Lyckligt lottad
Vissa stunder i livet är det som att jag kan öppna ögonen och bara inse att jag är en rätt lyckligt lottad person! Och inte bara rätt lyckligt lottad, jag är det! Sen är det väl någon klok person som sagt att man väljer sin egen lycka... :)
Jag satt och tänkte att när man klagar på saker är det ju sällan ett världsproblem... ;) Jag har ett arbete att gå till, som jag dessutom trivs med! Jag har fina arbetskompisar där och även om man emellanåt känner sig trött och less, så känns det ändå kul att gå dit! Jag har en lägenhet att bo i och råd att köpa mat och kläder... Och jag kan åka och resa utan att leva på ruinens brant efteråt...
Jag har världens bästa familj och dom allra underbaraste vännerna i mitt liv! Jag skulle inte välja bort någon! (Dom som inte vill vara i mitt liv göre sig icket besvär! ;) ) Jag brukar säga att den som verkligen tar en plats i mitt hjärta inte lämnar det så lätt... :)
Jag omger mig helt enkelt med underbara människor och bara det gör ju livet värt att leva! Jag har människor som saknar mig och som vill umgås med mig, bara det! :) Jag har förmånen att få umgås med en massa fantastiska barn (nu syftade jag på privat, men jag har fina barn även på jobbet!) som nog också tycker jag är rätt rolig att vara med. ;) Jag har några av dom allra finaste barnen på ett sådant avstånd att jag kan besöka dom nästan när jag vill! Jag får se dom växa upp och utvecklas! Och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser glittret i deras ögon!
Så JAAA, jag kan nog skriva under på det där lycko-pappret... :) Att jag sedan har jä-ligt ont i nacken och det domnar i både arm och ansikte och att jag har ont i halsen och luftrören just nu... Det går liksom att leva med när jag känner att jag i grunden är lycklig! Kul är det såklart inte, men när man tänker en stund så inser man att det inte är ett världsproblem... Jag kan ju trots allt åtgärda saken (hoppas jag!) och jag är inte döende...
Så alla ni fina människor som gör mitt liv värt att leva, glöm aldrig det! ♥
Kram! :)
