ancibloggar

I morse satt jag och pratade med brorsdottern vid frukostbordet... Vi pratade om kompisar och då säger hon att N är min bästa vän! Hon är tre år själv och N är fyra... Jag är rätt övertygad om att dom är bästa vänner just nu! När dom ses tar dom varandra i hand och ska iväg på äventyr och lekar, när dom skiljs åt kramas dom. Dom har känt varandra så länge dom minns och än så länge har dom inte skapat så stort kontaktnät av kompisar... Kanske deras vänskap överlever allt och dom även anser sig vara bästa vänner som vuxna, vem vet... :)

Det där med vänskap är som med alla andra relationer, föder man den inte, så dör den... Eller svalnar i alla fall... En eld kan man tända på nytt så länge det finns glöd, och så tror jag det är med vänskap (och kanske kärlek) också... Jag och guddottern N´s mamma har känt varandra så länge L har funnits, vi har varit lite som E och N är nu. Vi har haft perioder i livet när vi inte umgåtts lika mycket, men nu som vuxen anser jag att hon är en av mina allra bästa vänner, min syster, den jag alltid kan ringa och där vi ställer upp för varandra... Våran vänskap har vi byggt sen vi var små och mycket för att våra föräldrar umgåtts, men när vi blivit "stora" har vi varit tvugna att hålla den levande själva... Utan L i mitt liv känns jag inte hel, så är det! Hon är viktig och en av dom som funnits med länge i mitt liv, en av dom som känner mig bäst... Ibland går det länge innan vi hörs, men jag tvivlar aldrig på var hon finns, och detsamma gäller nog för henne... Vi vet var vi har varandra och i perioder pratar vi dagligen, andra perioder kan det gå nästan veckor... Men det betyder inte att vi älskar varandra mindre!

Det finns vänner som man trodde skulle finnas för evigt, som man i en viss period i livet inte kunde, eller ville, vara utan... En del finns kvar, vissa av dom kan man möta på stan, stanna till i fem minuter och helt plötsligt känns det som igår när man sågs senast... Det som händer med oss alla är livet, vi hamnar i olika faser i livet där människor bildar familj, en del har små barn, en del mellanstora barn och andra inga alls... När man är i olika faser i livet, så har alla alltid fullt upp, så det kan gå veckor eller månader utan att man hörs, men då är det helt fantastiskt med dom vännerna som funnits med länge, då ler vi och säger länge sen sist, men jätte kul å ses! :)

Sen finns det vänner man saknar, saknar så det gör ont i hjärtat och så tänker man att ett sms, ett mail på facebook, eller bara något som gör att den här vännen vet att jag tänker på den just nu! Jag säger bara TACK SOM F-N för facebook! Hur många av alla vänner hade man inte varit helt utan kontakt med om inte fejjan funnits?! Nu kan man i alla fall ha lite koll på hur det står till och så kan man bli överlycklig över det där mailet, eller ännu bättre, när man ses live! :) Sen har man en del nya vänner, dom som ger en nya perspektiv på livet... Och dom vännerna är helt underbara dom också!

Jag är glad över alla mina fina vänner, jag är glad över att få vara en del i deras liv, även om det i vissa fall blir mer sällan, i andra fall mer ofta... Det betyder inte att man inte bryr sig, det betyder inte att man inte vill... Det är bara det där med livet... "Människor på rad i kö, äta, jobba, sova, dö" som Gyllene Tider sjunger... :) När man själv tänker att det gått en månad kan man säkert lägga på en månad till, för tiden i det där ekorrhjulet snurrar rätt fort... Jag önskar mig fler timmar på mitt dygn så jag ska hinna med ännu mer, men nu har dygnet bara 24 timmar, 1440 minuter, 86 400 sekunder, så det gäller att förvalta varenda sekund väl... Ge av din tid till dom som förtjänar den, ge av din tid till dom som vill ha den och ger tillbaka av sin... Det går inte att spara på tiden, för den tickar hela tiden, så förvalta den väl! Ibland ska man vara lite ego och ge sin tid till sig själv, utan att få dåligt samvete över sina val! Jag övar på det! ;)

Jag är sällan snål med min tid, jag försöker fördela den på alla som vill ha den, som jag känner förtjänar den(vilket är rätt många!!!), men ibland måste man ta för sig och fråga mig om min tid, för jag hinner inte alltid höra av mig själv! Därmed inte sagt att jag inte vill!!! För jag vill! Det kan handla om viss planering ibland, men viljan finns! ;) Och återigen TACKAR jag för fejjan! :)

Nu ska jag gå å lägga mig och sluta mina blå/gröna. Imorgon bär det av till stan igen... Imorgon är en ny dag med 86 400 sekunder att förvalta väl! ;)

Kram alla fina! :)