Avsked
Jag hatar verkligen avsked! Jaa, om det är något jag ogillar så är det det! På återseende känns mycket bättre, även om man vet att det kan vara hemskt långt mellan dom där återseendena! Men det känns bättre att ändå hoppas och tro att man ska återses ofta! Vissa finns i ens hjärta även om man inte ser dem varje dag, varje vecka eller ens varje månad... Dom har som tagit en speciell plats och den går inte att byta ut! Andra människor är viktiga en stund i ens liv och lämnar ett spår, men dom återseendena kanske aldrig kommer eller väldigt sällan, även om man faktiskt har ambitionen att försöka... Men dom personerna var viktiga just då, den perioden i livet och också mer utbytbara... Därmed inte sagt att dom är sämre, men livet förändras... Jag har många sådana personer som har passerat i mitt liv... Dom har lämnat spår, olika djupa sådana, men dom har påverkat mig på olika sätt. Jag har lärt mig något av var och en av dom...
I mitt jobb är det många avsked, ja varje vårtermin önskar man några av barnen lycka till och skickar dom vidare till skolan... Alla barnen har gjort intryck, vissa mer än andra... Och jag tycker det är jobbigt varje gång med dessa avsked! Nödvändigt, men jobbigt! Denna vårtermin har jag extra mycket separationsångest... Vi kommer lämna den förskola där vi är trygga idag och alla gå vidare till något nytt, och spännande! Jag kommer inte att arbeta med kollegorna i den konstellation som vi är i idag och barnen kommer också vara på olika ställen, en del går till skolan... "Min unge" kommer ta studenten och ge sig ut i vuxenlivet och pröva sina vingar, jag har en fin kollega som ska vidare till andra äventyr i livet... Det är också ovisst hur det kommer bli med två av mina kollegor som "bara" är vikarier... Om jag får önska, så följer dom med till den nya förskolan, och det är det jag någonstans tror! Så det är många saker som ska falla på plats innan denna vårtermin är slut... Antagligen kommer jag fälla massor med tårar, även om jag troligen försöker bita ihop och se glad ut! Och det kommer bli bra, allt kommer bli bra! Men det är avskenden jag ogillar, ogillar skarpt!
Dom värsta avskeden är dom där det är defenitivt, i alla fall i detta livet... Dom där döden skiljer oss åt... Dom där man inte kan säga det man vill längre, lyfta luren och ringa eller skicka ett sms... Då när man hade önskat att man sagt det och det, när det är försent, i detta livet... Har just sett Desperate Housewifes och fällt en tår över dom avskeden! Vad hemskt att mista en människa mitt i livet! Jag vet att det bara är på TV, men jag råkar bli berörd ändå! ;) Det får mig att tänka på livet och på vad som är viktigt.... Glöm ALDRIG bort att säga förlåt och berätta för människor att dom är betydelsefulla... Allt annat har liksom mindre betydelse när man ser det i ett större perspektiv...
Så om jag inte hade nog med allt jag är mitt uppe i, så ska jag dessutom förbereda mig för att tacka av, säga hej då och på återseende! Jag ska vara en del i det nya, planera för det, samtidigt som jag ska ta avsked av det gamla... Så om någon undrar varför jag inte riktigt är "här och nu", så finns det förklaringar till det också! ;) Men samtidigt går vi en spännande tid till mötes och det känns kul och utmanande! Som sagt, det kommer bli bra! Jag vägrar tro något annat! :)
Jag klarade hela inlägget utan att gråta yttre tårar i alla fall! ;)
Kram alla fina! :) ♥
