Kärlek, tårar, ångest, lycka... Allt är visst livet! :)

Det var visst ett tag sen fröken tog sig tid att skriva blogg... Kan väl inte direkt skylla på tidsbrist, men det var väl det där med att prioritera?! ;) Nåja, nu kliade det nog mycket i fingrarna för att jag skulle sätta mig här och plita ner lite... Dessvärre kan det ju bli mycket när det är länge sen sist......

Jag har i alla fall under veckan sett resten av säsong 6 av One Tree Hill, och man kan väl erkänna att man är fast i en serie och blir påverkad av den när man mer eller mindre har gråtit sig igenom den här sista säsongen! :) Det slutade så lyckligt så man blev alldeles rörd... Min E har berättat för mig att det här egentligen skulle vara sista säsongen, men att dom spelat in fler efter det... Hon har dock inte fler säsonger, så det är bara att vänta, vänta, vänta på fortsättningen... Får väl fråga E, proffset själv vad som ska hända! ;) Helt plötsligt kommer det vara ett stort tomrum hos mig när jag inte har OTH att "vara med"...

Denna vecka har jag också fått det där brevet som jag fasat för... Remissen till röntgen... Det känns ju inte lite hemskt när det står att man är kallad på HJÄRN röntgen... Och egentligen är jag inte rädd för resultatet, utan för undersökningen! Jag avskyr verkligen trånga utrymmen och att åka in i en jä-la tunna där man dessutom inte får röra sig hör ju inte till det man önskar sig mest av allt... Jag har ju klarat det en gång, och jag vet att jag kommer klara det igen, men det är den här tiden innan när jag hinner stressa upp mig över det hela som är mest jobbig... Förra gången fick jag en återbudstid och hade mindre än ett dygn på mig att stressa upp mig... Nu har jag två veckor.... Jag har i alla fall gjort bort den där provtagningen som resulterade i ett rör med blod som dom tydligen behöver inför röntgenundersökningen... Det resulterade i ett blått armveck! Såg närmast ut som en sprutnarkoman....


På jobbet har det knallat på som vanligt med att jobba både med och utan vikarier... Undra vilket som sliter mest?! Att alltid ha nya människor som man måste hjälpa till att "tänka" åt, det tar rätt mycket på energin det med... Men det är ju ändå bättre med "händer" än att gå kort om folk.... Frågan man ställer sig är vad det är för ett system som inte fungerar?? För uppenbarligen ska det finnas flera hundra människor anställda som vikarier... Men var dom är..... det vet vi inte!
Nåja, nu efter en vecka på jobbet efter semestern så känns det knappt att man varit borta! Det har varit jätte kul att komma tillbaka och träffa alla, både barn, personal och föräldrar... Och tydlligen har man varit mer saknad än man trott... :) Och så var det kul att träffa min E... Jag blir så stolt och glad när jag hör hur duktig hon har varit! Jag hoppas dom berättar det för henne också! Det är nyttigt att få prova sina vingar när hon har "mamma" Handledare borta! Det är verkligen så himla kul att få höra att hon gör ett bra jobb... Även om det är hon som gör det största arbetet, så får man ju som handledare vara med och påverka och jag hoppas att jag ändå har en viss del i det som sker... ;) Men det bästa av allt är att man får se utvecklingen! Det värmer hjärtat! :) Jag är så himla glad över att jag tog mig an den här utmaningen! Jag har lärt mig otroligt mycket och det känns kul att få vara med och utbilda en framtida kollega! :) Och vi har ett helt år kvar tillsammans! Tänk vad kloka vi ska vara sen! :) Och jag hoppas ju att jag ska vara en del i henns liv, så jag får veta hur det går sen.... :) Som i serierna, men jag slipper gissa! ;)
I torsdags hade vi både skidlopp för barnen och Öppet Hus för föräldrarna på eftermiddagen... Jag tycker det är kul med sådana arrangemang... Även om det är lite jobb med det, så får man så mycket tillbaka! Då är det värt varje minut av slit.... Det är verkligen ett fantastiskt jobb man har! Att ge lite av sig själv.... sen får man mer än dubbelt tillbaka!

Jag ska erkänna att det har varit stiltje på träningsfronten och den saken SKA jag ta tag i snarast! Dels har jag känt av nåt i halsen, om det nu är en ursäkt... Men jag har varit så jäkla trött! Det tar nog på krafterna att vara på semester... ;) Ja, är man på semester i ett land där man är 6 timmar före i tiden så påverkar det absolut en rent fysiskt när man kommer hem... Jag tror inte jag har känt mig som en människa förrän i onsdags... Och då var det en massa annat... Det är rätt tufft att börja jobba och kastas in i hetluften direkt... Med alla ljud.... Skyller helt enkelt min brist på träning på trötthet........ BOT OCH BÄTTRING på det! :)

I måndags umgicks jag med min E-Prinsessa hela dagen och kvällen... Även med hennes mor och far och farbror... Sa "Hej då" ordentligt när dom skulle iväg på semester.... Dom har redan varit borta snart en vecka! Pratade med Svägerskan på FB och fick i alla fall veta att dom har det bra! Då känns det genast bättre! :)

Idag har jag varit med Guddottern under dagen... Vi promenerade till L och grabbarna och medan vi gick där säger hon helt spontant... "Jag älskar Tomten!" Jaha, det är ju visserligen värsta vårvädret ute och man hade väl inte direkt tankarna på julen, men hon hade visst det... Och så fortsätter hon... "Och så älskar jag mamma och pappa och E"... Guddottern och brorsdottern tycker verkligen om varandra, det är ju tydligt! :) Vi hade i alla fall en mysig dag tillsammans och så hann jag ju med att träffa mina killar på Sst och deras mamma oxå! :) Vi var även och införskaffade lördagsgodis till dom alla fyra... Viktigt att få plocka i en egen påse! :)

Sen har jag tillbringat hela eftermiddagen och kvällen hos lilla Lillebror... Vi har sett hockey! Tyvärr förlorade ju favoritlaget i sudden death i den tredje semifinalmatchen... Som jag sagt tidigare så finns det inget som kan göra min lilla Lillebror så vansinnig som just det... Och när det dessutom till viss del beror på domaren, då är det minsann ingen nåd! Tur att han inte surar alltför länge i alla fall! :) Efter hockeyn insåg jag att jag knappt ätit nåt annat än godis sen frukosten, typ... Middag kunde vara på sin plats, så vi hämtade mat... Sen har jag halvsovit i hans soffa tills jag insåg att det ju är lika bra att gå hem.... Som sagt, trött var det jag var!

Och nu är det ju så att vi förlorar en timme imorgon, så det kanske är bäst man går och lägger sig i tid! :) Jag tror ju inte jag kommer ha problem med att somna i alla fall! Jag hade ju faktiskt lite lust att gå ut ikväll, men jag orkade inte riktigt engagera mig i saken... Är det tantvarning på det oxå?! Att inte orka..... Och prioritera sömnen... ;)

Näää, nu är jag då glad om ni orkat läsa ända hit! Och så undrar jag rätt ofta vem som faktiskt läser... Så lämna gärna ett spår efter er i kommentarerna nån gång! Jag är ju nyfiken! ;)

Kram! :)


Kommentarer
Postat av: Therese

Hej vännen!!



är trogen läsare, tur att du updaterar lite då och då så jag vet hur du har det..=), fast vi skulle ju behöva träffas in real life oxå, de var ju såååå länge sen sist...miss you!!

Kram Therese!

2011-03-27 @ 14:52:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0