ancibloggar

Det är en fråga som ofta ställs i intervjuer med snabbfrågor... Bit ihop eller bryt ihop... Jag tror att jag allt som oftast är den som biter ihop, tänker att jag klarar nog lite till en liten stund till, det är inte så farligt, det går över... Men till slut kommer man visst till en gräns när man behöver bryta ihop för att gå vidare... :) Ibland behövs det, bryt ihop, res dig och gå vidare, typ...

 Idag kom den där dagen när jag helt enkelt inte klarade att bita ihop, sen kan man ju välja sina tillfällen att bryta ihop lite bättre... Om man nu kan välja det, vill säga!

 

Jag har haft en jobbig vecka får man väl säga lite milt... Att få vara med och starta upp en förskola är bland det roligaste jag har gjort! Det är helt fantastiskt, men också så otroligt ansträngande. Jag har världens bästa jobb med fantastiska kollegor och underbara ungar och jag trivs! MEN när man går på i mer än 110 hela dagarna för att familjerna ska känna sig välkomna trots att vi själva inte i alla lägen ens har koll på läget, så blir man slut... Vi har jobbat hårt allihop dessa två veckor som vi varit igång, något annat kan man inte säga. I veckan har jag jobbat två kvällar, sovit lite för lite och haft en massa tankar i skallen...  Så när jag inte kunde sova i natt för att sedan stiga upp och bege mig på vattengympa blev det väl lite för mycket till å med för mig...

 

Jag har nog aldrig gråtit av träning, det gjorde jag inte nu heller, men där i vattnet när vi hade stretch blandades klorvattnet med salta tårar...Det var när hela passet var avklarat och Fina vännen L som var instruktör hade valt fina låtar som avslutning... :) Jag tror att det var så att jag visste att när jag kliver upp ur denna bassäng, då får jag kramas med L, så då kom tårarna i förväg! När jag då gick mot duschrummet med tårarna rinnandes var det en tant som lite bekymrat sa att "det där ser ju inte bra ut... Men tänk att du ändå tagit dig hit idag, det är ju bra!" Å det är det, träning är bra även för själen! Efter träningen var jag å L och åt lunch, sedan kändes det bättre! Till det ska tilläggas att jag samtalade med både Cammo och L i telefon... Se där! Fina vännerna gör att jag mår bra! Ni är bäst! <3  

 

Och att jag fått lite glada, trevliga nyheter ikväll ger ju också positiv inverkan såklart! :)

 

Nu känner jag att han John Blund är i närheten... Det känns som att han häller sand i ögonen på mig, så i natt kommer jag nog sova gott i min renbäddade säng! ;)

 

Kram alla fina, fantastiska! :)