Jag vet...
... att jag är en obotlig tidsoptimist! Det jag inte vet är hur jag ska råda bot på detta å lära mig att fem minuter är fem minuter å inte 30... Och hur ska jag lära mig att saker kan ta låång tid?? Jag börjar så här när jag närmar mig 33 år inse att det kanske bara är så att jag får lära mig leva med detta fenomen, för det verkar inte gå att bota! :)
Det jag nu pysslat med hela förra veckan är ett album till min älskade L som faktiskt fyller 30 idag! (Jag har ju inte kunnat berätta det innan hon fått presenten, för det hade ju liksom tagit bort en stor del av glädjen med den...) Grattis säger jag till henne! Och välkommen i klubben! :) Jag har ju känt henne sen den dagen hon föddes så det finns en hel del vi har varit med om och oxå en hel del av det som är dokumenterat... Jag har redan i juni (observera detta!) köpt ett album med texten "Kommer du ihåg när...?" och alltså redan då beslutat mig för att detta skulle göras... Gissa när jag blev klar?! Kl. 17.00 på lördag, det vill säga en timme innan avfärd mot partyt! Men jag blev klar i tid!! Rinde in Cammo som lite förstärkning på lördag morgon, så hon har klippt och även agerat lite sekreterare när jag dikterat... Tack kära vän för hjälpen å sällskapet! Om inte annat så hade vi ju trevligt under dagen! :) Och skrattade även rätt mycket! Det är liksom det jag inte heller kan fatta, varför skjuter jag upp saker till sista minuten?? Dom ska ju som ändå göras! Och dessutom är det ju kul! Som sagt, tidsoptimisten i ett nötskal!! Kan ju bara tillägga att jag själv blev ganska nöjd med mitt arbete å Bästa Jubilaren blev jätte-nöjd å det var ju till henne gåvan var, så det var huvudsaken!! :)
För att fortsätta på ämnet tidsoptimist, så har det ju hänt även idag! Inte ett dugg visare efter helgens "stress" med detta album tänkte jag minsann idag att fem minuter var ungefär som 30... Som vanligt var det ju inte så!! Idag kom jag hem från arbetet ca 15, för att sedan återvända dit ca 17.10 med bussen (och som alla vet, så väntar ju inte bussen, den åker när den åker)... När jag kom hem tänkte jag: perfekt! jag hinner tvätta! Ja, nu när jag skriver det så inser jag ju att det kanske låter lite otroligt, men vad fasen... Jag gick alltså ner i tvättstugan å hade turen att tiden kl. 16 inte var bokad... Bokar tiden, går ut med soporna å tänker att jag hinner ju hälsa på Svägerskan å Prinsessan en stund innan klockan är 16... Så det gör jag! (Lika trevligt som vanligt!) Till saken hör att jag även beslutat mig för att fixa fisk till middag, så det hade jag förberett hemma... Återvänder hem å hämtar tvättkorgen som naturligtvis är rätt överfull... Jaja, jag tvättar mörka å ljusa kläder var för sig, så får det bära eller brista, har inte tid med att sortera bättre! (Det bar kan jag säga! ;) ) Sen kom jag in i lägenheten å insåg att klockan är ca 23 över 16 å jag ska hinna laga mat å äta oxå... Hmmmm nu börjar det även för en tidsoptimist se liiiiiite mörkt ut! Ja, men vad tusan bara å "kasta" fisken i ugnen... Kan säga att när klockan var 17:05 hade jag just hämtat upp kläderna å då inte ätit! Men jag hann med bussen!!!!! Jag hängde upp kläderna när jag kom hem, men dom hade minsann överlevt i tvättkorgen! Å det bästa av allt, dom är rena nu!!! Kanske inte så konstigt att man ibland lider av viss stress?! Men å andra sidan arbetar jag ju bäst när jag har "kniven mot strupen", fast ibland kan man ju faktiskt välja att försöka börja lite tidigare och inse att tiden är lika lång alltid... Även om det inte alltid känns så... :)
Nu ska jag hoppa i säng! Det är en ny dag imorgon... Så mer rapport från helgens bravader kommer vid ett senare tillfälle! :)
Kram! :)
Det jag nu pysslat med hela förra veckan är ett album till min älskade L som faktiskt fyller 30 idag! (Jag har ju inte kunnat berätta det innan hon fått presenten, för det hade ju liksom tagit bort en stor del av glädjen med den...) Grattis säger jag till henne! Och välkommen i klubben! :) Jag har ju känt henne sen den dagen hon föddes så det finns en hel del vi har varit med om och oxå en hel del av det som är dokumenterat... Jag har redan i juni (observera detta!) köpt ett album med texten "Kommer du ihåg när...?" och alltså redan då beslutat mig för att detta skulle göras... Gissa när jag blev klar?! Kl. 17.00 på lördag, det vill säga en timme innan avfärd mot partyt! Men jag blev klar i tid!! Rinde in Cammo som lite förstärkning på lördag morgon, så hon har klippt och även agerat lite sekreterare när jag dikterat... Tack kära vän för hjälpen å sällskapet! Om inte annat så hade vi ju trevligt under dagen! :) Och skrattade även rätt mycket! Det är liksom det jag inte heller kan fatta, varför skjuter jag upp saker till sista minuten?? Dom ska ju som ändå göras! Och dessutom är det ju kul! Som sagt, tidsoptimisten i ett nötskal!! Kan ju bara tillägga att jag själv blev ganska nöjd med mitt arbete å Bästa Jubilaren blev jätte-nöjd å det var ju till henne gåvan var, så det var huvudsaken!! :)
För att fortsätta på ämnet tidsoptimist, så har det ju hänt även idag! Inte ett dugg visare efter helgens "stress" med detta album tänkte jag minsann idag att fem minuter var ungefär som 30... Som vanligt var det ju inte så!! Idag kom jag hem från arbetet ca 15, för att sedan återvända dit ca 17.10 med bussen (och som alla vet, så väntar ju inte bussen, den åker när den åker)... När jag kom hem tänkte jag: perfekt! jag hinner tvätta! Ja, nu när jag skriver det så inser jag ju att det kanske låter lite otroligt, men vad fasen... Jag gick alltså ner i tvättstugan å hade turen att tiden kl. 16 inte var bokad... Bokar tiden, går ut med soporna å tänker att jag hinner ju hälsa på Svägerskan å Prinsessan en stund innan klockan är 16... Så det gör jag! (Lika trevligt som vanligt!) Till saken hör att jag även beslutat mig för att fixa fisk till middag, så det hade jag förberett hemma... Återvänder hem å hämtar tvättkorgen som naturligtvis är rätt överfull... Jaja, jag tvättar mörka å ljusa kläder var för sig, så får det bära eller brista, har inte tid med att sortera bättre! (Det bar kan jag säga! ;) ) Sen kom jag in i lägenheten å insåg att klockan är ca 23 över 16 å jag ska hinna laga mat å äta oxå... Hmmmm nu börjar det även för en tidsoptimist se liiiiiite mörkt ut! Ja, men vad tusan bara å "kasta" fisken i ugnen... Kan säga att när klockan var 17:05 hade jag just hämtat upp kläderna å då inte ätit! Men jag hann med bussen!!!!! Jag hängde upp kläderna när jag kom hem, men dom hade minsann överlevt i tvättkorgen! Å det bästa av allt, dom är rena nu!!! Kanske inte så konstigt att man ibland lider av viss stress?! Men å andra sidan arbetar jag ju bäst när jag har "kniven mot strupen", fast ibland kan man ju faktiskt välja att försöka börja lite tidigare och inse att tiden är lika lång alltid... Även om det inte alltid känns så... :)
Nu ska jag hoppa i säng! Det är en ny dag imorgon... Så mer rapport från helgens bravader kommer vid ett senare tillfälle! :)
Kram! :)
Kommentarer
Trackback
