SNÖ!!!
I morse när jag vaknade var jag sååå trött så jag verkligen önskade att jag ställt klockan någon timme fel eller att det var lördag eller nåt, bara jag skulle få sova mer! Men sen när jag insåg det faktum att det bara var att stiga upp och jag öppnade persiennerna och upptäckte att det under natten hade snöat blev jag genast mycket piggare! SNÖ! Alldeles vitt ute på marken, allting var mycket ljusare och finare! Och ja, jag HAR åkt madrass på snön idag! Man kan ju fundera på vem som var mest lycklig över snön, jag eller barnen på jobbet! ;) Kul var det i alla fall, å man får väl njuta så länge det varar... För hoppningsvis till våren, men det vågar man ju inte tro på...
Konstigt egentligen hur kroppen fungerar. Tänk att man helt plötsligt bara kan sluta fungera som vanligt, att man inte orkar med vardagen och att man bara vill sova... Numera är väl var och varannan "utbränd", och vi slänger oss nog lite slarvigt med uttrycket, men för de som faktiskt blir "utbrända" är det ingen lek. Det är ju som att hjärnan lägger av, kroppen är helt slut och MÅSTE få vila. Efter en massa signaler om att allting inte är bra, som man ofta inte har lyssnat på, lägger hjärnan helt enkelt av. Man mår ordentligt dåligt både kroppsligt å själsligt... Det är inte kul! Jag har träffat flera människor som verkligen har "trillat ihop". Jag har själv varit nära några gånger, men på något konstigt sätt lyckas jag ändå klara mig... Kanske är det så att man hinner dra i hanbromsen innan tåget spårar ur eller kör in i väggen... Kanske är man starkare än vad man faktiskt tror... Allt beror ju på omständigheter. Ingen människa blir sjuk "därför att", det finns ofta en hel hop med saker som till slut gör att man inte orkar längre... Jag sänder nu en tanke till de som drabbats av detta hemska fenomen, både dem som kommit en bit på vägen och dem som kommit förbi eländet, och hoppas slippa se fler i min omgivning drabbas!
Nu ska jag bege mig till L & D och vara med Nelly (fast hon sover nog)...
Kram! :)
Konstigt egentligen hur kroppen fungerar. Tänk att man helt plötsligt bara kan sluta fungera som vanligt, att man inte orkar med vardagen och att man bara vill sova... Numera är väl var och varannan "utbränd", och vi slänger oss nog lite slarvigt med uttrycket, men för de som faktiskt blir "utbrända" är det ingen lek. Det är ju som att hjärnan lägger av, kroppen är helt slut och MÅSTE få vila. Efter en massa signaler om att allting inte är bra, som man ofta inte har lyssnat på, lägger hjärnan helt enkelt av. Man mår ordentligt dåligt både kroppsligt å själsligt... Det är inte kul! Jag har träffat flera människor som verkligen har "trillat ihop". Jag har själv varit nära några gånger, men på något konstigt sätt lyckas jag ändå klara mig... Kanske är det så att man hinner dra i hanbromsen innan tåget spårar ur eller kör in i väggen... Kanske är man starkare än vad man faktiskt tror... Allt beror ju på omständigheter. Ingen människa blir sjuk "därför att", det finns ofta en hel hop med saker som till slut gör att man inte orkar längre... Jag sänder nu en tanke till de som drabbats av detta hemska fenomen, både dem som kommit en bit på vägen och dem som kommit förbi eländet, och hoppas slippa se fler i min omgivning drabbas!
Nu ska jag bege mig till L & D och vara med Nelly (fast hon sover nog)...
Kram! :)
Kommentarer
Trackback
