ancibloggar

Det är en viss känsla det där med att man arbetar sista dagen inför semestern, man är liksom mer avslappnad och det är en "fredagskänsla" över det mesta... :) Min sista arbetsdag kändes himla lång... Endast två barn på förskolan och jag var den som stängde... Nåja, vi fick sol på eftermiddagen och man kunde nästan tänka sig att det kan gå att bada denna sommar... ;)

Efter arbetet åkte jag M och Cammo in till BBB för att fira våran semester! Solen sken och det kändes som att det var sommar... TILLS... Molnen tog över, det blåste kallt och började regna... MEN vad gör väl det när man är i trevligt sällskap?! Vi hade verkligen en trevlig kväll och ska semestern och sommaren vara i samma stuk, då kommer min sommar vara räddad! Fina människor, trevligt sällskap och att ta dagen lite som den kommer, det är det enda jag önskar mig! ;) Ja, och hyfsat bra väder förstås, men det där med vädret kan man ju inte göra något åt... Men sällskapet kan man välja! ;)

Kram! :)

I en viss ålder kommer barnen på att man kan älska saker/människor/ting eller hata dom... Att det finns nåt där emellan är sällan tänkbart! Jag hatar fiskpinnar eller jag älskar makaroner! Okej, så kan det vara, men man kan ju också gilla något eller inte gilla det... Kan man?! Ja, det är fullt möjligt med en viss gråzon... :) Men det är en del i utvecklingen att komma på det där med att man faktiskt kan välja själv om man älskar eller hatar... Det är en övergående fas och sen kommer dom på att älska och hata är ganska stora ord... GILLA eller INTE gilla är lite mildare uttryck för ungefär samma sak...

Och så växer vi upp med insikten om att det kanske inte var så enkelt att älska eller inte älska, ibland gör man lite både och... Jag älskar makaroner om jag får äta dem med korv och ketchup, annars vill jag inte ha dom... Aha, det blev en gårzon där som man kunde ana... Och så blir vi lite äldre och inser att det är ungefär detsamma med personer i ens liv...

Ja, jag älskar den här människan, det gör jag... MEN.... Eller för den delen kanske det även då är ett mildare uttryck att man gillar någon, för när vet man att man älskar någon? Och sen då, kan man sluta älska och återgå till att gilla? Hmmm... Där var den där eländiga gråzonen igen! Och sen kan man älska människor, men när blir man då kär i dom, om man någonsin blir det?! Ja just det, kanske ändå var lättare att bara uttrycka sig på två sätt älska - hata, gilla - ogilla... Inget krångel med en massa gråzon och konstiga ord och tankar... ;) Och förresten kan man ju ändra sig, för just idag hatar jag fiskpinnar, men nästa vecka älskar jag dom! :)

Och när kommer man på att livet är en enda gråzon där ingenting är svart eller vitt... Jag skulle vilja påstå att en del personer aldrig inser det, andra gör det väldigt tidigt... Att hata är starkt, och hur ofta hatar man verkligen?! Att älska är lättare och dessutom betydligt trevligare! :) Jag gillar den där gråzonen, med en massa färger, för färg måste vi ha i tillvaron, det blir så ledsamt annars... Men livet är sällan svart eller vitt... Och livet består av en massa människor, möten, tankar, you name it... Jorden kretsar inte runt mig, jag påverkas av alla andra som jag möter som går på samma planet... Och det dom känner kommer att påverka mig, mer eller mindre... Därför är livet en enda gråzon där vi kan gilla och ogilla, men också tänka att saker och ting "beror på"...

Och nu är jag så trött och förvirrad så jag vet inte vart detta resonemang är på väg med mig... :) MEN det jag vill säga är:


Lev i nuet och förlora inte livet på att fundera på om det är värt att älska eller hata, gilla eller ogilla... För man har rätt att ändra sig, så det så! :)

Nu är det bara en dag kvar att arbeta! Och imorgon ska det firas att semestern börjar! Fånga dagen, var det visst?!

Kram! :)

... men var f-n är sommar värmen?! Midsommar har passerat, även om man knappt fattat att det blivit juni månad ännu, på söndag går vi in i juli månad som ska vara en riktig sommar månad... MEN fortfarande kvarstår frågan VAR är värmen??? I morse när jag cyklade till jobbet var det 9 grader, regn och blåst... Jag önskade att jag hade tagit på mig vantar! Och det är den 27 juni!!! Nåja, det enda vi faktiskt inte kan påverka är ju vädret, men jag tänkte som så att om alla dansar soldansen och lägger till någon rörelse för värmen, så kanske vi kan få lite mer sommar känsla! :)

Nu är det bara två arbetsdagar kvar, sen väntar en fem veckor lång ledighet! Det ska bli ljuvligt skönt! Oavsett väder, så ska det bli härligt att "bara vara" och göra det som faller en in! Lite spontant sådär som jag kan va! ;) Som idag när jag kom hem från arbetet efter att ha ätit lunch på Sst... Då bakade jag bullar! :) Bara för att jag kände för det! Det är semester för mig, att göra det man vill när man vill.... :)

Nu samlar vi våra krafter och ber till högre makter och dansar lite soldans, så kanske vi får en fantastiskt härlig juli och august i alla fall! :)

Kram alla fina! :)

Helgen har gått i umgängets tecken! Jag har umgåtts, ätit gott, druckit gott, skrattat massor och bara njutit av att det varit sommar! HÄRLIGT är ordet för helgen! Jag har träffat nya bekantskaper och "gamla" saknade personer, så det har varit varierat även på umgänget! Men som sagt fler sådana helger och energin borde vara på topp! :) Jag kom ju hem från Turkiet med nyladdade batterier och det känns i själen, kan jag säga! Man orkar med allt på ett annat sätt... Behöver inte sova lika mycket för att det är ljust nästan dygnet runt och i helgen hade vi ju faktiskt smak av sommaren också, med både sol och värme (sen att det var ganska långt under 10 grader under midsommarnatten, det kanske vi inte behöver orda om...) och såklart de väldigt OVÄLKOMNA myggorna! Jag har lätt dragit på mig tio nya myggbett... Men är det med myggbetten vi ska betala för att få hit sommaren så kan jag betala det priset! I alla fall ett tag... ;)

Denna vecka är det städa, röja, fixa som står på schemat på jobbet... Och att tömma hyllor och skåp på sina privata grejor, ja även jobb grejorna förstås. Idag plockade jag hem lite kläder och med tanke på att det inte känns  som att sommaren anlänt så övervägde jag faktiskt om jag behöver överdragsbyxor ännu. ;) Tog dock hem dom med tanken på att jag får väl ta tillbaka dom om det behövs! ;) Nu är det bara fyra dagar kvar innan semestern börjar... Fick mersmak på att vara ledig under Turkiet veckan, så nog tror jag att jag med lätthet ska lyckas fylla mina fem lediga veckor... På frågan om jag har några planer svarar jag NEJ.... Jag kommer ta dagen och veckan som den kommer... Att det blir en resa upp till Byn i anslutning till marknaden känns som en självklarhet, men hur länge jag stannar är icket bestämt... Sen ska jag "bara vara"... Ha picknick i solen, (för det kommer såklart bli sommar NU!), mysa med familj, vänner och bekanta och njuta av livet... För jag tror vi kommer gå en ganska intensiv höst till mötes... :)

Och nu ska denna intensiva person faktiskt gå å lägga sig... Det var en av de nya bekantskaperna på midsommar som sa att jag verkade vara en person som det hände mycket kring, en som inte kunde vara stilla och som gick på i 110 hela tiden... Jag tittade bara på honom och sa något i stil med märks det så tydligt?! ;) Haha! Han hade ju visserligen hjälp av vårt samtal i sin "bedömning", men nog ligger det väl en viss sanning i det... :)

Kram! :)

Den här veckan har verkligen varit en intensiv vecka på många sätt. Igår kändes det som att det var en hel evighet sen det var måndag! Men det blir väl så när man har mycket å göra och det händer mycket...

Vi har suttit tillsammans med våra nya kollegor hela veckan för att planera för våran nya förskola. Det har varit spännande och jätte roligt! På måndag började vi med att presentera oss själva med hjälp av en bild som var tagen 1994-95... Och då inser man att man är bland dom yngsta i gänget! ;) Det är när man ser bakåt som man fattar åldersskillnader.... :) Nåja vi har försökt oss på att hitta värdeord som ska vara just våran förskola, vi har försökt oss på att komma på namn på de hemvisten där barnen ska vara... Vi har blivit indelade i grupper och fått veta våra närmaste kollegor. Det är rätt påfrestande att bjuda på sig själv hela tiden, för man måste ju på något vis visa upp sitt bästa jag... :) Men som sagt, det känns bra! Det känns som att vi kommer vara ett roligt gäng med många starka viljor och personligheter. Kul och utmanade!

Vi har också hunnit med att ha en avslutningsfest för våra kollegor som väljer att inte följa med oss och för E som avslutat sin praktik. Många tårar och massor med skratt! Vi har varit ett härligt gäng och det är med sorg jag tackar av de kollegor som inte följer oss. Men det är bra val dom gjort och jag unnar dem allt gott på alla sätt och vis! Jag kan bara önska dem lycka till i livet helt enkelt! :) Vi var några tappra (eller dumma, välj själv) som åkte hem till mig efteråt och satt och surrade... Till aningens för sent kanske! För klockan var då efter 2 och dagen efter började vi kl. 8 igen! :) Det gick bra det med! :) En lite tung dag, men vi fick gjort det som skulle göras och det är ju huvudsaken! ;)

Nu önksar jag er alla en riktigt trevlig midsommar! För det ska jag ha!

Kram! :)

När man är utomlands är det som att man hamnar en bra bit från verkligheten! Man kan inte fundera så mycket på vad som händer i "ens riktiga liv"... Eller fundera kan man, men man kan inte göra så mycket åt det! ;) Så med andra ord har våran Turkiet vecka varit en vecka helt utan måsten och krav! De största besluten vi har behövt fatta har varit "när ska vi stiga upp på morgonen" och "när ska vi äta"... Kan vara nog så svåra beslut ibland! :) Men vi har haft det helt underbart och fantastiskt! Vi har verkligen "bara varit". Sovit, ätit, solat och badad och snicksnackat! Och läst och njutit av sol och värme! Helt fantastiskt med andra ord! Vi har åkt ALLA rutschkanorna i vattenlandet och skrattat massor! Så när jag kom hem kom jag hem med massor av ny och härligt positiv energi! Det kändes som att jag har fått tillbaka orken och "glittret" igen efter denna stressiga vår! Och det känns skönt! :)

Kram! :)

Här kommer några bilder:

Nu är väskan packad och det mesta klart inför resan... Men konstigt nog så har jag fortfarande svårt att fatta att vi faktiskt åker ikväll! Klockan 19.40 lyfter planet från Kallax och vi ska vara där två timmar innan, så det är snart dags! :) Den här resan är mer än välbehövlig! Jag är så pass trött och sliten, så det ska bli skönt att åka bort och bara vara... Inte tänka på något speciellt, läsa böcker och njuta av sol, värme, god mat och dryck i en hel vecka! Och eftersom vi ska på på All Inclusive, så behöver vi väl knappt fatta ett beslut! ;) Möjligtvis om vad som ska finnas på tallriken och i glaset vid just denna måltid! ;) Det ska bli nice, ja! Och speciellt när man tittar ut på väderleken utanför fönstret... 12 grader och regn... Hoppas vi kan skicka hem lite sol å värme, så det är fint när vi är tillbaka! :)

Här tror jag vi kan trivas!



Kanske kommer en å annan uppdatering om hur vi har det... Men hur som helst så önskar jag er alla en fin vecka!

Kram! :)

Studenten, en av de lyckligaste dagarna i mångas liv, men också en dag med visst vemod... Det är sista dagen som skolungdom, sen räknas man som vuxen! Att bli vuxen och få en vuxen persons ansvar med att försörja sig själv... Att jobba, studera, eller vad vill jag göra med mitt liv? Dom där svåra frågorna som man inte riktigt svarar på "bara så där"... Jag minns själv dagen efter studenten med en känsla av tomhet... "Var det bara det här...?" Det som jag väntat på och längtat efter i tre års tid! Och sen då? Vad händer nu? Det hör nog till, att man ska känna så, det är ju ändå rätt stort att bli vuxen! :)

Idag tog Fina E och hennes kompisar studenten! Vilken lycka och glädje! Bara att se deras lycka gör att jag själv får tårar i ögonen och rysningar i hela kroppen! Det är så himla härligt! Det är en härlig känsla att ta studenten! Jag och A åkte in till stan med fem av barnen för att beskåda detta ögonblick av lycka! Vi fick chansen att se dem springa ut ur skolan skrikandes av lycka och sen åka på flaket och vara ännu gladare! Barnen som vi hade med oss var nästan lika glada dom, det var en spännande upplevelse att få vara med om! ;) Jag sa lite skämtsamt att dom nu ska se hur dom själv ska göra om ungefär 13 år! Och en del förklaringar krävdes ju eftersom ungdomarna var rätt högljudda! ;)

Nu säger jag GRATTIS TILL STUDENTEN fina E! Hoppas verkligen du får en oförglömlig kväll och att du känner dig lika lycklig som du såg ut! Njut av varje sekund och spara minnena i ditt hjärta för att om sisådär 15 år fortfarande kunna plocka fram känslan! Nu har du hela livet framför dig och det kommer bjuda på massor av överraskningar! Hoppas du i alla fall fått med dig en del av de verktyg du kan behöva! ♥



Kram alla fina! :)

...är det i denna stad imorgon, fredag... Examen och student och för de flesta ett långt härligt sommarlov som följer! För mig är examen en skolavslutning i kyrkan och "Den blomstertid nu kommer", då tårarna visar sig, typ varje gång! Jag minns när jag var barn att mamma alltid hade med sig näsdukarna till kyrkan för att hon grinade till just "Den blomstertid nu kommer" och jag som barn bara undrade varför? för det var ju helt underbart att skolan var slut och sommarlovet stundade... Nu när det är exakt 20 år sedan undertecknad slutade nian, så förstår hon sin mamma mycket väl! Det är en psalm att gråta till... Men det är mest av lycka och stolthet och jag tror att den väcker dom där barndomsminenna till liv... Minnen av lycka!

Dom där 20 åren sen vi tackade för oss på Centralskolan, då jag stod som "talare" och delade ut "pris" till våra lärare som vi tillsammans knåpat ihop, vart har dom 20 åren tagit vägen?! Sen följde tre år på gymnasiet, och 3,5 år i Umeå och så har jag suttit ytterligare drygt tre år i skolbänken på LTU... Ja, en viss tid har jag ägnat till studier... Kanske också blivit lite klokare?! Men det känns som en omöjlighet att fatta att det är 20 år sedan vi på vingliga ben begav oss mot gymnasiet... Tänk om man vetat då bara en bråkdel av det man vet idag... Undra vilka val man hade gjort då?! Kan nog vara lika bra att man inte vet! ;) Jag hade som ambition att fixa en återträff, men har inte haft nog med energi denna vår... Men vad tusan, vi kanske kan hitta på nåt i sommar i alla fall... Många av oss finns ju på fejjan! ;)



Nu hoppas jag alla fina ungar får en fantastisk skolavslutning! Att dom som är stora (eller tror sig vara det) nog tar det lugnt med alkoholen, för ni ska ju minnas eran skolavslutning också! :)

Och det jag hoppas på allra mest är att skolavslutningen kommer med sol och värme till våran del av landet, så vi äntligen kan säga att det är SOMMAR! :)

Kram! :)

Den rubriken beskriver ungefär mitt hälsotillstånd just nu... Jag har inte ens haft energin till att träna... Jag vet att jag borde göra det för att få tillbaka lite energi, men det är som att orken inte finns där... Tanken, ja! Men inte orken... Sen har jag varit sjuk också, men det känns inte som att det kan räknas den senaste veckan! Men snart, snart, snart....... Det känns nästan som att jag har lite minnesförlust också... MEN man ska inte klaga, det finns dom som har det betydligt värre! Men det är i alla fall förklaringen till att undertecknad inte riktigt är sig själv... Hon är trött och energilös! Sen är det ju så att jag ändå försöker hålla mig till människor som ger mig energi, så att jag kan upprätthålla energi nivån såpass så att jag kan le och se glad ut närhelst det krävs! ;)

Idag har varit en sådan dag... Jag har samlat MASSOR med positiv energi av alla fina människor jag mött och pratat med! Och jag har träffat nästan alla "mina barn" och bara det!!! ♥ Och att få deras kramar, bara det ger energi som räcker ett tag... Jag har kramat många fina idag, så det så!

OCH... Jag har LÄMNAT IN min sista uppgift till LTU!!! Jag har verkligen fina kollegor som fixar och trixar så jag skulle få skriva denna sista artikel på dagtid... Jag vet ärligt talat inte om jag hade fixat det annars! Så slut är jag! Men eftersom jag har fina kollegor, så fick jag skriva igår... Det tog väl sisådär 7 timmar, men den blev klar! Om jag är nöjd, näää, det kan jag inte påstå, men den är skriven och då kan man i alla fall göra om ifall det krävs, då har man något att visa i alla fall! Ett extra tack till Bästa sortens M som tar sig tid att läsa mina uppgifter och ge mig feedback så jag kan göra lite bättre! :)

Ja, så om ni undrar över min frånvaro här på bloggen, så är det nog mest tröttheten jag kan skylla på... Den och avsaknaden av inspiration! Det känns som att min hjärna är på PAUS och då är det inte så lätt att prestera något! ;)

MEN på söndag bär det av till Turkiet med Fina familjen från Sst och med Fina kollegan/vännen M... Saker och ting förändras fort ibland och M som sällan gör saker utan att planera är nog ännu i chocktillstånd över att hon tackade ja till en resa som skulle ske inom 10 dagar! ;) Det är inte lätt att få in mig i sitt liv! ;) Men resan behöver hon ännu mer än jag, så det kommer nog bli toppen! Vi har skrattat åt att vi förmodligen kommer sova i en veckas tid, och kanske få ställa en klocka för att inte bara sola ena sidan! ;) Men då kanske vi kommer hem mer utvilade än någonsinn?! Jag har ju inte riktigt fattat att det är så snart vi ska åka, det var som att det blev som ett uppvaknande för nån dag sedan... Så nu tjatar jag om det typ hela tiden för att jag ska påminna mig själv om att jag snart ska åka! Om jag börjat packa?! NÄJ!!! Har inte ens köpt allt jag behöver eller växlat pengar och ännu mindre plockat fram en resväska, men det blir nog bra! Bara jag får med mig pass, bikini och kanske något annat att ha på mig, så klarar jag mig en vecka! :)

Och nu kanske fröken A borde bege sig mot sängen eftersom jag då hela tiden beklagar mig över min trötthet! :)

Kram alla fina! :)

Just den meningen sa en pojke till mig när han och kompisarna plockade blommor... Det värmer en frökens hjärta! Att dessa fina barn verkligen vill lämna spår och faktiskt vill ge mig blommor för att jag ska kunna tänka på dom när dom slutat på förskolan! Sen att just dom här blommorna inte ens överlevde helgen, det spelar mindre roll.... För maskrosor kommer ju få mig att tänka på dom, och flera andra barn som passerat i mitt liv... Maskrosor... Det är dom som överlever när alla andra blommor inte fixar det! Så jag ser på mina barn som blivande överlevare! Alla mina barn! :)



Och samtidigt får man väl passa på att med dessa svenska maskrosor önska eder alla en trevlig Nationaldag imorgon! :)

Kram alla fina! :)

Hittade några kloka rader som fanns på facebook... Där det hela slutade med att människor aldrig glömmer bort hur du fick dem att känna sig... Jag har funderat en del på det där... Och kommit fram till att det ligger en hel del sanning i det... Om man tänker tillbaka på sin barndom (för att citera Ikaros) så är det ju inte orden man minns, det är känslorna! Om någon gjort dig riktigt glad eller ledsen, då minns du ofta det! Det sätter sig i kropps-minnet på något vis...

Om det då är så att du blivit illa behandlad som barn, slagen, mobbad, eller på annat vis illa behandlad... Minns du då dom som gjorde illa dig, eller minns du dom som faktiskt inte gjorde det? Eller kanske lite av båda... När jag tänker på alla dessa barn som far illa på något sätt så får jag ont i hjärtat... För var finns alla vuxna i det? Jag tror i min naiva enfald att det blivit bättre, att vi vuxna blivit bättre på att se och våga reagera... Men vad vet jag?! Och dessa barn har ju funnits i alla tider! Men är det då så att förr var det som skedde, speciellt i hemmet, ingenting man skulle prata om...? Och nu vågar vi göra det? Jag vet inte! Men jag hoppas av hela mitt hjärta att alla vuxna vågar reagera! Inga barn ska behöva fara illa!!! (Och jag vet att det är i den bästa av världar, men jag hoppas att vi nån gång hamnar där...) Det är sällan och aldrig ett barns "fel"!!! Det är vuxnas, omvärldens, situationen...

Då kan man komma fram till att vi vuxna som jobbar med barn, vi har ett alldeles särskilt viktigt uppdrag i att stå på barnens sida! Att vara dom som vågar se, som vågar reagera om något känns fel! Och kanske ännu viktigare, att vi vuxna är dom som får barnen att känna sig värdefulla och fantastiska, inte ger dom en dålig känsla att ta med sig i livet! Alla kan göra fel, men kan man erkänna sina fel och inte stanna i dom, då har man kommit långt!


Jag är oerhört stolt över dom av mina vänner som är familjehem, kontaktfamilj/kontaktperson eller på annat sätt stöttar utsatta barn/ungdomar/vuxna! För ju fler som kan göra en insats, ju fler barn är det som för hoppningsvis hamnar i en tryggare tillvaro! Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

Och glöm inte att det är känslan vi tar med oss!

Kram! :)

Idag fyller världens finaste E 8 år! Det känns ofattbart att han redan är 8 år... Ofattbart vad tiden går fort... Det känns som nyss när jag gick på universitetet och väntade på det där magiska telefonsamtalet om vem som bodde i L mage! Men det tog en hiskelig tid att få veta det, för han ville ju inte komma ut... En massa timmar senare med viss dramatik, så kom han i alla fall, det lilla fina pyret... Att se honom första gången och hålla honom, det var magiskt även för en moster... :) Nu är han en stor skol kille som kan läsa och sällan behöver sin moster så mycket... :) Men fortfartfarande kan man få dom där kramarna ibland, eller så snor man åt sig en! :) Fortfarande vill han berätta om det är något viktigt som hänt, och alla dom ögonblicken är magiska! :)

Nu ska jag ta med mig paketet innehållande en stor legolåda, det enda han vill ha i present, och bege mig mot Sst, ska inta middag med dom och få krama den där stora fina killen!

GRATTIS på 8-års dagen älskade unge! ♥

Kram! :)

Torsdagen den 24 maj 2012 var en intressant dag om man ska sammanfatta den kort... Vill man ha en längre förklaring kan man fortsätta läsa! ;)

Min dag började med att det faktskt var hela 12 grader ute när jag skulle till jobbet före 7! Finns det hopp om sommar även i våran landsände kanske?! Det har i alla fall slagit ut en massa löv och det känns grönt och fint ut ute numera! Så alltid något! :)

På jobbet hann jag med att öva våran cirkus med barnen och jag fick ståpäls på armarna och blev alldeles tårögd av att se hur duktiga dom är! FINA, fantastiska barnen! Det jag inte visste då var att det inte var första gången denna dag jag skulle bli rörd...

Sen åkte jag och Bästa E iväg för att ha avslutning med lärlingar och handledare... Ja, ni fattar ju att det kändes lite lätt vemodigt redan från början! :) Vi hade tillits och samarbetsövningar och SÅKLART ingick den där övningen när man ska stå i en ring runt en person som ska falla mot dom i ringen... Och det är såna övningar som jag bara inte gör! NÄJ! Vadå tillit till andra människor?! ;) MEN, trots att jag sa att jag kommer att börja grina, lyckades denna människa övertala mig till det... Och vad händer då, jag klarar det såklart, men jag hade tårarna i ögonen! Och jag skakade efteråt... Det där med adrenalin... :) Jag är i alla fall glad att jag fixade det. Det var en riktigt bra dag! Att vara på Ormberget kan man tänka på om man ska ha nåt trevligt event! :)

Och sen blev vi avtackade med fina ord från H-S och en blomma... Och jag skulle ju inte grina, näää, jag skulle inte det! Men... Såklart började jag grina i alla fall! Nåja, det var väl mer eller mindre väntat... Å det är nog bara början... Det är det värsta med att köra slut på sig själv som jag har gjort, men har väldans lätt till tårar i tid å otid! ;) Vi fick god lunch oxå! En väldigt trevlig dag får man säga!

Sen hade jag tid till kiropraktorn, och efter att jag varit där gick jag en sväng på stan... Nu när det är sommar ute så anser jag att jag är utan kläder igen! ;) Mötte upp Finaste J och vi åkte hem till mig och åt middag innan vi for till Lillan och var på eventet "Kvällen är din" som anordnades av City träffen, som är en mötesplats för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. En intressant kväll med många intressanta berättelser och musik... Man blir som rörd av dessa personer oxå! :)

Nu har jag sett att Loreen får tävla på lördag, så nu kan jag väl säga god natt! :) Imorgon är det freeeeeeeedag! :D

Kram! :)

Jaaa, vad ska man säga?! Det här blogg inlägget kommer nog vara rätt "gnälligt"...


I vanlig ordning hinner verkligheten ikapp en och när man tänker att man är väldans nära mål, då känns det som att all ork rinner av en! Idag är en sådan dag! Det känns lite som att jag knappt orkar lyfta armarna och så får ingenting bli "fel" för då grinar jag! Jag är totalt slut som artist, å det finns nog flera goda skäl till det... Dels har jag ont i halsen och är hes... Och så hostar jag på nätterna, alltså sover jag inte... Få se hur länge denna heshet har tänkt hålla i sig, jag är inne på dag fyra nu... (Borde kanske inte ha varit ute å sprungit i lördags med halsont...) Å det där med å va tyst funkar inte på undertecknad! ;) Å speciellt inte med det jobb hon har! :)

Igår var sista dagen på universitetet, skönt? JA! Nu har jag "bara" en artikel att skriva ihop till nästa vecka, sen är jag klar! Jag skulle redovisa med hjälp av en powerpoint, och hur pratar man när man är hes?! Jag gjorde i alla fall mitt bästa och lyckades oxå! :) Tack för det!

Det börjar vara "sista" av allt och det är då man sakta börjar slappna av... Men det är oxå då kroppen är som mest mottaglig för allt elände! Nu känner jag mig så pass sliten både fysiskt och psykiskt, så det känns som att jag inte ens orkar ta in det som händer... OJDÅ, är det nån mer som har råkat ut för nåt?! JAG ORKAR INTE! Helt plötsligt känns det som att flera människor i en ganska direkt närhet av mig drabbas av elände på elände... Olika saker som påverkar dom i alla fall... Och så står man där helt maktlös och kan inget göra! Hur kan man få någon frisk eller någon annan att återuppstå?! Det funkar ju liksom inte?! Och hur kan man få alla att bara må bra och känna sig glada liksom... Det känns som att jag hör vad alla säger, men hur mycket som verkligen går in, det vet jag inte?! Så, bli inte lessna på mig om jag frågar igen å igen å igen, jag har lyssnat, men inte alltid förstått... :)

Idag kändes det verkligen som att jag inte skulle orka en enda sak till på jobbet, skrivaren funkade inte som jag ville och det kändes inte som att jag hade koll på en enda sak! Men sakta men säkert började ändå bitarna ramla på plats och när dagen bara är ur-kass från början, så kan den ju bara bli bättre! :) Jag löste i alla fall flera saker idag, såna där "måsten" som ska fixas innan denna vecka är slut. Kändes i alla fall lite bättre när jag gick hem... Sen blir ju inte saken roligare av att tre av ens kollegor är sjuka... Jag vill ju att alla ska få vara friska och på jobbet! Inget ont i vikarierna, dom flesta gör ett fantastiskt jobb, men dom är ju inte dom jag är van att jobba med... Tack gode Gud (om det då är hen vi ska tacka) för att våran Pool-A finns! :) Hon är fantastisk!

Egentligen blir ingenting bättre av att klaga, man måste ju liksom göra nåt åt saken istället... MEN ibland känns det bara helt fantastiskt att få säga/skriva att dagen är ur-kass! För då blir det genast lättare att göra den bättre! :) Så om sanningen ska fram, så är jag som en urvriden disktrasa! Och jag hoppas verkligen att jag får energi från nåt trevligt, så jag orkar ända in i juni! För när vi kommer in i juni så är vi snart i måååål! :)

Och om man då ska avsluta med nåt trevligt, trots allt... Så är jag tacksam över att ha så många fina, fantastiska människor i mitt liv! Jag blir glad av er, ni ger mig energi och ork när jag egentligen inte orkar resa mig från sängen... Så jag ska försöka "hänga" med alla fantastiska så kommer jag orka! :)

Kram alla fina! :) (om nu någon orkat med att läsa ända hit.... ;) )

Nu, när klockan har passerat 1 en fredag kväll/natt, så har jag gjort klart den där powerpoint presentationen till min redovisning på tisdag! Hur det nu än kan komma sig, så har A svårt att göra något "bara lite"... Jag gissar att jag är en av få som faktiskt engagerat mig så hårt så jag fått ihop denna presentation med både text och bilder... Men det är typiskt mig, och jag veeeet att man kan göra om ifall det behövs! ;) Nu ska jag "bara" skriva stödanteckningar till det jag ska säga och "bara" göra en artikel på sisådär 5 sidor... :) MEN den ska inte vara inne förrän i slutet av maj, så det ska jag väl hinna med, jag som har så lite att göra i mitt liv... ;)

Så nu ser jag ljuset i tunneln, jag kanske faktiskt även denna gång tar mig ut på andra sidan utan större men... Dock en massa klokare igen! :) Jag har gjort sista resan till Stockholm för denna termin, snart har jag gjort klart alla uppgifter till LTU... Sen ska jag bara skriva en avslutande handledarbedömning till Fina eleven, göra en cirkus med fina barnen som ska visas på avslutningsfesten på jobbet och vara med på uppstarten av nya förskolan innan semestern... Men innan dess ska jag också hinna med en resa till Turkiet! :)

Jag ska försöka fånga dagen och njuta av livet! För konstigt nog, trots all stress och alla "måsten", så känns det ändå bra! Jag har ett jobb att gå till som jag trivs fantastiskt bra med, fina arbetskompisar som jag får utvecklas och skratta tillsammans med... Jag har fått möjligheten att utvecklas genom att gå utbildningar... Jag har fina vänner och familj som alltid finns där, jag har ett hem och mat i magen varje dag... Och jag får känna att jag är bra! (Även om jag har lite svårt att fatta det själv emellanåt...) Så trots att jag är rätt slut som artist och förmodligen skulle behöva vila LÄÄÄNGE, så är jag ändå vid gott mod! :) Och nu ska jag sova, så jag orkar ha en trevlig helg också! :)

Kram! :)

Vi lever i ett avlångt land! När snön ligger vit på marken i våran del av landet, (dock alldeles för sent på året, men ändå), så blommar magnolian i en annan del... Jag fick vara med om en kontrast när jag åkte hemifrån en kall tisdagsmorgon, när snön fallit tung och blöt och vit bara någon dag innan, och landade ca 100 mil söderut till gröna gräsmattor, löv på träden och en lukt av sommar! Att sedan återvända hem dagen efter till kala träd och en större känsla av höst än av vår, var inte lika kul... MEN jag skulle ändå inte vilja flytta till Stockholm! Jag vill ha snö på vintern (dock inte ända in i maj)! Jag vill ha fyra årstider som växlar... Sen skulle man, om man kunde välja, göra så att våren och sommaren var betydligt längre! :)

En annan sak som är en kontrast är hur man tar emot nyheter, bra eller dåliga! Hur man reagerar på chock och hur man hanterar det som är svårt i livet... Det finns ingen som kan säga vad som är rätt eller fel i den unika känsla du själv har, men det finns ofta väldigt många "tyckare"... Man ska prova gå i den andres "mockasiner" för att ens kunna uttala sig! Är det något som varje människa äger, så är det känslan. PUNKT. Sen kan man alltid försöka vara ett stöd eller en hjälp i medmänniskans situation, men få personer mår bra av att höra att man borde gjort annorlunda, det vet man oftst redan!

Och en till kontrast är att möta människor man inte sett på mycket länge och se vad som hänt i deras liv! Kontrasten i att vara de personer man var då till att vara de personer man är nu...

Kram! :)

mig för att jag varit så dålig på inlägg den senaste tiden! Jag har ingen annan ursäkt än livet, och den ursäkten kanske är så god som någon annan! Mitt liv den senaste tiden har bestått av Stockholmsvistelse, träff med kusin J med familj och pedagogutbildning, det har varit möten med nya och gamla bekantskaper, en massa surr med nya och gamla vänner... Lycka och olycka, Tjejfest, utvecklingssamtal på jobbet, faktiskt lite träning, nån promenad... Både glädje och jobbigt... MEN jag lever, ja, jag lever! Och det känns vill jag lova!

Förra veckan en dag var första dagen som jag faktiskt tänkte tanken att jag kanske inte kommer klara detta, jag kanske kommer stupa på mållinjen! Stressen kanske vinner över mig och jag klarar inte av att stiga upp... MEN... Nu känns det återigen bättre! Att få möta och samtala med personer som betyder mycket för en och som kan få en att känna att man är en kämpe och kommer klara det, det gör att man orkar en bit till! Ingen nämnd - ingen glömd i detta fallet! Jag lever lite med nerverna utanpå kroppen, eftersom jag pressat mig så pass hårt under ett längre tag, så det behövs inte så mycket för att jag ska bli rörd... Tårarna bränner bakom ögonlocken lite nu å då... Av glädje, lycka, stolthet, för lite sömn, oro, kärlek, saknad, you name it! Men ingenting är visst omöjligt har någon klok någon gång sagt! :)


I veckan hade vi ett avslutande samtal med E´s mentor angående de här tre årens praktik... Ungen ska får MVG! Då blir handledar A mycket stolt, mycket stolt! Hjärtat blir alldeles varmt av stolthet över den prestation E gjort! Min kämpe, min fina unge! Bra jobbat! Det har varit helt fantastiskt att få vara med på din resa och se och uppleva alla dina framsteg! Att idag i din sjätte termin se dig göra de sakerna som i din första termin kändes omöjliga för dig själv, att se hur du tagit de små stegen och de stora kliven, det är en otrolig känsla! Det är redan en bra pedagog i dig och nu är det bara att skaffa fler erfarenheter och kanske också läsa till förskollärare! :) Jag vet att jag varit en stor del i denna resa, för utan en handledare som engagerar sig, så skulle det inte gå lika bra... Men även om jag stöttat, kämpat och peppat, så har ändå du, E gjort det största jobbet själv! Tack för att jag fick förtroendet!


Nu känns det bra att få vara ledig en extra dag idag och ha en pluggdag imorgon, för jag behöver det! :)

Kram alla fina! :)