Liten människa - stort hjärta?!
Satt och diskuterade med en kompis om hur man kan uppfatta människor och hur människor uppfattar sig själva... Det var faktiskt rätt klokt det han sa.... Nu kan jag inte citera det exakt, men ungefär... "När en människa tror att hon är stor så uppfattas hon oftare som liten av andra, men när en människa ser sig själv och sitt handlande som "litet" så uppfattas hon som stor av andra..." Med det ville han ha sagt att en person som ofta ställer upp för andra och inte alltid tänker på sig själv först ofta tycker att hon inte gör så mycket för andra, medan andra ser henne som stor med ett stort hjärta... Den som tror att hon alltid ställer upp för andra, men inte finns där när det verkligen behövs, uppfattas då oftare som "liten" i andra människors ögon... Å det ligger nog något i det...... :)
Han la in mig i den kategorin där andra ser mig och mitt handlande som något stort... Jag hade lite svårt att hålla med! ;) Det är som svårt att se sig själv som någon som är "stor"... Jag tycker ju inte att jag gör något "speciellt". Jag gör oftast bara det som känns rätt... För mig... Därmed inte sagt att andra ska uppfatta det som det rätta.... Samtidigt känner jag mig nöjd när jag gör något för någon annan människa... Om jag kan få någon att känna sig gladare eller att "livet känns lättare", då har jag gjort skillnad... Och då blir jag gladare! :)
Idag satt jag och pratade med "min unge" och så säger hon helt plötsligt att jag var bättre att prata med än en kurator! Så nåt rätt gör man emellanåt i alla fall å nåt vettigt kommer det väl ur munnen på en! ;) Jag har ju tydligen börjat prata när jag var väldigt liten å jag brukar säga att jag aldrig har slutat! ;) Tur att det är kloka saker man säger nån gång i alla fall.... Sen är det ju märkligt att det är lättare att "coacha" andra än sig själv! :)
En stor kram till alla fina! :)
