! LÄNGE! Nu har vi ju haft enstaka dagar med sol, men den där sommar värmen känns inte som att den infunnit sig! Nåja, välja var det...

I morse vid 7 vaknade jag av att regnet fullkomligen öste ner och det åskade! Årets första åska, i alla fall för min del... Och får jag välja får det gärna vara årets sista åska också! Jag erkänner att jag är rädd för det där väderfenomenet! Jag ogillar verkligen åskan, och speciellt om jag är själv! Jag vet inte om det kommer från barndomen, men det känns som att jag alltid varit rädd för åskan... Hos mommo sas det att man skulle ta på sig gummistövlarna och man kunde gärna befinna sig i källaren... Hos mommo har åskan kommit in flera gånger, den har också slagit ner flera gånger. Hos mommo gick det alltid rätt hård åska! En sommar när vi var där, satt kusinernas hund fastbunden i flaggstången, det gick "torr åska" och vi ville hämta hunden, våra mammor avböjde oss och tur var ju det! För åskan slog ner i flaggstången och hunden dog! Kanske ändå inte så konstigt att jag har respekt för detta väder fenomen?!

Nu tittar jag ut och regnet öser ner, igen! Men jag hoppas på uppehåll så jag i alla fall kan ta en promenad... :) Känns tungt i huvudet, så det är väl åskan som påverkar, gissar jag... Men imorgon kanske solen visar sig, jag vill ju gå på picknick! ;)



Kram! :)

Dessa tre ord får sammanfatta min byavistelse! :) För det är ju "hit man kommer när man kommer hem"...



Jag har dragit på mig så sjukt mycket myggbett, så jag vet inte när jag senast var så myggbiten! Så, jag instämmer med alla dom som säger att detta är en myggrik sommar! På något sätt hör dom där myggbetten till, det bevisar att sommaren är här, men man behöver ju inte få så sjukt många! Och det värsta är inte alltid betten, det är myggen och knotten i sig som irriterar en annars trevlig utevistelse! Nåja... Nu är jag tillbaka i stan, å här finns inte lika många myggor, så nu ska väl betten sluta klia oxå. :)

Sen fick jag ett il och tänkte att jag måste ju springa, jag kommer ju aldrig orka med tjejmilen om jag inte ens börjar träna (Jag måste ju kanske först anmäla mig till den där milen, det får bli dagens projekt)... Nåja tog på mig löparskorna och begav mig ut, tänkte först att jag promenerar eftersom det kändes som en halv evighet sen jag tränat... Men jag kände ändå att jag nog skulle orka springa i alla fall en bit... Och det gjorde jag! När jag kom hem efter 6 kilometer hade jag nog sprungit i alla fall 4 av dom, så jag var rätt nöjd med mig själv! (Händer inte ofta, så det är bara att njuta av den känslan!) Sen kom ju naturligtvis träningsvärken som ett brev på posten, men jag har sagt det förr och säger det igen, träningsvärken är den enda värk som faktiskt kan vara lite skön... :) Man vet ju att man gjort nåt för den! ;) Sååå, nu är det bara att fortsätta detta träningsprojekt, så jag orkar runt den där milen den 1 september! :)

Och sen var det ordet energi... För mig innefattar det rätt mycket! :) Jag har under hela vistelsen haft förmånen att få umgås med Bästa sortens brorsdotter, den fina underbara ungen som är full med energi och som gärna delar med sig av den också! Hon har varit på äventyr med mig och jag har haft med vagnen i fall hon inte orkar/vill gå, men hon säger att hon kan gå, men för henne är det att springa... :) Hon är mån om alla och delar med sig och hon LEKER! Jag hann inte mer än in genom dörren hemma i byn när hon ville att jag skulle vara hennes hund och hon min människa... :) Så av denna fantastiska flicka får man så mycket! Inte undra på att man saknar henne när det går för länge mellan våra möten... Hon har önskat att få komma till faster och sova över, och det vill ju såklart faster också, så det ska vi ordna nu när vi har sommarlov! :)

         

Sen har jag hunnit med att umgås med vänner, bekanta och familj! Jag har hunnit besöka vänner i byn, som jag träffar alldeles för sällan... Så det är trevligt varje gång det sker såklart! Det ger energi! Jag var på "firandet" av marknaden på lördag kväll och mötte en massa "vänner från förr" och "vänner från nu". Det ger energi!



Så jag känner mig rätt nöjd med min semester hittills! Jag njuuuuter av att bara vara och ta dagen som den kommer, jag njuter av att vara ledig! Hoppas resten av tiden ska fylla mig med lika mycket positiva känslor! :)

Kram alla fina! :)

I morse satt jag och pratade med brorsdottern vid frukostbordet... Vi pratade om kompisar och då säger hon att N är min bästa vän! Hon är tre år själv och N är fyra... Jag är rätt övertygad om att dom är bästa vänner just nu! När dom ses tar dom varandra i hand och ska iväg på äventyr och lekar, när dom skiljs åt kramas dom. Dom har känt varandra så länge dom minns och än så länge har dom inte skapat så stort kontaktnät av kompisar... Kanske deras vänskap överlever allt och dom även anser sig vara bästa vänner som vuxna, vem vet... :)

Det där med vänskap är som med alla andra relationer, föder man den inte, så dör den... Eller svalnar i alla fall... En eld kan man tända på nytt så länge det finns glöd, och så tror jag det är med vänskap (och kanske kärlek) också... Jag och guddottern N´s mamma har känt varandra så länge L har funnits, vi har varit lite som E och N är nu. Vi har haft perioder i livet när vi inte umgåtts lika mycket, men nu som vuxen anser jag att hon är en av mina allra bästa vänner, min syster, den jag alltid kan ringa och där vi ställer upp för varandra... Våran vänskap har vi byggt sen vi var små och mycket för att våra föräldrar umgåtts, men när vi blivit "stora" har vi varit tvugna att hålla den levande själva... Utan L i mitt liv känns jag inte hel, så är det! Hon är viktig och en av dom som funnits med länge i mitt liv, en av dom som känner mig bäst... Ibland går det länge innan vi hörs, men jag tvivlar aldrig på var hon finns, och detsamma gäller nog för henne... Vi vet var vi har varandra och i perioder pratar vi dagligen, andra perioder kan det gå nästan veckor... Men det betyder inte att vi älskar varandra mindre!

Det finns vänner som man trodde skulle finnas för evigt, som man i en viss period i livet inte kunde, eller ville, vara utan... En del finns kvar, vissa av dom kan man möta på stan, stanna till i fem minuter och helt plötsligt känns det som igår när man sågs senast... Det som händer med oss alla är livet, vi hamnar i olika faser i livet där människor bildar familj, en del har små barn, en del mellanstora barn och andra inga alls... När man är i olika faser i livet, så har alla alltid fullt upp, så det kan gå veckor eller månader utan att man hörs, men då är det helt fantastiskt med dom vännerna som funnits med länge, då ler vi och säger länge sen sist, men jätte kul å ses! :)

Sen finns det vänner man saknar, saknar så det gör ont i hjärtat och så tänker man att ett sms, ett mail på facebook, eller bara något som gör att den här vännen vet att jag tänker på den just nu! Jag säger bara TACK SOM F-N för facebook! Hur många av alla vänner hade man inte varit helt utan kontakt med om inte fejjan funnits?! Nu kan man i alla fall ha lite koll på hur det står till och så kan man bli överlycklig över det där mailet, eller ännu bättre, när man ses live! :) Sen har man en del nya vänner, dom som ger en nya perspektiv på livet... Och dom vännerna är helt underbara dom också!

Jag är glad över alla mina fina vänner, jag är glad över att få vara en del i deras liv, även om det i vissa fall blir mer sällan, i andra fall mer ofta... Det betyder inte att man inte bryr sig, det betyder inte att man inte vill... Det är bara det där med livet... "Människor på rad i kö, äta, jobba, sova, dö" som Gyllene Tider sjunger... :) När man själv tänker att det gått en månad kan man säkert lägga på en månad till, för tiden i det där ekorrhjulet snurrar rätt fort... Jag önskar mig fler timmar på mitt dygn så jag ska hinna med ännu mer, men nu har dygnet bara 24 timmar, 1440 minuter, 86 400 sekunder, så det gäller att förvalta varenda sekund väl... Ge av din tid till dom som förtjänar den, ge av din tid till dom som vill ha den och ger tillbaka av sin... Det går inte att spara på tiden, för den tickar hela tiden, så förvalta den väl! Ibland ska man vara lite ego och ge sin tid till sig själv, utan att få dåligt samvete över sina val! Jag övar på det! ;)

Jag är sällan snål med min tid, jag försöker fördela den på alla som vill ha den, som jag känner förtjänar den(vilket är rätt många!!!), men ibland måste man ta för sig och fråga mig om min tid, för jag hinner inte alltid höra av mig själv! Därmed inte sagt att jag inte vill!!! För jag vill! Det kan handla om viss planering ibland, men viljan finns! ;) Och återigen TACKAR jag för fejjan! :)

Nu ska jag gå å lägga mig och sluta mina blå/gröna. Imorgon bär det av till stan igen... Imorgon är en ny dag med 86 400 sekunder att förvalta väl! ;)

Kram alla fina! :)

Så var den här igen, Pja marknad! Det är något speciellt med dett årliga arrangemang... Man vill helst inte missa det, det är som en hemvändar fest där man möter människor man i stort sett bara möter på marknaden... Å så kommer samma frågor, Vad gör du nu för tiden...? Var är du...? Vad händet i ditt liv...? Man byter några trevliga fraser med varandra ser om man blivit äldre och klokare, eller om livet stått stilla... ;) Det är väl egentligen dom mötena man åker dit för. För att träffa alla dom där som man ser hemskt sällan... Det där med att handla något, det kommer liksom i andra hand. Om man ens har tid att titta... ;) Vi har idag varit där å gått runt, jag Lillebror, Svägerskan och E... E har fått åka karusell, äta karamell och köpt en ballong... Precis som det ska vara när man är liten och går på marknaden! Det är så jag minns dom... Speciellt det där med karuseller! ;) Sen var vi på besök hos Bästa sortens farbror, "faster" och kusiner... Trevligt minsann!

Såååå, jag har anlänt till byn! Kom igår tillsammans med Fina L som resesällskap! :) I onsdags var vi ut på BBBåten tillsammans med M... Jag har haft en bra första semestervecka! Och ännu har jag fyra underbara veckor kvar! JAAAA, jag njuter av att vara ledig! Spontan och ledig! ;)

Kram! :)

Jag kan bara säga att jag njuter av att vara ledig och ta dagen som den kommer! :) Inget speciellt inplanerat, men allt möjligt spontant dyker upp... ;) Igår hade jag Bästa sortens M här på middag och en massa snicksnackande och idag har vi förstört pengar på stan! :) Och fikat i solen! För hör å häpna, det har faktiskt varit så att solen tittar fram här i våran stad! :)

Kan hända att jag även kommer vara semesterlat på bloggen, men ett å annat inlägg ska väl dyka upp! Som sagt, jag tar dagen som den kommer och njuter av livet! :)

Hoppas ni alla kan göra det samma! :)

Kram! :)

Det är en viss känsla det där med att man arbetar sista dagen inför semestern, man är liksom mer avslappnad och det är en "fredagskänsla" över det mesta... :) Min sista arbetsdag kändes himla lång... Endast två barn på förskolan och jag var den som stängde... Nåja, vi fick sol på eftermiddagen och man kunde nästan tänka sig att det kan gå att bada denna sommar... ;)

Efter arbetet åkte jag M och Cammo in till BBB för att fira våran semester! Solen sken och det kändes som att det var sommar... TILLS... Molnen tog över, det blåste kallt och började regna... MEN vad gör väl det när man är i trevligt sällskap?! Vi hade verkligen en trevlig kväll och ska semestern och sommaren vara i samma stuk, då kommer min sommar vara räddad! Fina människor, trevligt sällskap och att ta dagen lite som den kommer, det är det enda jag önskar mig! ;) Ja, och hyfsat bra väder förstås, men det där med vädret kan man ju inte göra något åt... Men sällskapet kan man välja! ;)

Kram! :)