People will never forget how you made them feel...
Hittade några kloka rader som fanns på facebook... Där det hela slutade med att människor aldrig glömmer bort hur du fick dem att känna sig... Jag har funderat en del på det där... Och kommit fram till att det ligger en hel del sanning i det... Om man tänker tillbaka på sin barndom (för att citera Ikaros) så är det ju inte orden man minns, det är känslorna! Om någon gjort dig riktigt glad eller ledsen, då minns du ofta det! Det sätter sig i kropps-minnet på något vis...
Om det då är så att du blivit illa behandlad som barn, slagen, mobbad, eller på annat vis illa behandlad... Minns du då dom som gjorde illa dig, eller minns du dom som faktiskt inte gjorde det? Eller kanske lite av båda... När jag tänker på alla dessa barn som far illa på något sätt så får jag ont i hjärtat... För var finns alla vuxna i det? Jag tror i min naiva enfald att det blivit bättre, att vi vuxna blivit bättre på att se och våga reagera... Men vad vet jag?! Och dessa barn har ju funnits i alla tider! Men är det då så att förr var det som skedde, speciellt i hemmet, ingenting man skulle prata om...? Och nu vågar vi göra det? Jag vet inte! Men jag hoppas av hela mitt hjärta att alla vuxna vågar reagera! Inga barn ska behöva fara illa!!! (Och jag vet att det är i den bästa av världar, men jag hoppas att vi nån gång hamnar där...) Det är sällan och aldrig ett barns "fel"!!! Det är vuxnas, omvärldens, situationen...
Då kan man komma fram till att vi vuxna som jobbar med barn, vi har ett alldeles särskilt viktigt uppdrag i att stå på barnens sida! Att vara dom som vågar se, som vågar reagera om något känns fel! Och kanske ännu viktigare, att vi vuxna är dom som får barnen att känna sig värdefulla och fantastiska, inte ger dom en dålig känsla att ta med sig i livet! Alla kan göra fel, men kan man erkänna sina fel och inte stanna i dom, då har man kommit långt!
Jag är oerhört stolt över dom av mina vänner som är familjehem, kontaktfamilj/kontaktperson eller på annat sätt stöttar utsatta barn/ungdomar/vuxna! För ju fler som kan göra en insats, ju fler barn är det som för hoppningsvis hamnar i en tryggare tillvaro! Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!
Och glöm inte att det är känslan vi tar med oss!
Kram! :)
