ancibloggar

Jag har nog alltid sett mig själv som mamma... Jag har sett mig själv som biologisk mamma... Tills jag började plugga till lärare... Min första praktik gjorde jag på ett fritids, och efter två veckor där hade jag allvarliga funderingar på om jag verkligen skulle bli biologisk mamma... Det fanns så många "trasiga barn" där som jag tänkte skulle behöva en "extra mamma", och varför skulle jag inte kunna vara det istället eller också?

Jag besitter förmågan att älska andras barn, jag tror inte jag skulle ha några problem med att bli "bonus-mamma"... Alla barn är lika värda i min värld. Jag har många barn, och unga, i mitt liv som jag skulle göra i stort sett allt för, jag skulle "ta tåget" för dem om det krävdes... När det gäller dessa "mina" barn, så blir jag som en tigermamma. ;) Och det är väl en del i att vara förälder, att man gör allt för sina barn! Jag känner många fantastiska föräldrar som har sina barns bästa i fokus...

Idag fick jag ett sms om att ett av "mina" barn skulle opereras för en eventuell blindtarmsinflammation... Jag fick direkt en klump i magen av oro! Jag är ju hans "inadopterade" moster och jag är nog mer moster för honom än jag tror någon av mina egna biologiska mostrar är för mig.... För mig sitter det i känslan, i hjärtat och i att man vill vara moster/faster/bonusmamma/gudmor, ja vad som helst... Och vill vara delaktig i barnets liv... Och den oro jag känner när jag hör att det har hänt något av mina barn något, det kan säkert likna en förälders oro... Men att vara förälder innebär ju att man ska fatta en massa svåra beslut gällande sina barn, det behöver man inte göra när man är en "bonus-vuxen" i dessa barns liv... Men man har fortfarande en otrolig omsorg om dom här barnen, man vill dom deras bästa! Jag oroar mig för att något ska hända dom och jag vet inte vad jag skulle göra om så var fallet?! De här ungarna kommer ju alltid finnas kvar i mitt hjärta! Och jag kommer finnas för dom så länge jag får! Så jag kommer vara den där "bonus-vuxna" som kommer bry sig om, ibland kanske för mycket. ;)

Idag har jag varit extra mycket faster! Jag har hämtat hem min fina lilla skatt från förskolan och sen har vi varit på biblioteket, ätit på MAX, gjort fruktsallad och sett på Pippi... Det är så himla kul att vara med henne nu, hon diskuterar och förhandlar och kan köpa att det inte alltid blir som hon vill... Hon har blivit stor! :) Jag frågade vad hon ville äta till middag, så tittade hon på mig och sa "Kan man få hamburgare?" Ja, du fina skatt, det kan du! :) Hon har sina funderingar på hur alla hänger ihop med varandra och hur alla hänger ihop med henne... Du är min A säger hon, min Faster A... :) Fantastiska, fina skatt! ♥

Kram! :)