Livet är relativt
Det är få saker här i livet som man kan säga att det är si eller så, svart eller vitt... Få saker... Ju längre man lever och ju mer man lär sig om sig själv, andra och livet, desto mer hamnar man i den där gråzonen... Då finns det knappt något som är svart eller vitt... Allting beror liksom på... Jag kan inte säga att du har gjort på fel sätt, jag vet ju inte bakgrunden till varför du gjorde det du gjorde... Om jag inte frågar! Och frågar jag så kan jag ändå inte döma dig, för du handlade utifrån den känslan du hade då! Om det var rätt eller fel? Det måste du oftast inse själv. Det är sällan någon som dömer dig själv lika hårt som du själv! Det kan vara så att man inte alla sekunder i livet fattar dom allra klokaste besluten, men spelar det någon roll?! Ibland kanske man verkligen hade önskat att man gjort annorlunda, men när man landat i det som hände, så kanske det inte var så farligt ändå... Och var det det, så får man leva utifrån det valet man gjorde... Man får ta konsekvenserna och göra det bästa man kan... Säga förlåt, ibland till sig själv, ibland till någon annan... Ibland räcker det, ibland inte... Men livet är relativt och det beror på. Och bara för att jag idag har en åsikt om något, så kan det vara så att jag kan ändra mig, för allting beror på! Får jag fler infallsvinklar, så ser jag på saken från fler håll och då kanske min första tanke inte var den bästa. Livet är ganska situationsbundet, det beror på! Det är relativt och jag måste utifrån varje situation fatta beslut och ta konsekvenser...
Såg på Grey´s anatomy igår och där handlade det bland annat om otrohet... På valborgs hade jag och tjejerna också en diskussion om just otrohet. Kan man säga att man vet att man skulle handla på ett visst sätt om det hände? Förmodligen inte! För man kanske inte har varit där och även om man har det, så kommer troligen situationen att vara helt annorlunda... Man vet aldrig, man är i gråzonen, allting är relativt... Förlåta eller inte förlåta, det är en annan fråga och vad är värst handlingen eller sveket? Och om det faktiskt är du själv som är den som tar snedsteget... Berätta eller inte berätta? Man kan bara gå till sig själv och känna hur man själv skulle vilja bli behandlad...
Den där gyllene regeln som står i Bibeln kallas inte den gyllene regeln för ingenting...
Nu lägger jag ner det här djupa inlägget för den här gången! :)
Kram! :)
