ancibloggar

För ungefär en vecka sedan hade vi en så här fin höstkväll i L-å... Idag regnar det... Idag tycker jag det är skönt att det regnar, för att jag då kan "göra ingenting" inne... Men å andra sidan hade man behövt den där energin som solen ger en! :)

Njut av vacker utsikt i alla fall, kanske dröjer till nästa gång vi ser den!

 

Kram! :)

Jag har haft en riktigt trevlig vecka, faktiskt! :) Det är fortfarande MASSOR på jobbet, det är en hel del som ska diskuteras, beslutas och fallas på plats... Vi upptäcker i stort sett varje dag något nytt som vi inte tänkt på eller som vi inte har grejer till... Men som jag sagt innan, så är det roligt! Även om jag är trött och sliten, och inte bara jag, vi är det allihopa! Men jag tänker att vi var ju förberedda på att det skulle vara mycket, att det skulle vara så här mycket tror jag inte jag kunde föreställa mig... Det är mentalt jobbigt! Man orkar inte med så mycket annat och hjärnan går hela tiden på högvarv och man till å med drömmer om jobbet... Men ändå, det kommer bli bra! Det är ju det vi måste tro på! :)

 

Träningen blir tyvärr det som fått stryka på foten när energin inte finns... Jag vet att när jag väl kommer igång med träning, så mår man bättre, men det är som segt att ens ta sig iväg nu! Nu känner jag mig ändå frisk från bihåleinflammationen och förkylningen, så nu har jag nästan inget att skylla på... Förutom denna envisa trötthet...

 

Jag har i alla fall hunnit med att umgås med personer det var länge sen jag sett, såsom fina före detta kollegan och numera vännen L och hennes familj ute i S-byn ... Jag och bästa sortens Cammo käkade middag en dag och tog igen lite förlorat umgänge! Och så har jag umgåtts med Bästa sortens brorsdotter och Fina Svägerskan en eftermiddag/kväll... Jag och brorsdottern plockade blåbär och bakade muffins.... Å åt dom oxå! ;) Hon är så fantastisk den där ungen (å när jag är inte alls partisk! ;) )! När jag kom till förskolan för att hämta henne så sa hennes fröken att hon hade berättat att hennes Faster A ska komma och hämta henne, men fröknarna vet ju inte hur faster ser ut, så då kan dom titta på henne när hon kommer! :) Och så visade hon hela hennes avdelning och berättade med stolthet att det ska jag förstå att det är för STORA barn det här... :) Och masor med pussar fanns det till faster också! :) Fina fantastiska unge vad jag är glad att du finns i mitt liv och du ger mig så mycket energi och glädje... Om du bara visste! ♥

 

Och så har jag hunnit med ett frissabesök där jag bytte både frisyr och hårfärg! Och igår var det middag hos vännen och kollegan M! Vi hade verkligen super trevligt och vi två avslutade kvällen på O´Learys... De andra fick vackert gå å lägga sig! ;)

 

Jag är lyckligt lottad, tacksam och glad över att jag har så många kloka fina personer i min omgivning! Personer som bryr sig om mig och vill att jag ska vara glad och lycklig! Personer som stöttar, ger råd och skrattar med mig! Personer som man bara kan hänga med när man så önskar! Ingen nämnd - ingen glömd! Men ni är värda massor för mig!

 

Nu har jag nyss skjutsat lilla Lillebror till stan där Premiär Marschen för L-å Hockey började... Det gav mig rysningar att höra och se alla dessa människor som skulle gå i parad för att hejja fram laget...Häftigt!!! Sååå... Ikväll hejjar vi fram L-å och Norrbotten!

 

Kram alla fina! :)

Det är en fråga som ofta ställs i intervjuer med snabbfrågor... Bit ihop eller bryt ihop... Jag tror att jag allt som oftast är den som biter ihop, tänker att jag klarar nog lite till en liten stund till, det är inte så farligt, det går över... Men till slut kommer man visst till en gräns när man behöver bryta ihop för att gå vidare... :) Ibland behövs det, bryt ihop, res dig och gå vidare, typ...

 Idag kom den där dagen när jag helt enkelt inte klarade att bita ihop, sen kan man ju välja sina tillfällen att bryta ihop lite bättre... Om man nu kan välja det, vill säga!

 

Jag har haft en jobbig vecka får man väl säga lite milt... Att få vara med och starta upp en förskola är bland det roligaste jag har gjort! Det är helt fantastiskt, men också så otroligt ansträngande. Jag har världens bästa jobb med fantastiska kollegor och underbara ungar och jag trivs! MEN när man går på i mer än 110 hela dagarna för att familjerna ska känna sig välkomna trots att vi själva inte i alla lägen ens har koll på läget, så blir man slut... Vi har jobbat hårt allihop dessa två veckor som vi varit igång, något annat kan man inte säga. I veckan har jag jobbat två kvällar, sovit lite för lite och haft en massa tankar i skallen...  Så när jag inte kunde sova i natt för att sedan stiga upp och bege mig på vattengympa blev det väl lite för mycket till å med för mig...

 

Jag har nog aldrig gråtit av träning, det gjorde jag inte nu heller, men där i vattnet när vi hade stretch blandades klorvattnet med salta tårar...Det var när hela passet var avklarat och Fina vännen L som var instruktör hade valt fina låtar som avslutning... :) Jag tror att det var så att jag visste att när jag kliver upp ur denna bassäng, då får jag kramas med L, så då kom tårarna i förväg! När jag då gick mot duschrummet med tårarna rinnandes var det en tant som lite bekymrat sa att "det där ser ju inte bra ut... Men tänk att du ändå tagit dig hit idag, det är ju bra!" Å det är det, träning är bra även för själen! Efter träningen var jag å L och åt lunch, sedan kändes det bättre! Till det ska tilläggas att jag samtalade med både Cammo och L i telefon... Se där! Fina vännerna gör att jag mår bra! Ni är bäst! <3  

 

Och att jag fått lite glada, trevliga nyheter ikväll ger ju också positiv inverkan såklart! :)

 

Nu känner jag att han John Blund är i närheten... Det känns som att han häller sand i ögonen på mig, så i natt kommer jag nog sova gott i min renbäddade säng! ;)

 

Kram alla fina, fantastiska! :)

Det känns som att jag har flera blogg inlägg i skallen och så tänker jag att det där ska jag skriva om och tänka om och få ur mig... Å så sätter jag mig vid datorn och orden når inte fingrarna... Jag har dom i huvudet, men när jag ska skriva ner dom så bara funkar det inte... Kanske är det som kallas skrivkramp?! :) Men jag saknar verkligen att skriva, för det är så jag typ alltid har gjort! Skrivit om det som känns och händer och finns i min värld... Så det känns tomt när jag inte riktigt får ur mig nåt...

 

Jag är rätt slut som artist nu och det beror ju delvis på alla nya intryck på nya jobbet... Alla kollegor, barn och föräldrar och alla rutiner som ska ordnas och det ska fixas och donas och jag och M var dom som skulle göra schemat... Så man till och med drömmer om förskolan! Allt är super kul och det känns så fantastiskt att barnen är på plats och att det är en förskola på riktigt nu, men man är trött, så trött! Det hör såklart till, allt kan ju inte vara "på plats" direkt och så ska det diskuterad och man glömmer det man sagt och det man borde säga... Å så var det visst nån som sa nåt som jag borde ha kommit ihåg... Å allt praktiskt som ska falla på plats... Men som sagt, det är kul! Å man får tänka att vi är på olika ställen i den här processen och vi är olika individer som ska förstå ungefär samma sak ungefär samtidigt... Inte alltid en lätt ekvation att få ihop! ;)

 

Å så åkte jag ju på den där bihåleinflammationen oxå! Den kom verkligen olägligt (om nu någon sjukdom kan komma lägligt...?!). Mitt i att man ska introducera familjer i nya förskolan, men med värktabletter går det ju, även om det varken är lämligt eller trevligt... Nåja, penicillinkuren är snart slut, så nu hoppas jag att jag gjort bort mitt för i höst! :)

 

Så Tjejemilen var bara att glömma! Men det blev ju en Stockholmsresa ändå såklart! Jag och Fina L åkte ner på torsdag och bodde i en lägga på Kungsholmen... På fredagen blev det ett besök hos Bästa kusin J och hennes killar... På lördagen var vi på shopping tur i Kista och sen på kvällen var det Golden Hits... Och på söndag åkte vi hemmåt igen... En helg går fort... Men det var trevligt att vara i farten med L det var så himla länge sen vi var på resande fot tillsammans... Sen att vi likt pensionärer gick å lade oss tidigt, förutom på lördagen när vi faktiskt var ute till halv ett... ;) Men det var säkerligen välbehövligt! :)

 

Se där, nu har jag ju fått ner en massa rader och genast känns det lättare å leva! ;)

 

Kram alla fina! :)