ancibloggar

Förra hösten fick jag å A-K frågan om vi ville ta hand om en elev från gymnasieskolans lärlingsprogram med inriktningen barn å fritid... Varför inte?! Man kan säkert lära sig något tänkte vi och tackade JA! Tanken med att ha en lärling är att eleven ska följa en sina tre år på gymnasiet, det visste jag egentligen inte då... Men jag är så glad över att jag blev tillfrågad då! När vi splittrades i våras å Lantis stängde valde "min" E att följa med mig till min nya arbetsplats... Vi sa att vi kunde fixa henne ett nytt ställe nära hemmet, men hon ville följa. Det är jag oxå glad över! Jag tar det som en komplimang! :) Det känns fantastiskt roligt att få vara med på hennes resa! Att se henne utvecklas och se henne få "aha-upplevelser"... Att se henne ta sig an nya utmaningar och se stoltheten när hon klarar det! Då blir jag stolt och glad! Det är verkligen utvecklande att ha en elev med sig... Man måste fundera på varför man gör saker och dessutom komma på ett bra svar som förklarar det... :) Jag tror på att ge ansvar för att man ska kunna pröva sina vingar! Jag kan gärna stå bredvid, men om man aldrig får prova själv, hur ska man då lyckas?! Och trots allt så är det ju via misslyckandena man växer... Då kommer man på hur man INTE ska göra nästa gång... :) Sen ska man ju få lagom stora utmaningar, så man faktiskt har en chans att klara dom! Såå.... Nu ska jag ge henne "min sanning" under hennes gymnasietid, tre dagar i veckan... Det känns ibland rätt skrämmande att jag har en så viktig roll i hennes utbildning!! Men jag gör mitt bästa och jag hoppas det räcker! :) Jag är i alla fall glad över att jag tog mig an detta uppdrag för ett år sedan!! Jag hoppas att vi båda två kommer vara ännu klokare efter tiden vi får tillsammans! :)

Så får ni chansen att utvecklas som människor genom att handleda någon annan, ta den! :)

Kram! :)