ancibloggar

Det känns som att jag ska skriva typ... Kära dagbok... Det är så sjukt länge sen jag skrivit blogg, så sjukt länge sen jag skrivit alls... Mitt löfte till mig själv inför 2017 är att jag ska skriva mer. Jag har skrivit dagbok sen jag var ungefär 7 år gammal och att nu ha tappat bort mitt skrivande är lite som att jag tappat en del av mig själv, har jag insett. Jag har inte alls bestämt mig för i vilken form jag kommer att skriva, men jag behöver skriva för min egen skull.

 

För att försöka göra en summering av 2016, börjar vi med årets sista dag. Vi började dagen med att hela familjen åka på badhuset för att vara med på årets nyårsbad som H&H anordnat. Jätte trevligt för oss alla. Sen fortsatte dagen med att Mamman i huset lyckades skära sig rätt illa i fingret, så det blev ett besök på jouren. Som tur var gick det att tejpa ihop såret så vi behövde inte tillbringa så lång tid där.

 

2016 har likt de flesta andra åren gått i rasande fart. När man har barn är det som att man inte riktigt hinner med, för det händer ständigt något. Det är ju framförallt för lilltjorven som det har hänt mycket och hon har lärt sig så otroligt mycket under detta år. Allt från att bli en på heltid promenerande unge till att prata så de flesta förstår henne utan tolkning av en närstående. Hon har introducerats i förskolans värld, två gånger. Hon har blivit torr på nätterna och skulle lätt vara det på dagarna om hon bara bestämde sig. Inte undra på att hon måste sätta sig på tvären ibland och testa gränserna när det händer så mycket i kroppen och knoppen. 

 

Grabbarna har slutat tvåan och börjat trean. Dom har blivit alltmer självständiga och klarar sig själv på morgonen innan skolan när vi åkt iväg på jobb. Det har varit övernattningar hos kompisar och kompisar som sovit här. Dom är emellanåt som "mini tonåringar" och kan och vet bäst oavsett vad det gäller. Dom har lärt sig att ta mer ansvar över vad som sker i skolan och läxor och sånt som berör dom. 

 

Mamman i huset har börjat arbeta efter föräldraledigheten, haft ryggskott, fyllt 40 år och firat en del födelsedagar. Vi har bytt panel på halva huset, firat ett gäng födelsedagar, varit glada, arga, ledsna, hoppfulla... Vi har bråkat, gråtit, skrattat, kramats, pussats, förlåtit och levt ett levande år tillsammans. 

 

Som sagt, mitt löfte till mig själv för 2017 är att skriva mer och göra en personlig utveckling. Nu tackar jag för mig och mitt 2016, går ut och ser på raketer och önskar mig själv och alla jag känner ett lyckosamt, kärleksfullt och glädjefyllt 2017.

 

Kram! :)

Idag kan man utan att ljuga kalla sig en värdelös bloggerska! Jag som faktiskt älskar att skriva upptäcker ju nu när jag inte gjort det på länge att jag saknar det massor! Jag ska minsann försöka få till ett blogginlägg i veckan i alla fall, då är det inte tok mycket att ha som mål! ;)

Det viktigaste här i livet är att ta vara på mänskliga relationer... Som sagt kan man köpa mycket, men man kan inte köpa en känsla... Du kan jaga känslan i hela ditt liv, men ibland kan det vara värt att bara stanna upp och fundera på hur du har det... Känslan kanske finns där inom dig eller alldeles nära... Ibland tänker jag att det där "jagandet" tär så mycket på oss människor, så vi jagar lyckan hela livet. Vi glömmer känna efter om vi är lyckliga här och nu, eller ta reda på vad som eventuellt gör oss olyckliga... Samhällets tempo har skruvats upp en hel del de senaste decennierna, det gör det ännu viktigare att ibland bara gå ner i varv och vara "här och nu". Världen har "krymt" med internet och billigare flygresor, vi har kommit närmare varandra, men ändå längre ifrån... Så jag tänker att det är viktigt att skapa relationer, att bygga hållbara relationer och satsa mest på de personer som faktiskt i slutändan betyder mest. :)

 

Denna cirkulerar på Facebook och jag tyckte det fanns en klok tanke i texten...

 

 

 

Kram! :)

Några av grabbarnas förslag på J-ord var jordgubbe, jordgubbssylt, jakt och jorden... 

 

Jag har valt JORDEN

 

När jag var liten gick jag på Kyrkans barntimme och där sjöng vi "Vi sätter oss i ringen och tar varann i hand, vi är en massa syskon som tycker om varann. Gud är allas pappa och jorden är vårt bo och vi är vän med alla på jorden må ni tro"... Ja, jag minns den fortfarande! Då tänker jag att på något sätt satte den där sången spår i mig... Nu tänker jag inte så mycket på det där med Gud och den biten, men att vi är vän med alla och att jorden är vårt bo... Vi kanske skulle behöva berätta lite mer om det för barnen idag och även ungdomar och vuxna, för Hållbar utveckling handlar om att vi ska vara vän med varandra, med jorden och tänka i ett hållbart perspektiv, hårt förenklat. ;)

 

På den förskolan där jag jobbar står HÅLLBAR UTVECKLING som en del av vår verksamhetsplan. Vi ska jobba med hållbar utveckling... Det är inte så himla enkelt när man knappt begriper det själv, hur ska man då kunna jobba i projekt med barnen kring det? Vi hade förmånen att få lyssna på en professor från LTU som är oerhört kunnig i området och som också kan prata så att "alla människor" förstår... Man kan ta det till sig och bli berörd... Bara en sådan sak som att om alla i världen skulle leva som svenskarna gör, så skulle det gå åt 3,5 jordklot, skulle alla leva som i USA, så skulle det gå åt 5 jordklot... Bara det väcker en tanke! Ska vi ha någon jord att lämna över till våra barn, till framtiden? Den här veckan hade vi en norsk kvinna hos oss som heter Nina Odengard som pratade om hur vi kan jobba med återvinningsmaterial i förskolan och hur vi kan tänka kring det... Hon sa att "Det är försent att ge upp", med det menade hon att har vi nu försatt oss i den situation som vi är i så måste vi ändå försöka göra något vettigt åt det, för Moder jord är inte nöjd som det är idag...

 

Ibland kan jag känna mig alldeles matt när jag tänker på det här! Men samtidigt, vad kan just jag och min familj göra? Ingen kan göra allt, men alla kan göra något... Jag har lyckats få min sambo att sopsortera! Jag lär barnen att det är viktigt att sopsortera och att slänga soporna rätt... Det KAN jag göra varje dag... Det kan i stort sett alla göra!

 

Som sagt, vi har en jord och det är bäst att vi börjar förvalta det den erbjuder oss, för vi behöver naturen, men naturen behöver inte människan! Är det fler naturkatastrofer nu? Är det så att Moder jord slår tillbaka mot oss och det vi missbrukat hos henne? 

 

Med dom funderingarna säger jag God Natt och funderar vidare på ett K-ord! (Tyvärr går det lite långt emellan bloggtillfällena, men jag ska ta mig igenom alfabetet, tro mig! ;) )

 

Kram! :)