ancibloggar

Så dåligt som jag just nu ser och som jag sett de senaste dagarna, så dåligt har jag nog aldrig sett... Men jag känner att det sakta men säkert blir allt bättre, så det är bara att härda ut... :) Därför säger jag redan nu att jag reserverar mig för alla eventuella felskrivningar i denna text. ;)

 

I torsdags gjorde jag en laseroperation, LASEK, för att i framtiden helt vara utan glasögon och linser. Jag ser fram emot det! Det ska bli skönt att slippa! Men just nu ser jag inte nog bra... Jag är ljuskänslig och det känns som om jag är dimmig i ögonen, men det blir som sagt hela tiden allt bättre, så jag har hopp om att inom en snart framtid kunna se på TV som vanligt och kunna köra bil! :)

 

När man blir utan sin syn, den man, trots vissa hjälpmedel, alltid varit van att ha, då blir man rätt hjälplös. Att känna sig blind och famla fram för att man inte kan öppna ögonen... DÅ uppskattar man synen! Man är glad att man har den och att man kan skaffa sig hjälpmedel som gör att man inte är handikappad trots sämre syn!

 

Jag har nu kunnat lämna mina solglasögon inomhus i alla fall (om jag inte vistas i hemskt ljusa miljöer eller ser på TV), men utomhus måste jag ha dom ett tag till... Känns aningens märkligt att gå omkring med solglasögon inomhus och även utomhus när det knappt finns dagsljus! ;) Jag har känt mig som en mullvad, en närsynt sådan som i mörkret fått famla fram och fått stå några centimeter ifrån för att se ordentligt! ;) Den bjuder jag på! Jag ska ju få 100% syn snart! :)

 

På julafton sitter jag och ser Kalle Ankas jul med solglasögon, då tar fina treåringen fram sina och håller mig sällskap! :) Barn undrar lite, men accepterar sen... Okej, det är så det ska vara... :)

 

Jag är tacksam för all omtanke som jag fått via telefonsamtal, sms och på Facebook. För hur det än är, så var jag livrädd! Jag hatar ju alla ingrepp som jag inte har kontroll över, så livrädd det var ordet för torsdagens ingrepp. Men jag har inte haft ont, har mer känt en obehagskänsla i ögonen... Och så har jag blivit galet förkyld och fått feber... Tydligen inte helt ovanligt det heller...  Jag vet inte hur det hade gått om inte J varit som en hemsamarit till mig... ;) Men på något sätt överlever man det mesta och ställer sig in på de förutsättningar man har... :) Och jag har sovit, tror att jag kan räkna timmarna jag varit vaken från torsdag kväll till söndag morgon till färre än tio... ;) Ja, inte då många fler än så... Men det är väl det kroppen gör med en så man ska läka ordentligt, den lägger en ner och ser till så man sover! ;)

 

Nu har jag sedan julaftons kvällen varit i byn, och jag tar det lugnt (som man ska göra efter en operation) och lyssnar på ljudböcker. :) Det är ett fiffigt påfund minsann för en som blir trött i ögoenen av att läsa! :) På kvällen känner jag i ögonen att dom fått jobba en hel dag, men som sagt, så blir det allt bättre... :)

 

Så, var rädda om varandra och upskatta det ni har! :)

 

Kram! :)