Förlåt

mig för att jag varit så dålig på inlägg den senaste tiden! Jag har ingen annan ursäkt än livet, och den ursäkten kanske är så god som någon annan! Mitt liv den senaste tiden har bestått av Stockholmsvistelse, träff med kusin J med familj och pedagogutbildning, det har varit möten med nya och gamla bekantskaper, en massa surr med nya och gamla vänner... Lycka och olycka, Tjejfest, utvecklingssamtal på jobbet, faktiskt lite träning, nån promenad... Både glädje och jobbigt... MEN jag lever, ja, jag lever! Och det känns vill jag lova!

Förra veckan en dag var första dagen som jag faktiskt tänkte tanken att jag kanske inte kommer klara detta, jag kanske kommer stupa på mållinjen! Stressen kanske vinner över mig och jag klarar inte av att stiga upp... MEN... Nu känns det återigen bättre! Att få möta och samtala med personer som betyder mycket för en och som kan få en att känna att man är en kämpe och kommer klara det, det gör att man orkar en bit till! Ingen nämnd - ingen glömd i detta fallet! Jag lever lite med nerverna utanpå kroppen, eftersom jag pressat mig så pass hårt under ett längre tag, så det behövs inte så mycket för att jag ska bli rörd... Tårarna bränner bakom ögonlocken lite nu å då... Av glädje, lycka, stolthet, för lite sömn, oro, kärlek, saknad, you name it! Men ingenting är visst omöjligt har någon klok någon gång sagt! :)


I veckan hade vi ett avslutande samtal med E´s mentor angående de här tre årens praktik... Ungen ska får MVG! Då blir handledar A mycket stolt, mycket stolt! Hjärtat blir alldeles varmt av stolthet över den prestation E gjort! Min kämpe, min fina unge! Bra jobbat! Det har varit helt fantastiskt att få vara med på din resa och se och uppleva alla dina framsteg! Att idag i din sjätte termin se dig göra de sakerna som i din första termin kändes omöjliga för dig själv, att se hur du tagit de små stegen och de stora kliven, det är en otrolig känsla! Det är redan en bra pedagog i dig och nu är det bara att skaffa fler erfarenheter och kanske också läsa till förskollärare! :) Jag vet att jag varit en stor del i denna resa, för utan en handledare som engagerar sig, så skulle det inte gå lika bra... Men även om jag stöttat, kämpat och peppat, så har ändå du, E gjort det största jobbet själv! Tack för att jag fick förtroendet!


Nu känns det bra att få vara ledig en extra dag idag och ha en pluggdag imorgon, för jag behöver det! :)

Kram alla fina! :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0