ancibloggar

Torsdag igen! Det känns som om veckorna bara rusar iväg! Är nyligen hemkommen från ett AQUA pass... Tänkte försöka ta död på mig själv, men jag lever ännu! :) Ibland är det som om den där tävlingsdjävulen vaknar i en å då får man lite extra energi...

Idag har vi fått låna en massage fotölj till arbetet... Kan säga att den har varit välbesökt! Och helt fantastisk!! Inget går ju upp emot en massage av en massör, då får man ju dessutom mänsklig energi, men denna stol var verkligen en trevlig upplevelse!

Just nu känns det som om jag behöver få lite extra energi, för jag ger bort rätt mycket... (så den där massage fotäljen är inte helt fel...;) ) Men jag har ju mina egna små energikällor på jobbet, det vill säga barnen, och sen tror jag att jag är inne i ett bra flöde där jag återskapar energi rätt fort... Det känns som om det har hänt rätt mycket i många av mina vänners liv, så man har fått vara och är en stark medmänniska... Tur att jag känner mig stark oxå! Jag känner att jag kan ge bort massor å ändå ha kvar till mig själv... Kramas mycket gör jag, då både ger å får man ju positiv energi! :) Dessutom är det ju så att även om alla inte är på topp, så är vi ändå bra för varandra å kan stötta upp varann när det behövs... :)

Yesterday hade vi ett lååångt p-möte på arbetet... Det handlade egentligen mest om en enda sak, som vi inte får prata om ännu... Men jag känner mig inte så där särskilt stressad ännu i alla fall... Jag ids inte hetsa upp mig innan jag vet hur det blir å dessutom ska jag försöka se möjligheter om det är så att det blir förändringar... Det kändes i alla fall som om vi i personalen är rätt eniga om saker å ting... Och sen fick vi veta löneförhöjningen för 2009, och med tanke på dessa spartider, så är jag NÖJD!!! Jadå, jag var tvungen att ge min chef en kram! :)

Efter p-mötet hämtade min gode vän L mig... Hon skulle ändå hämta hem bonus-barnet hos hans mamma... Han som idag har flyttat... Igår när dom lämnade av mig frågade jag om jag fick ge honom en kram å det fick jag! (det hör ju till saken att det inte är så populärt med kramar :) ) Jag var tvungen att gå in innan jag började gråta... Klart att det känns tomt å konstigt att han inte är där längre, men han kommer få det bra! Och vi kommer säkerligen träffas fler gånger... Dessutom fick jag veta att L lämnat mitt telefon nummer till honom med orden om att jag nog vill veta hur han har det! Och det VILL jag juh! Så är det när man är adopterad moster, då får man lite extra barn att bli moster till oxå! :) Dom lämnar ju alla sina spår i mitt hjärta!!! Vilken himla tur att man har ett flexibelt hjärta så det ryms in mååånga människor! För jag tror inte det någonsinn kommer att bli fullt! Det kommer säkerligen alltid att finnas plats för en till å en till å en till å.......

Nu är det dags för sängen! Börjar tidigt imorgon, å slutar även tidigt!!! Ska försöka hitta på nåt skoj med äldsta sonen i "min familj" är tanken... Beror lite på väder å vind... :)

Kram! :)