Sliten
Nu kommer detta förmodligen å bli ett ganska deprimerande inlägg... Jag känner mig sjukt sliten i kroppen! Igår var jag så slut i kroppen så jag tänkte att jag kommer aldrig orka fira någon Valborg... Men efter 1,5 timmes sömn på soffan, så kändes livet lite ljusare igen... Men jag är sliten! När jag tänker efter, (vilket jag gärna undviker att göra), så kan jag som förstå att det kanske inte är så konstigt att jag känner mig slut... Jag har pressat mig själv lite för hårt, lite för länge... Och gör det fortfarande... Men snart är jag i mål! Snart får jag sola i Turkiet! Snart... Men innan dess ska jag "bara" åka till Stockholm en vända till nästa vecka, innan dess ska jag ha gjort en del uppgifter till det... Jag ska "bara" göra två examinationsuppgifter till LTU och redovisa en av dem i form av ett muntligt framträdande den 22 maj... Jag ska "bara" avsluta min nuvarande handledarroll, i form av avtackningslunch, handledarbedömning och lite sånt... Jag ska "bara" avsluta med våra blivande skolbarn med en "cirkus", jag ska "bara" avsluta hela denna förskola för att starta upp med något nytt till hösten... Ska "bara" som Han Alfons Åberg! :) Men tar man en dag i taget, så kommer det gå vägen! För det jag gör är roligt! Och jag vet att den roliga stressen många gånger kan vara den farliga, för man vill inte sluta, men det positiva måste ändå överväga det negativa... Och jag är positiv! :) Jag har kloka kollegor som säger, nu ska du göra den här uppgiften, stanna inne vi fixar barngruppen! Det tackar jag för, ni är bäst! Jag är i alla fall medveten om att jag har lite för mycket och att jag är lite väl stressad, att jag borde bromsa istället för att gasa... Det är alltid en start... Att vara medveten... Det kommer ordna sig i slutändan, det brukar göra det! :)
Nu ska jag i cirka 40 minuter framåt vara en del av livet på Wisteria Lane... En trevlig verklighetsflykt! :)
Kram alla fina! :)
